Vi går alltmer mot planekonomi i familjepolitiken. Föräldrars utrymme att välja hur de ska låta sina barn växa upp under de första åren har drastiskt minskat. Få har väl missat att många förskolor har allvarliga problem, ändå kommer hela tiden nya förslag från regeringshåll som syftar till att få in 100 procent av alla barn i förskolan. För att nå dit samkörs olika register för att kartlägga varje familj på individnivå och hävda att de inte håller måttet för att få välja själva kring sina egna barn.
Efter alla förslag om obligatorisk förskola från tre år och två år kom nu det senaste utspelet där Lotta Edholm (L), regeringens utredare, presenterade ett förslag om obligatorisk förskola från fem års ålder. Kanske har många glömt hur det var innan Berlinmuren föll och människor var instängda i det gamla Östtyskland utan möjlighet att fly. Påtvingade att leva i ett planekonomiskt samhälle där medborgarna var noggrant kartlagda av makten och hade minimal valfrihet.
Utan att dra några stora paralleller finns ändå skrämmande likheter av försök till detaljstyrning när regeringen försöker ta sig rätten att alltmer styra människors val genom att försöka tvinga in alla barn i förskolan. Cirka 94 procent går ändå där i dag. Sedan har några få procent pedagogisk omsorg och hemmaomsorg som ett barnomsorgsalternativ.
Argumentet om obligatorisk förskola för att invandrarbarnen ska lära sig svenska klingar ihåligt.
— Madeleine Lidman
Men regeringen är inte nöjd med att det fortfarande finns barn vars föräldrar aktivt valt en annan lösning. För att problematisera det fria valet har man försökt ge en negativ bildsättning genom att använda sig av statistik. Det man tagit fram information om är:
- om föräldrarna har barnen i förskola eller inte
- vilken utbildningsnivå föräldrarna har
- om föräldrarna har utländsk bakgrund
- om föräldrarna arbetar eller inte
[ Läs mer | Frida Park: Upp till kamp för dagmammorna ]
När det gäller att samköra register för att komma åt bidragsfuskare så är det en no-no i vårt land. Men när det handlar om att samköra register i syfte att komma åt människor som valt bort förskola, så går det bra. Enligt uppgift ska det vara hemligt vilka familjer det handlar om – ändå är förslaget att alla dessa familjer ska sökas upp och få ett personligt besök för att övertalas att sätta sina barn i förskola, vare sig förskolan håller måttet eller inte.
För tyvärr: Många förskolor håller inte måttet, och i invandrartäta områden finns det många förskolor där personalen pratar dålig svenska, eller inte pratar svenska alls, inte heller barnens modersmål. Vilket visar hur ihåligt argumentet om obligatorisk förskola för att invandrarbarnen ska lära sig svenska klingar. För att få fram agendasättande fakta har regeringens utredare enligt uppgift från SCB samkört följande register: Skolverkets register – utbildningsregistret – folkbokföringsregistret – sysselsättningsregistret.
Men det makten glömmer är att bakom all statistik finns det riktiga människor, med riktiga liv, som valt en lösning som passar just dem bäst. Något som inte hindrar regeringen från att försöka ta ifrån föräldrarna deras valfrihet, genom att ge en bild av att de familjer som valt bort förskola är sämre på olika sätt och därför ska tas ifrån rätten att välja själva. Det här fungerar inte längre, det räcker med social ingenjörskonst nu. I stället för mer styrning, kartläggning av medborgare och problematiserande kring det fria valet behövs en mer flexibel och modern familjepolitik som tar hänsyn till att familjer är olika och att barn är olika. Politikens uppgift är att stötta, inte styra. Det är en grundförutsättning för att ett land ska anses vara en demokrati.
