Ett fenomen som varit särskilt framträdande under senare tid är det som på engelska kallas för “cancel culture”. Cancel culture uttrycker sig på många sätt. Bland annat i form av att en offentlig person som gjort ett upprörande uttalande eller begått en omoralisk handling fråntas sin plattform, ofta efter påtryckningar via sociala medier.
För att förstå cancel culture behöver fenomenet ses i perspektiv av samhällets nyfunna krav på millimeterperfektion. Detta innebär att en enskild missgärning kan svärta ner en hel person, samt att förlåtelse eller försoning uteblir.
På kort tid har vi sett att varken levande eller död kommer undan de nya kraven på ofelbarhet. I samband med vågen av Black lives matter-protester förra sommaren tillämpades dessa krav även på historiska personer. Bland annat så fick Winston Churchill, den politiker som räddade Europa från nazism och tyranni, sin staty vandaliserad med texten “racist” och det framfördes högljudda krav på att statyn skulle plockas ner.
[ Joel Halldorf: Vad är lösningen om vi inte samtalar med oliktänkande? ]
Att döda människor, som själva inte kan försvara sig, hamnar i centrum på detta sätt bör väcka en del tankar om hur framtida generationer kommer att döma oss. Om inte ens en del historiska personer, som trots sina många brister kämpade för en bättre värld, når upp till dagens krav på perfektion – vem av oss gör det då i dag?
Det finns många teorier kring hur samhället på kort tid har blivit så hårt. Sociala mediealgoritmer, som genom sina skräddarsydda filterbubblor visar en skev verklighet för oss användare, spelar sannolikt en stor roll. Den mycket polariserande presidentvalrörelsen i USA visade frukten av detta. Och frukten är att västvärlden på skrämmande kort tid har gått från att vara en civilisation som tror på samtal och dialog till att inte längre vara förmögna att tala med varandra om politik eller andra viktiga frågor på ett civiliserat sätt.
Kvar blir den enskilde människan som ensam får bära sina oförlåtliga överträdelser i ett samhälle som kräver perfektion.
— Natanael Kvidal
Sekularisering har också bidragit till att forma detta nya, hårda samhällsklimat. Detta eftersom västvärlden med sin kultur och idéhistoria vuxit fram ur just kristendom. Kristendomens arv innebär bland annat att begrepp som “synd” finns kvar i människans medvetande, trots att allt färre går regelbundet till kyrkan. Därför förväntas det fortfarande också att en person ska “krypa till korset” och “göra bot” efter att denne har syndat. Bekymret är att eftersom den sekulära människan samtidigt gjort sig av med tron på Gud finns det inte längre någon som kan förlåta synder. Vår egen förmåga att förlåta har också bleknat i takt med sekulariseringen. Kvar blir den enskilde människan som ensam får bära sina oförlåtliga överträdelser i ett samhälle som kräver perfektion. Resultatet blir olyckliga personer och en skadad samhällsgemenskap.
Därför är det hög tid att vi säger ifrån och konstaterar högt att “Kejsaren är naken”. Eftersom ingen av oss är felfri så är kravet på millimeterperfektion rent av omänskligt och står i stark konflikt till västvärldens judekristna etik och idétradition. Det vill säga de värden som gett oss demokrati, mänskliga rättigheter och en rättsstat.
Även den som själv inte är troende behöver förhålla sig till att den så kallade liberala demokratin sannolikt inte hade kunnat växa fram ur annat än en klart kristen kontext. Således bör varje vän av frihet och naturliga rättigheter slå vakt om att dessa tydligt kristna värden skyddas.
Ett utmärkande drag för just bättre samhällen är att det existerar en kollektiv insikt om att vi alla har felat.
— Natanael Kvidal
[ Twitteravstängning väcker debatt om Big Techs makt ]
Därför krävs det att vi alla blir del av den positiva motkraft som står upp för insikten om människans ofullkomlighet. Det är en insikt som förstår att det inte finns några perfekta människor. Det finns däremot bättre och sämre samhällen. Och ett utmärkande drag för just bättre samhällen är att det existerar en kollektiv insikt om att vi alla har felat (Rom 3:23).
Självklart måste vi straffa brottsliga handlingar, men vi ska samtidigt inte ställa högre krav på vår nästa än vad vi själva kan leva upp till. Och vi bör först ta bort bjälken ur vårt eget öga innan vi anmärker på vår grannes flisa (Matt 7:5).
Kravet på felfrihet riskerar just nu att tränga undan insikten om människans ofullkomlighet. Detta har hittills medfört cancel culture, ökad polarisering och en skadad samhällsgemenskap. Allt för att uppnå en standard av perfektion och moralisk renhet som ingen människa kan leva upp till.
Låt oss vända om medan vi ännu kan. Stoppa de omänskliga kraven på millimeterperfektion.
