När jag läser Miriam Tinglöfs debattartikel om kvinnor som ledare i kyrkan, ett inlägg i den ledarskapsdebatt som initierats av Lukas Hagel, blir jag både sorgsen och oroad. Miriam beskriver sin bakgrund, där man bejakade kvinnor som ledare, och att hon först på senare år på allvar mött läran att kvinnor inte kan ha det yttersta ledaransvaret. När man läser Miriams text kan man lätt få uppfattningen att den som bejakar kvinnor som ledare i kyrkan har slarvat med sin bibelläsning och att den som verkligen tar Bibeln på allvar kommer att landa i slutsatsen att kvinnor inte kan vara ledare.
Jag vill vara tydlig med att så är det inte. Som kvinna, pastor och ledare för Evangeliska frikyrkan har denna fråga varit aktuell för mig under många år. Jag delar Miriams kärlek till Guds Ord och det är i Bibeln som jag söker svar på mina frågor. I vårt sammanhang finns det många goda teologer som har studerat och skrivit om detta och som har hjälpt mig genom åren. Som ung läste jag Per-Axel Sverkers texter. Han kom med förklaringar kring problemtexterna, som till exempel 1 Tim 2, men det jag framför allt minns är hur han beskrev jämlikheten mellan man och kvinna i skapelsen och att den ojämlikhet som sedan uppstod är en konsekvens av syndafallet.
[ Läs tidigare inlägg | Lukas Hagel: Gåvan att leda viktigare än kön ]
För mig blev det så fascinerade att läsa texterna om Jesus och se hur han, mitt i det patriarkala samhället, bemötte kvinnor på ett helt revolutionerade sätt. Jesus mötte kvinnor som jämlikar, det blir tydligt i flera olika berättelser. Han kom för att återställa den ursprungliga ordningen där ingen längre är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, utan alla är vi ett i honom, Kristus Jesus. För mig är det den stora frälsningsberättelsen, om hur Gud upprättar hela världen, som gör mig övertygad om att Gud kallar kvinnor som ledare i sitt rike.
I mötet med Jesus förvandlas vi alla och de gränser som annars skiljer oss människor från varandra suddas ut.
— Linalie Newman
I Guds rike blir man ledare utifrån Guds kallelse och det förtroende som dem man leder visar en. Då spelar det ingen roll om man är född i Tanzania eller i Sverige. Det spelar ingen roll om man har ett förflutet som kriminell eller prostituerad. Det spelar ingen roll om man har växt upp under svåra förhållanden eller om man har lett ett stort företag. I mötet med Jesus förvandlas vi alla och de gränser som annars skiljer oss människor från varandra suddas ut. Vi står lika inför tronen med de unika gåvor och kallelser som Gud har gett oss. I församlingen möts vi sedan som bröder och systrar och vi är till för varandra. Några av oss har Gud gett gåvan att leda och jag är övertygad om att det gäller oavsett vilket kön vi har.
Det finns problemtexter, inte minst när man läser Paulus, och de texterna behöver studeras. Ett stort antal teologer har gått djupt in i dessa texter, både här i Sverige och internationellt. Jag har stort förtroende för till exempel Mikael Tellbe som i sin bok “Paulus mot väggen” bland annat tar upp just detta. Loren Cunningham och David Joel Hamilton går också igenom dessa texter i sin bok “Varför inte kvinnor” som kom ut på svenska för några år sedan. Även där får man en fördjupad förståelse för de här problemtexterna. Vi som anser att kvinnor kan vara ledare i kyrkan gör det utifrån grundliga studier av Bibeln och utan att väja för de sammanhang som är mer svåra att förstå. Vi gör det med djup kärlek och stor respekt för Guds Ord. Efter många år av samtal, bibelstudier och praktisk tillämpning av detta så känner vi oss trygga och frimodiga i att utmana och bejaka kvinnor som ledare.
[ Läs mer | Nätverket Stronger Together vill stärka kvinnliga ledare i Sverige ]
Ledarskap kan vara en tung börda, precis som Miriam beskriver att hon upplever det. Därför tror jag att vi behöver varandra. Vi behöver stå tillsammans, både kvinnor och män, för att klara uppdraget. Tillsammans når vi längre och är bättre rustade att klara de utmaningar vi möter. Ibland behöver vi alla också få kliva åt sidan och vila en stund. Det unnar jag verkligen Miriam att få göra, precis som jag unnar varje sliten manlig ledare att få göra detsamma.
Jag vill till sist särskilt rikta mig till dig som är ung kvinna i dag och som upplever Guds kallelse in i ledarskap. Tappa inte modet, var frimodig och oförfärad! Vi bor i ett av de mest sekulariserade länderna i världen och här behövs du. Sverige behöver unga kvinnor som älskar Jesus och som vill lägga tid och kraft på teologiska studier för att bli pastorer och ledare. Inom Evangeliska frikyrkan finns det så många kvinnor i dag som du kan ta rygg på. Kvinnor som med vishet, glädje och mod leder inom vårt internationella arbete, inom våra församlingar och på vår teologiska högskola. Jag är så tacksam att få stå i ledarskap tillsammans med dem. Så res dig upp, ta din plats! Låt oss bygga Guds rike tillsammans.
[ Läs tidigare inlägg | Andréas Skogholm och P-O Flodström: Gud vet vad han gör när han kallar kvinnor ]
[ Läs tidigare inlägg | Miriam Tinglöf: Det finns skönhet i Guds ordning om ledarskap ]
