Under flera decennier har fattigdomen i världen minskat. Många av de insatser vi sett för minskad barna- och mödradödlighet och för att få fler i skolgång, har finansierats av bistånd. Hans Rosling kallade detta “biståndets mirakel”.
Men i dag går utvecklingen bakåt. Redan före coronapandemin led 690 miljoner människor av hunger. Antalet akut hungriga riskerar nu att öka med över 100 miljoner människor före årets slut, enligt FN. Hundratals miljoner människor i låg- och medelinkomstländer har förlorat sina arbeten. Demokratin backar i flera länder samtidigt som klimatkris, utarmning av biologisk mångfald, konflikter och ökad fattigdom i spåren av covid-19 kräver mer internationellt samarbete – inte mindre. FN beräknade redan före pandemin att det saknas 2 500 miljarder dollar per år i utvecklingsländerna för att nå de globala målen år 2030.
Trots detta väljer vissa länder att sluta sig inåt. Nationalismen växer och många industriländer minskar sitt internationella engagemang och bistånd – eller använder biståndet för nationella behov. I Dagen skriver Hans Wallmark (M) och Magdalena Schröder (M): “En grundläggande utgångspunkt för Moderaterna är att det svenska biståndet till andra länder alltid måste ställas i relation till samhällsutmaningar i vårt eget land.”
Den svenska riksdagens målsättning är att biståndet ska “skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”. Forskning, beprövad erfarenhet och internationella avtal om biståndets kvalitet visar att det mest effektiva biståndet är långsiktiga insatser som utgår från mottagarnas behov och prioriteringar. Sverige har i stort lyckats möta detta kvalitativa krav och får i internationella utvärderingar gott betyg.
Sveriges bistånd skulle kunna vara större än i dag, utifrån de enorma utmaningar vi ser i vår omvärld.
— Debattörerna
Svenskt bistånd gör mycket gott. Det är i dag en livlina för många miljöaktivister, demokratikämpar och människorättsaktivister, inte minst kvinnorättsförsvarare, runt om i världen. Biståndet ger människor tillgång till rent vatten. Det går till barns undervisning. Till att motverka tvångsäktenskap. Till oberoende medier som granskar och utmanar makthavare och motverkar korruption. Till att utveckla hållbart jordbruk som stärker biologisk mångfald och minskar hunger.
Läs tidigare replik: Hans Wallmark (M) och Magdalena Schröder (M): Biståndets resultat måste stå i centrum
Wallmark och Schröder skriver också: “Att som i dag ha ett mål för hur mycket pengar som ska betalas ut måste överges. Vad som ska uppnås måste alltid stå i centrum.”
Vi är överens om att målet för Sveriges bistånd inte är att betala en procent av bruttonationalinkomsten. Målet för biståndet är att minska fattigdom och förtryck. Detta uppdrag är enormt och Sveriges bistånd skulle kunna vara större än i dag, utifrån de enorma utmaningar vi ser i vår omvärld.
Riksdagens majoritet har beslutat att stå fast vid principen om att biståndsbudgeten ska motsvara en procent av BNI. Det är ett principiellt och långsiktigt åtagande om hur stor del av våra resurser vi är beredda att avsätta till förmån för fattiga och utsatta människor. Denna modell har över årtionden visat sig vara en långsiktigt bra modell.
Riksdagen har under det senaste året beslutat om stödpaket till svenska företag på hundratals miljarder. Att Moderaterna i det läget, under en global kris, samtidigt vill skära ned på den del av budgeten som går till världens mest fattiga och utsatta är beklagligt.
Biståndet måste utvecklas så att det ännu bättre stödjer förändringsaktörer, bygger institutioner, bidrar till hållbar utveckling och motverkar fattigdom i olika former. Självklart ska biståndsresurserna användas effektivt och följas noga. Misstag ska uppmärksammas, vägval ifrågasättas och diskuteras.
Det är här debatten om biståndets kvalitet och resultat behövs – och de diskussionerna för vi gärna med Moderaterna.
[ Läs mer: Indraget bistånd försvagar inte odemokratiska regimer ]
[ Läs mer: KD: Utveckla fängelser utomlands – stärk rättsväsendet! ]
[ Läs mer: KD borde dra tillbaka förslaget om att bygga utländska fängelser med biståndspengar ]
