Det är smärtsamt att läsa berättelsen av signaturen “En av många”. Därför vill jag vända mig direkt till dig som skrev. Som andlig ledare vill jag beklaga den andliga okänslighet som du upplevt under din uppväxt. Jag kan knappast föreställa mig den smärta du genomlidit som utsatts för en våldtäkt utan att kunna få skydd och stöd av dina närmaste. Dessutom vet jag att du inte är ensam om dina upplevelser.
I min debattartikel som berörde Erik Lundströms uppsats var min ambition inte att avsvära mig eller pingströrelsen ansvar. Jag vet mer än väl att vi gjort fel på många sätt och många gånger. Däremot tycker jag att ordet “hederskultur” riskerar att skapa polariseringar som gör att samtalet uteblir. Med detta sagt så vill jag ta upp några saker som jag menar är viktiga för vår rörelse i framtiden. Jag tror att det är möjligt, och viktigt, att hålla fast vid tanken på livslånga trogna relationer som den plats där sexualiteten hör hemma.
Vi behöver hitta mer själavårdande förhållningssätt i mötet med unga människor.
— Niklas Piensoho
Jag vill alltså inte föreslå att vi ändrar vår teologiska grundsyn. Däremot är det nödvändigt att vi ser över vår pedagogik. Vi ska inte fortsätta att tala om människor som haft sex innan äktenskapet som om de vore en “äppelskrott” eller ett sönderrivet papper. Vi behöver hitta mer själavårdande förhållningssätt i mötet med unga människor som lever i en kultur som har en diametralt motsatt syn på sexualiteten än vad den traditionellt kristna synen har. Detta samtal behöver vi ge tid och utrymme för.
[ Läs tidigare inlägg | “En av många”: Jag är en av de drabbade av frikyrkans hederskultur ]
I ett av mejlen jag fått efter min insändare skriver en person och frågar om det inte är dags för pingströrelsen att ge en offentlig ursäkt till alla de människor vi hanterat ovarsamt eller direkt felaktigt genom åren. Då handlar det om många fler frågor än sexualiteten. Jag tycker att det är en viktig tanke men inte helt okomplicerad. Som ett resultat av denna debatt ska jag lyfta frågan om behovet av en formell ursäkt i Pingströrelsens gemensamma forum.
Till sist: Det jag vill säga till signaturen “En av många” är att vi som pastorer och ledare behöver lyssna på din berättelse och lära för framtiden och vi behöver hitta ett inkännande och själavårdande sätt att tala om sexualitet och samliv på.
[ Pernilla Eklund: Skam och makt är problemen i dysfunktionell frikyrkokultur ]
[ Erik Lundström: Dags att tala om hederskulturen i frikyrkan ]
