Vi var många som tappade hakan i replikskiftet mellan Lars Adaktusson (KD) och utrikesminister Ann Linde (S) i den utrikespolitiska debatten i onsdags.
Flera ledamöter hade tidigare i debatten lyft de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som uigurer i Xinjiangprovinsen i Kina utsätts för. Men Lars Adaktusson var den första som lyfte in detta i ett anförande om pågående religionsförföljelse som drabbar muslimer och kristna. Adaktusson avslutade med att framföra kritik mot att regeringen inte erkänt att religionsförföljelsen i Mellanöstern 2014 övergick i folkmord på assyrier/syrianer och kaldéer. Det har EU gjort.
Adaktussons anförande om religionsförföljelse visade varför religions- och övertygelsefrihet behöver tas på allvar i den svenska utrikespolitiken. Det märkliga var utrikesministerns replik. Eller rättare sagt vad hon inte sa i sin replik.
[ Adaktusson till S: “Ni beter er som Trump” ]
Eftersom Adaktusson även lyft utvecklingen i Östeuropa mer generellt, gick utrikesministern rakt på Adaktussons inställning till abort utifrån hur han röstat i Europaparlamentet och frågade vidare om hans syn på diskriminering av hbtq-personer och skärpta abortlagar i EU-länder som Polen. Förvisso relevanta frågor att debattera, men utrikesministerns replik var tondöv. Ann Linde missade ett viktigt tillfälle att förklara hur regeringen ser på de allvarliga kränkningar som sker av människors tro och identitet i stora delar av världen. Inte med ett ord följde Ann Linde upp vad Lars Adaktusson anfört om religionsförföljelse. Det är en talande tystnad.
Debatt är viktigt. Men samtal och samarbete är viktigare för att nå hållbara resultat.
— Kristina Patring och Sanna Svensson
I Svenska missionsrådets arbete för religions- och övertygelsefriheten har vi alltid varit tydliga med att denna grundläggande frihet är en del av de mänskliga rättigheterna. Och att de mänskliga rättigheterna är ömsesidigt förstärkande. I vår senaste rapport Claiming Space for Faith lyfter vi röster från partnerorganisationer i 29 länder i vårt internationella nätverk. De delar sina erfarenheter av hur religionsfrihet, kvinnors rättigheter och civilsamhällets demokratiska utrymme är nära sammanlänkade. Militärkuppen i Myanmar i februari är en aktuell påminnelse om att vi behöver se hur kampen för dessa rättigheter hänger ihop. Det är något som flera av våra medlemsorganisationer jobbar för på plats.
[ Elisabeth Sandlund: Religionsfrihet är tydligen helt utan intresse för Ann Linde ]
Att religions- och övertygelsefriheten gäller alla innebär att den gäller lika mycket för kvinnor som för män, för straighta och för hbtq-personer. Den ger både kvinnor och män rätten att själva bestämma sina religiösa eller icke-religiösa övertygelser, vilka normer de vill följa samt hur de vill praktisera dessa, så länge det görs i respekt för andras fri- och rättigheter.
Vi hoppas att den nya Biden-administrationen kommer kunna överbrygga den polarisering som vi sett de senaste åren och stärka det internationella samarbetet som är så viktigt för att skydda och främja religions- och övertygelsefrihet för alla, även för minoritetsgrupper. Den svenska demokratisatsningen och den feministiska utrikespolitiken ger Sverige goda förutsättningar att kliva fram i detta arbete. Den chansen borde Ann Linde ta.
Sveriges utrikespolitik lyfter regelbundet och stolt fram mänskliga rättigheter som en förutsättning för demokratisk utveckling. Precis som mötesfriheten, föreningsfriheten och yttrandefriheten så är religions- och övertygelsefriheten grundläggande för utvecklandet och upprätthållandet av jämställda och demokratiska samhällen.
Vi på Svenska missionsrådet ser positivt på att Sverige står värd för högnivåmötet mot antisemitism senare i år, och att religionsfrihet och situationen för religiösa minoriteter finns med i UD:s landrapporter för de mänskliga rättigheterna. Men det är både beklagligt och problematiskt att utrikesminister Ann Linde (S) i debatten inte tar de människor och demokratikämpar som utsätts för religiös förföljelse och folkmord i många delar av världen på allvar. Dessa förtjänar både Sveriges uppmärksamhet och insatser.
Debatt är viktigt. Men samtal och samarbete är viktigare för att nå hållbara resultat. Vi hoppas därför att Ann Linde inbjuder till partiöverskridande samtal om hur svensk utrikes- och utvecklingspolitik kan stärka religions- och övertygelsefrihet för alla, och hur detta kan stärka Sveriges trovärdighet i arbetet för demokrati och jämställdhet.
