Frågan om rätten till abort har återigen blivit ett slagträ i den politiska debatten. Den blir det med jämna mellanrum. Aborträtten anses framför allt på vänsterkanten vara ett effektivt verktyg för att misstänkliggöra andra. För det är vad det handlar om. Man är inte intresserad av att diskutera hur man kan minska antalet oönskade graviditeter – och därmed antalet aborter. Man är inte intresserad av vilka konkreta förslag andra har för att med förebyggande metoder minska antalet aborter. Det man vill är att hitta en vinkel som gör det möjligt att skapa en konflikt där ingen finns – huruvida det ska finnas en rätt till abort.
Taktiken är enkel. Sök upp en punkt där man tycker sig kunna uppfatta en tvetydighet i abortfrågan. Attackera med kraftiga överord. Invänta att den andra försöker ge ett nyanserat svar kring komplexiteter i abortfrågan och hur man både kan vara för aborträtten och för att antalet abort ska minska. Därefter tar man nyanserna som intäkt för att påstå att man hade rätt i sina överord och insinuerar att det finns en hemlig agenda mellan raderna. På senare tiden har Kristdemokraterna men också Moderaterna och Sverigedemokraterna utsatts för detta spel.
Målet är att få den som bryr sig om ökad jämställdhet mellan könen att strunta i regeringens misslyckade politik.
— Michael Anefur
Syftet är inte enbart att försöka skapa en konflikt som inte finns kring själva aborträtten – utan även att dölja sina misslyckanden i jämställdhetsfrågor. Målet är att få den som bryr sig om ökad jämställdhet mellan könen att strunta i regeringens misslyckade politik. Strunta i om kvinnors psykiska ohälsa fortsätter att öka, om hedersvåldet kan leva vidare i parallellsamhällen och kvinnor blir allt mindre trygga i offentliga rum – för att i stället felaktigt måla upp ett regeringsalternativ som skulle förbjuda abort.
[ Frida Park: KD:s abortpanik cementerar åsiktskorridoren ]
Tyvärr får jag notera att det finns ledarskribenter, politiker och opinionsbildare som gärna spelar med vänstern i deras spel. Som riktar sin ilska och frustration över bristen på etiska diskussioner kring svåra frågor mot Kristdemokraterna (!) – det enda partiet med ett genomarbetat medicinskt-etiskt program och som vill se en nollvision för oönskade graviditeter. Inte emot de partier som enbart tar upp sådana frågor när de kan använda dem för att ljuga och svartmåla andra. En konstig prioriteringsordning om man vill se fler diskussioner kring hur man kan utveckla det förebyggande arbetet mot oönskade graviditeter och färre aborter.
[ TV: KD och RFSU i debatt om sena aborter ]
När frågan om aborträtten är uppe till diskussion och andra vill ljuga om var Kristdemokraterna står måste svaret från de ledande partiföreträdarna vara glasklart: Kristdemokraterna står bakom dagens abortlagstiftning och har gjort det i decennier. Finns det någon som tror att man då på de tjugo till trettio sekunder som ett normalt “talminus” utgör kan nyansera frågan utan att öppna upp för tvivel om var man står i frågan?
Kristdemokraterna står bakom den svenska abortlagstiftningen som ger kvinnan rätten att själv avgöra om hon vill fullfölja graviditeten eller att avsluta den fram till vecka 18. Ingen annan än kvinnan själv kan fatta det beslutet och hon har inget krav på, och ingen kan avkräva henne, argument för det alternativ hon väljer. Efter vecka 18 krävs det tillstånd av Socialstyrelsen. Dock får abort inte genomföras om fostret är livsdugligt utanför mammans kropp. Detta visar att kvinnan och fostret är två skyddsvärda individer och gör ett etiskt avvägande kring hur långt in i graviditeten aborträtten sträcker sig. Det är bra, det är absolut nödvändigt.
[ Michael Anefur (KD): Samma lag bör gälla ofödda ]
En av de svåraste etiska frågorna är den om livets början och kvinnans rätt till sin kropp. Eftersom frågan om abort inkluderar två skyddsvärda individer så anser vi också att målet bör vara ett samhälle utan oönskade graviditeter och som en konsekvens därav också utan efterfrågan på abort. I realiteten är dock ett sådant samhälle ouppnåbart. Det kommer alltid finnas händelser som leder till oönskade graviditeter. Det är dock inget skäl att ge upp alla insatser. Genom bättre förebyggande arbetet har till exempel antalet tonårsaborter minskat. Genom bättre socialt, ekonomiskt och informationsstöd bör det vara möjligt att få ner även antalet övriga aborter.
När frågan om aborträtten är uppe till diskussion och andra vill ljuga om var Kristdemokraterna står måste svaret från de ledande partiföreträdarna vara glasklart.
— Michael Anefur
Föräldraförsäkringens utformning, tillgången till barnomsorg och möjligheten att fullfölja studier eller kunna arbeta är alla viktiga delar för att fler som blivit oplanerat gravida ska kunna ta beslutet att fullfölja graviditeten om de vill. Centralt är att arbeta för ett barnvänligare samhälle där föräldraskap på olika sätt underlättas och uppmuntras. Väsentligt är också stöd inom sjukvården i form av preventivrådgivning och välfungerande ungdomsmottagningar för att minska antalet oönskade graviditeter.
Vår uppfattning är att det inte förs för många samtal om etiska dilemma i Sverige utan snarare tvärtom. Ett samhälle som inte har pågående samtal om etiska frågor blir till slut ett samhälle ingen vill leva i.
[ Sarah Havneraas: Alla har brytt sig om mitt tidigare engagemang ]
