I en insändare i Dagen den 8 juni skriver Thomas Arvidsson med anledning av Harold Campings profetia om jordens undergång. Angående Campings uttalande så är det väl knappast någon seriös kristen som tog honom på allvar, inte heller icke troende gjorde nog det.
Vad som är mer bekymmersamt är att inte budskapet om Jesus andra tillkommelse tas på allvar eller förkunnas i någon större utsträckning i vårt land. Arvidssons insändare bidrar troligtvis inte heller till detta. Det är nämligen de tongångar som vi möter i insändaren, som gjort att en levande eskatologi med en levande väntan på att Jesus ska komma igen inte står på dagordningen.
Det har blivit ganska påtagligt att de tankar som Arvidsson förespråkar alltmer har slagit rot hos pastorer och förkunnare - det blir inget uppryckande, det blir ingen vedermöda, och så vidare. Allt kommer bara att bli bättre, gudsriket bryter fram och kulminerar i att Jesus kommer och upprättar ett fridsrike.
Profetiorna i både Danielsboken och Uppenbarelseboken förbises eller bortförklaras. Ta till exempel det Daniel får uppenbarat, att det kommer: "? en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till."
Jesus upprepar detta allvarliga budskap i samband med att han talar om tidstecken och sin tillkommelse:
"Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma" (Matt 24:21). Man kan vidare se hur denna stora nödtid är beskriven i Uppenbarelseboken.
Trots dessa tydliga utsagor och varningar, väljer många att teologiskt bortförklara dessa. Ibland talas om att Uppenbarelseboken gick i uppfyllelsen på Johannes tid, under det dåvarande romarriket. Ibland bortförklaras bokens budskap med att det är händelser under historiens gång som beskrivs.
Båda dessa sätt att se på Uppenbarelseboken faller på sin orimlighet. En läsare av Bibelns sista bok kan knappt undgå att se att dessa händelser ännu inte inträffat.
Den stora händelsen som Guds folk i alla tider sett fram emot är mötet med Jesus, då han kommer för att hämta sitt folk. Denna händelse föregås av olika tidstecken, som exempelvis vi kan läsa om att Jesus lärjungar frågar efter.
Bortser vi från såväl de tecken som Jesus ger som svar, som andra profetiska förutsägelser i Bibeln, kan knappast beredskapen inför Jesus kommande vara stor. Detta är till en stor del tillståndet i Sverige i dag.
Arvidsson menar att den förkunnelse som jag här lyfter fram leder till passivitet. Inget kan vara mer felaktigt, det är faktiskt tvärtom. Insikten att Jesus mycket snart kan komma tillbaka, leder till ett aktivt verkande för människors frälsning, mission och bön. Det är faktiskt den uteblivna förkunnelsen om Jesus snara återkomst som gjort att vi fått ett passivt tillstånd i kristenheten.
Det är inte udda personer som Camping och hans förutsägelser som är problemet. Det är att det i stor utsträckning saknas förkunnelse och förståelse för att tiden snart är slut för den kristna församlingen att verka. Detta är det som är allvarligt och bekymmersamt.
