I sin artikel “Palestiniernas situation osynliggörs av många kristna” (19/2) lyfter Bo Härdne fram ett viktigt tema. Tyvärr förstörs den kärna av legitim kritik han framför mot vissa kristna kretsar av en långa lista med ensidiga och ibland polemiska påståenden.
Det finns inte utrymme att motbevisa alla Härdnes påståenden, men det finns goda argument mot vad han påstår. Naturligtvis betyder inte detta att Israel är felfritt, och legitim kritik är inte bara tillåten utan nödvändig. Israel och dess vänner är inte rädda för sanningen, tvärtom. Det är halvsanningar och ensidighet man inte accepterar.
Låt oss titta på några av Härdnes påståenden. Utgångspunkten för honom är att Israel i “mer än 70 år ockuperar deras [palestiniernas] land”. Tittar man på detta folkrättsligt är påståendet palestiniernas land bevisligen fel. Varför finns det i så fall internationellt sanktionerade förhandlingar om områdena? Tittar man på det historiskt är det också fel att hävda att de 250 000 araber som bodde i området då den moderna sionismen föddes 1881 ägde marken – de stora markägarna bodde i Libanon, Egypten och Turkiet. Men merparten var statligt ägd av ottomanerna.
[ De tio viktigaste fynden inom biblisk arkeologi 2020 ]
Det historiska faktum att det aldrig har funnits ett självständigt Palestina är inte ett argument för att något sådant inte kan upprättas i framtiden, men det betyder något när man talar om lagliga och moraliska rättigheter i dag. Uttrycket “illegala bosättningar” är i detta sammanhang inte ett folkrättsligt uttalande utan ett politiskt. Judisk närvaro i Judeen och Samarien är därför inte något omoraliskt på det sätt Härdne antyder.
Kärleken till judarna har för en del lett till att man intagit en likgiltig eller i värsta fall fientlig hållning till de palestinska araberna.
— Roar Sørensen
Att det moderna Israel inte skulle ha något med det bibliska folket att göra faller på sin egen orimlighet. Både Balfourdeklarationen (1917) och Folkförbundet (1922) nämner judarnas historiska koppling till Israels land som argument för att ge dem landet. Om Härdne har rätt är det i så fall märkligt att man genom hela historien alltid har förmått peka ut judarna, och utsatt dem för förföljelse. Alla har vetat vilka judarna var, och man har kopplat dem till det bibliska Israel.
Uttalandet att man vid konferensen “Christ at the checkpoint” har Jesus i centrum och “inte gammaltestamentliga förutsägelser om Israel” tappar helt bort det faktum att Jesus “är en produkt” av Gamla testamentets profetior. Han, liksom hans samtida, tog definitivt dessa förutsägelser på allvar (Luk 24:23 ff). Detsamma gör Israelvänner, och man tror därför också på att Israel ska återvända “till sitt eget land” (Hes 36).
Härdne har däremot en poäng i att vissa kristna Israelvänner har “osynliggjort” de palestinska araberna. Kärleken till judarna har för en del lett till att man intagit en likgiltig eller i värsta fall fientlig hållning till de palestinska araberna. Det är inte ett Kristuslikt förhållningssätt, och vi gör väl i att granska oss själva och göra upp med sådana attityder. Det är fullt möjligt att vara hundra procent för Israel och hundra procent barmhärtig mot alla människor.
[ Hittat: Purpurfärgat tyg från kung Davids tid ]
Däremot verkar det som om Härdne och hans likar faller i en värre fälla än den de kritiserar Israelvänner för. Man ignorerar eller bortförklarar de oräkneliga övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter Den palestinska myndigheten (PA) är ansvarig för både gentemot Israel och sitt eget folk. De palestinska arabernas värsta fiende de senaste hundra åren har inte varit judarna, utan deras egna ledare. Många säger detta rakt ut, och när man talar med dem utom mediernas och deras ledares synhåll, sägs det att de hellre vill leva under israeliskt styre än under PA.
Om syftet är att förbättra situationen bör man undvika ensidighet och polemiska argument.
— Roar Sørensen
Dessutom fostrar PA en generation till att hata judar och betrakta terrorism som något legitimt. Terrorister försvaras och hyllas. Men Härdne, och hans likasinnade, har tagit bort säkerhetshotet som Israel lever med ur ekvationen. Detta får alla israeliska motåtgärder, som till exempel kontrollpunkterna (checkpoints), att framstå som obegripliga och som inget annat än ren ondska. Om en del Israelvänner inte ser de palestinska arabernas situation verkar Härdne å sin sida inte se israelernas.
Härdne ska ha beröm för att han lyfter fram en viktig fråga i ljuset, men om syftet är att förbättra situationen bör man undvika ensidighet och polemiska argument. Då kan kanske både Israelvänner och kritiker lära sig något.
[ Läs tidigare inlägg | Bo Härdne: Palestiniernas situation osynliggörs av många kristna ]
