Enligt KD:s principprogram är “det absoluta och okränkbara människovärdet […] knutet till människans existens, från tillblivelsen till livets slut”. KD:s medicinsk-etiska program slår fast att “En abort innebär att ett liv släcks”. Utifrån enkel logik borde detta innebära en stark abortkritik. Men när KD-profilen Lennart Sacrédeus står upp för dessa formuleringar i Aktuellt (26/1) tävlar partitoppar inom KD om att kritisera eller ta avstånd från honom. KD-ledningen tycks skräckslagen inför tanken på att framstå som abortkritiker. Man tror väl att abortkritik är en enkelbiljett ut ur riksdagen. Och så har det kanske varit.
[ Ruth Nordström: Jag fick höra att jag borde aborteras retroaktivt ]
SD ville under lång tid sänka abortgränsen till tolv veckor och därför betraktades man som “abortmotståndare” av etablissemanget. Trots det växte man och blev ett riksdagsparti. I USA har pro-life-rörelsen bara fortsatt att växa. Unga amerikaner är mer liberala än sina föräldrar i alla frågor utom i abortfrågan, där ungdomarna är mer abortkritiska. I många länder i Europa är abortkritiken ofta både starkare och självklarare än i Sverige. Våra nordiska grannländer har dramatiskt lägre aborttal och en lägre gräns för helt fri abort. Abortkritik är i ett västerländskt och europeiskt perspektiv inget konstigt.
Men icke så i Sverige. Här har abortkritik under lång tid betraktats som en extremposition som ska utraderas från den politiska kartan. Men även här ser vi allt tydligare tecken på ett upptinat debattklimat. I TV4:s nyhetspanel 29/1 efterlyser den abortliberala DN-skribent Hanne Kjöller en bredare åsiktskorridor och säger att “man har rätt att tycka att abort är fel och borde förbjudas”. Hon får medhåll av socialdemokraten Thomas Bodström som om möjligt går ännu längre när han säger: “Jag tycker KD som egentligen är emot abort, eller i alla fall vill ha en annan abortlagstiftning, ska stå upp för det och våga det. Därför det kanske också behövs ett sådant parti.”
Väljer KD rätt väg här har vi inget emot att lägga ner Kristna Värdepartiet.
— Bengt-Olof Söderkvist, Anne Bjernhagen och Mikael Almqvist
Därför är KD:s tajming så olycklig. KD har under mer än 25 år trängt in sig den extremt trånga åsiktskorridoren så till den milda grad att när den nu vidgas är man livrädd för att inta den plats man enligt sitt eget partiprogram egentligen borde haft hela tiden. Som en skotträdd hare fortsätter man att gömma sig. När vi ser vårtecken låser KD in sig i frysen.
Därför vädjar vi till Ebba Busch och KD:s ledning: Lyssna på Lennart Sacrédeus! Lyssna till de många av KD:s medlemmar som är helt emot abort eller åtminstone starkt abortkritiska. Ta era egna principer och värderingar på allvar och våga stå upp för dem. För det handlar om värderingar. Djupa, centrala, livsviktiga värderingar. KD kommer att få respekt när man rakryggat står upp för allas människovärde – “från tillblivelsen till livets slut”. Väljer KD rätt väg här har vi inget emot att lägga ner Kristna Värdepartiet och komma tillbaka. Väljer man fel kommer vi stå kvar och stå upp för KD:s eget principprogram – kosta vad det kosta vill. Både som före detta medlemmar i KD och nu som aktiva inom Kristna Värdepartiet kommer vår avsikt förbli att uthålligt, frimodigt och konsekvent stå upp för människovärdet. Inget kunde glädja oss mer om vi fick göra det tillsammans med KD.
