Teologen och författaren Leif Carlsson väcker den mycket berättigade frågan om varför det förkunnas så lite om Jesu återkomst i vår tid. En av orsakerna han ser till detta är att så många spekulativa tolkningar om den yttersta tiden har varit i omlopp inom frikyrkan att många helst duckar och undviker ämnet. Jag tror att Carlsson och jag är överens om att den reaktionen är ett misstag. Sanningen om att Jesus ska komma tillbaka har stort utrymme i Bibeln och detta hoppingivande och tröstefulla budskap borde ha högsta prioritet i våra kyrkor och församlingar.
Själv är jag uppväxt i en pingstfamilj på den ångermanländska landsbygden, under det kalla krigets dagar. Vår hemförsamling besöktes regelbundet av predikanter med eskatologi som specialitet. Det var vanligt att de illustrerade sin framställning med en stor, färggrann plansch som de hängde upp på estraden – en PowerPoint för den tiden. Planschen visade en schematisk sammanställning av “Guds plan genom tidsåldrarna”; fantasieggande och fascinerande för en liten pojke.
[ Coronaviruset väcker liv i frågan om den yttersta tiden ]
Visst går det att i efterhand konstatera att det ibland drogs väl långtgående slutsatser utifrån de bibliska profetiorna, och att risken att bli kvarlämnad på jorden överbetonades. Många av oss som växte upp i dessa sammanhang delar skrämmande erfarenheter av detta. Men det förändrar inte det faktum att Bibeln beskriver vissa tydliga tecken på att den här tidsåldern går mot sitt slut.
För mig personligen står ett tecken ut mer än något annat. I Luk 21:29–33 talar Jesus om “fikonträdet”, en bild på nationen Israel. Budskapet är att när det trädet börjar knoppas så kan vi veta att sommaren är nära. När Israel återuppstod som en egen nation 14 maj 1948 hade judarna under många sekler levt utspridda bland folken. Ur den folkspillra som överlevt den grymma Förintelsen föddes mot alla odds en ny nation – ett otvetydigt mirakel! Miljontals judar från hela världen har sedan dess kommit till denna fristad, och i Bibeln finns tydliga profetior om detta. Hundratals år innan det hände förutsåg också ett antal framsynta bibelkunniga personer utifrån Bibelns profetior att staten Israel skulle återuppstå. I mer än 70 år har staten Israel nu funnits kvar som stat, från 1967 med Jerusalem som huvudstad, trots att det omges av numerärt långt överlägsna fiender. Här har vi ett övertygande tecken på att “sommaren” – Guds eviga rike – är nära.
Paulus beskriver Jesu tillkommelse i ord av tröst och hopp. Mot den bakgrunden bör fokuset i förkunnelsen vara förväntan inför att den världsvida församlingen (Kristi brud) ska möta sitt hjärtas brudgum. Det perspektivet landar i en personlig relation med Jesus, en intim gemenskap av trygghet och förtroende, där ingen osäkerhet eller rädsla får plats.
Det skrämmande i sammanhanget är att det finns människor som väljer att säga nej till detta storslagna erbjudande.
— Börje Norlén
Leif Carlsson beskriver tiden för Jesu återkomst som en tid då “hela tillvaron ska skakas”. När Jesus talar om denna stora nöd som ska övergå hela jorden är budskapet att något liknande aldrig någonsin har förekommit eller kommer att förekomma. Om man som Carlsson tror att detta ska drabba alla utan undantag, borde det då inte vara motiverat att med yttersta allvar framhålla vikten av beredskap: Att “hålla i och hålla ut”, andligt och mentalt förberedda, inför det som ska övergå jorden?
[ Fredrik Wenell: Tala rätt, inte mindre, om Jesu återkomst ]
Carlsson uppehåller sig en hel del vid det teologer kallar “darbyism”. Uttrycket syftar på den engelske predikanten John Nelson Darby (1800–1882). Han var också bibelöversättare och en flitig skribent, i vår tid betraktas han som den som tydliggjorde läran om att Jesu tillkommelse skulle ske i två etapper. Detta var för övrigt inget som Darby var ensam om; flera samtida hade oberoende av varandra kommit fram till liknande slutsatser. Den uppfattningen är heller inte udda, inaktuell eller spekulativ bland kristna runt om i världen. En överväldigande skara av Jesu lärjungar är övertygade om att deras Mästare ska komma och rädda sin församling från den vedermöda som ska drabba jorden. Enligt Paulus ska Jesu tillkommelse ske “i ett nu, i ett ögonblick” (1 Kor 15). Den grekiska textens uttryck för detta kan skrivas “átomos”, vilket betyder “odelbar tid”. Paulus indikerar att det ska ske plötsligt och oväntat som en tjuv om natten, mitt under det att folk talar om fred och trygghet, vilket inte är lika troligt om en stor katastrof samtidigt skulle drabba världen.
Oavsett olika uppfattningar om när och hur ankomsten sker borde vi alla kunna vara överens om vikten av att leva i en ständig beredskap inför Jesu återkomst. Jesus ska enligt Bibeln hämta sin världsvida församling till en bröllopsfest, dit alla är inbjudna. Inbjudningskorten har sänts ut, om svar anhålles snarast. Det skrämmande i sammanhanget är att det finns människor som väljer att säga nej till detta storslagna erbjudande. I Bibelns allra sista verser försäkrar Jesus att han kommer snart. Vårt gensvar till detta borde vara detsamma som det aposteln Johannes ger: “Amen. Kom, Herre Jesus!”
[ Läs tidigare inlägg | Leif Carlsson: Undvik spekulationer om Jesu återkomst ]
