På ledarplats i Dagen den 12 november behandlades serien “Domedagen” som för närvarande visas på SVT. Ledaren är signerad Fredrik Wenell.
Han tar på ett förtjänstfullt sätt upp hur SVT spär på fördomar mot frikyrkligheten. Detta skedde i det första avsnittet i denna serie, då det påstås att många kristna gläds åt covid-19 och klimatkrisen då det är tidstecken på Jesu återkomst.
Detta kan sägas ha uppfattats både rätt och fel. Fel såtillvida att det egentligen är sorgligt det som följer i klimatförändringarnas och pandemins spår: lidande och död. Det är inget glädjeämne. Vad kristna världen över däremot gläds åt är att detta är tecken som talar om att Jesus snart kommer tillbaka. Det är de troendes saliga hopp i en värld där framtiden synes bli allt mörkare.
Det är riktigt, som Wenell påpekar, att det inte framgår i intervjun att jag ger uttryck för glädje över pandemin som nu går över jorden. Vad jag däremot framhöll var att pandemin är ett av tecknen på Jesu återkomst, allt enligt Jesu egna ord. Vi upplever den mest världsomfattande pandemin som förekommit i historien, där land efter land drabbas i de olika världsdelarna.
[ Läs också | Fredrik Wenell: Nej, "Domedagen", kristna gläds inte åt covid-19 ]
Detta är ett budskap som kristna har uppfattat som ett tidstecken. Inte bara kristna förstår att detta är en signal om att världen har gått in en fas där människor nu ställer sig frågan: Vad är det som händer?
Detta ligger alltså till grund för den serie som nu sänds under namnet “Domedagen”, det har jag själv fått information om från SVT. I serien kommer olika profana röster till tals som förstår att vi lever i en tid där man använder ord som “undergång” och “domedag”. Det råder nu en domedagsstämning, det framkommer i denna serie som nu är så aktuell på tv.
Det är de troendes saliga hopp i en värld där framtiden synes bli allt mörkare.
— Holger Nilsson
Det är olyckligt att – när så många människor ställer sig frågan om vad det är som håller på att hända – inte kristna är med och tar tillfället att delge vad som står i Bibeln i koppling till detta. Trots att nyhetsrapporteringen i medier ger den ena beskrivningen efter den andra som väl stämmer överens med den profetiska bild som finns i Bibeln, är det näst intill tyst från kristet håll i vårt land.
Nu lever vi i en tid när människor brottas med framtidsfrågorna i alla möjliga sammanhang och då är kristna i Sverige knappast ens med på banan. Det är att missa ett utomordentligt tillfälle att visa att vi har en relevant uppfattning om vad som händer och som vi också ser kopplingar till i Bibelns ord. Detta kan ge mycket goda tillfällen på arbetsplatser och överallt där kristna finns, att genom samtal leda människor till den kristna tron och Bibelns budskap.
[ Läs också | Fredrik Wenell svarar direkt ]
Det är beklagligt att det i så stor utsträckning råder tystnad när det gäller budskapet om Jesu återkomst samt även om den koppling som finns till denna händelse genom de tecken som finns för den i bibelordet. Även om man inte är så insatt i Bibelns profetiska delar, kan ingen kristen förneka att vi aldrig tidigare har levt så nära Jesu tillkommelse som vi nu gör. Med tanke på det borde naturligtvis predikningar om detta bli alltmer förekommande. Denna självklara slutsats till trots har det inte lett till det: Tvärtom har tystnaden under senare år tilltagit.
Detta är inte ett löst påstående. Det finns underlag. Den forskning som teologerna Ulrik Josefsson och Pontus Tunhav har gjort angående vad som predikas i pingströrelsen ger bekräftelse om tystnaden om Jesu återkomst.
Jag lyssnade till ett seminarium under Nyhemsveckan 2019 där Josefsson och Tunhav redovisade vad de hade kommit fram till. Det var två områden där förkunnelsen tystnat eller i alla fall inte i någon större omfattning lyfts upp: helbrägdagörelse och Jesu återkomst. Bara detta borde göra att vi omgående rättar till förkunnelsen på dessa områden, eftersom de har en framträdande plats i bibelordet.
När det gäller Jesu återkomst är det ett budskap som tillhör de mest framträdande och flest förekommande i Bibeln. Hur kan vi då försvara den tystnad på detta område som nu råder i så stor utsträckning i svensk kristenhet?
