Livets söndag firas sedan många år tillbaka den tredje advent i Sveriges kyrkor. Det är en dag då vi vill bejaka livet från dess början vid befruktningen till den naturliga döden.
Att livet är skört har vi påmints om under det gångna årets pandemi. Vi har också ställts inför att allas liv inte värderas lika högt när pressen på vården blir för tung. Anmälningar från anhöriga och vårdpersonal visar att många äldre och multisjuka inte fått den vård de behövt vid symtom på covid-19. Vi ställer oss frågan hur situationen sett ut om dödshjälp dessutom hade varit tillåten.
Dokumentärfilmen “Livsfarliga lagar” från 2020 sammanfattar vad även Sverige kommer att möta vid eventuell lagstiftning om dödshjälp. I filmen får vi möta patienter, anhöriga och läkare som på olika sätt personligen kommit i kontakt med det sluttande planet. Filmen visar hur utvecklingen är omöjlig att stoppa när lagstiftningen väl är på plats. Patienter har erbjudits dödshjälp utan att de själva bett om det, även vid tillfälliga och botbara sjukdomar. Vissa av dem orkade själva stå emot, medan andra fick överleva för att de hade anhöriga som kämpade för deras rätt till vård i stället för dödshjälp. För andra slutade det inte lika bra. En kvinna berättar om sin mamma som dödades på vårdhemmet eftersom hon var ensam och deprimerad.
Frågan om samvetsfrihet är också ständigt aktuell. Samma film varnar för en inställning där läkare ska tränas i att börja känna sig bekväma med att även dödandet av patienter tillhör yrket. Ett viktigt medel i denna träning är att förvränga uttrycken. En nederländsk dödshjälpsläkare kallar förfarandet för “den ultimata hjälpen”. Detta är förskräckande. Vården har sannerligen mer människovärdiga insatser att ge än en dödlig injektion.
Den Hippokratiska eden som i över 2000 år har använts som etisk riktlinje för läkare, säger att en läkare inte ska ge dödligt gift till någon, och inte heller fosterfördrivande medel.
— 19 företrädare för kristna församlingar och organisationer
Dödshjälpsförespråkare hävdar att denna uppgift enbart skulle gälla en liten grupp särskilt certifierade läkare. Dock har vi i Sverige redan erfarit det sluttande planet när det gäller samvetsfrihet vid abortverksamhet. Enligt abortlagen har enbart läkare behörighet att utföra aborter. Ändå kan det i praktiken vara belagt med yrkesförbud för en annan yrkesgrupp, nämligen barnmorskor, om de på grund av samvetsbetänkligheter önskar avstå. Socialstyrelsens arbetsbeskrivning för barnmorskor har på så sätt getts högre dignitet än den skrivna lagtexten.
Enligt Genèvedeklarationens ursprungstext från 1948 ska en läkare bibehålla den största respekt för mänskligt liv från befruktningen, och inte ens under hot använda sin medicinska kunskap mot mänsklighetens lagar. Den Hippokratiska eden som i över 2000 år har använts som etisk riktlinje för läkare, säger att en läkare inte ska ge dödligt gift till någon, och inte heller fosterfördrivande medel.
Att livet börjar vid befruktningen är ett faktum som knappt föranleder några diskussioner alls bland medicinska och biologiska forskare. Vid befruktningen bildas en ny människa med eget dna, där kön och ögonfärg redan är bestämda. Att beröva det mänskliga livet sitt skyddsvärde, oavsett i vilket stadium av utvecklingen det befinner sig, är en förvrängning, inte bara av Genèvedeklarationen och den Hippokratiska eden, utan även av de mänskliga rättigheterna som har sitt ursprung i den kristna tron, och som arbetades fram som en motvikt till andra världskrigets dödsmaskineri.
Varje liv är värdefullt och förtjänar att få leva. En lagstiftning som är anpassad till enskilda önskemål och inte på det gemensamma goda, blir på bekostnad av de mest utsatta och svaga.
Kardinal Anders Arborelius, biskop
Anna Sophia Bonde, präst och fri skribent
Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt
Berit Simonsson, Oasrörelsen
Daniel Steen, pastor, Sion i Flen
David Byman, pastor, Borås Kristna Center
David Ekerbring, ordförande Trosrörelsen
Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt
Hans Wolfbrandt, kyrkoherde i Lysekils pastorat
Johanna Byman, ordförande Människovärde
Joakim Lundqvist, pastor Livets Ord
Krister Lilja, pastor Svenska Alliansmissionen
Maria och Kim Sjögren, pastorer i One Heart Church Stockholm
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Peo och Eleinor Svensson, pastor Guds Kraft Sävsjö
Per Ewert, direktor Claphaminstitutet
Peter och Kerstin Larsson, pensionerad pastor inom SAM
Stefan Gustavsson, direktor Apologia
Stefan Swärd, ordförande Svenska Evangeliska Alliansen
Thomas Idergard, Jesuitpater, S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm
[ Läs även | Elisabeth Sandlund: Dödshjälp ger inte värdig död ]
