Det finns en lång tradition inom frikyrkan att ge sig ut på gator och torg för att berätta budskapet om Jesus. Förr drog man på sig sina gitarrer i ur och skur och sjöng och delade evangeliet med människor. I dag ser vårt samhälle annorlunda ut. Folk går med hörlurar i öronen och rusar förbi den eventuella kyrkliga torgsamlingen. Dessutom lever vi mitt i en global pandemi som gjort att de allra flesta kyrkor blivit tvingade att stänga sina fysiska gudstjänster och flytta online. Och då är min fråga: Är sociala medier våra nya torgmöten?
Jag tror att vi som kyrkor behöver bli markant bättre på vår närvaro på sociala medier. Och vi behöver börja se på dem som tillfällen för evangelisation. Företag och organisationer lägger miljontals kronor år efter år på mediestrategier och pr, medan vi som kyrkor lägger upp vår filmade gudstjänst i etern och bara hoppas att våra församlingsmedlemmar ska se den. I nästan alla verksamheter i den frikyrkliga organisationen har vi volontärer som jobbar med allt från städning, kyrkfika, söndagsskola, ungdomsgrupper till fastighetsfrågor, hemgrupper och gudstjänster. Men när det gäller sociala medier ser vi det inte som en egen verksamhet som behöver frivilliga, utan vi ser det som en anslagstavla där vi sätter upp vår affisch för kyrkans egentliga verksamhet.
Tiden vi lever i kräver speciella åtgärder. Vi behöver nya sätt att möta människor.
— Pontus Perstrand
Vi behöver omvärdera vår uppfattning om sociala medier. Det är en plats där vi kan möta människor mitt i deras vardag och vi kan vara med och påverka och synas i människors liv. På Facebook, Instagram och Twitter finns de människor som söker efter svaret som vi sitter på. Varför skulle vi inte lägga tid och resurser på att använda det som ett verktyg för evangelisation? Jag tror att frikyrkan behöver bli betydligt bättre på att mobilisera sina medlemmar till att gemensamt gå in och gilla alla inlägg som kyrkan lägger upp, att vara aktiva i kommentarsfälten och att peka folk i rätt riktning på sociala medier. Det kan låta konstigt och krångligt, men algoritmen som styr de sociala medierna säger att de inlägg som får mest interaktion är de som dyker upp i andra personers flöden. Att klicka på dela-knappen kan vara detsamma som att ta med din granne till kyrkan.
Kanske vi skulle behöva skriva platsannonser till församlingen som säger att “vi söker dig som vill vara volontär på våra sociala medier”. På samma sätt som vi söker andra frivilliga till våra verksamheter. Visst, Facebook kommer aldrig att kunna ersätta det fysiska mötet och gemenskapen i kyrkan, men tiden vi lever i kräver speciella åtgärder. Vi behöver nya sätt att möta människor. Och att skapa ett samtal om de här frågorna är en otroligt viktig del i den processen.
Nu kanske du tänker: “Jaja, men det där är inget för mig”, eller: “Jag är inte tillräckligt teknisk för att göra det där”. Men om vi tänker på det här som vilken annan evangelisationssatsning som helst i kyrkan, så har vi alla ett ansvar att röra oss utanför vår bekvämlighetszon. Jesus sa “ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Här har vi en apparat där vi har jordens yttersta gräns i vår ficka, men vi använder den som en anslagstavla i stället för som ett torg där vi kan berätta för folket om det glada budskapet om evangeliet!
[ Lovsångsledare och kristna konton censureras på sociala medier ]
