Det har nästan gått 25 år sedan rebeller attackerade sjukhuset Lemera i östra DR Kongo och dödade över 30 personer. Både patienter och sjukhuspersonal blev kallblodigt mördade i sjukhussängarna eller under tjänstgöring. Som en konsekvens av attacken byggde vi tillsammans med vår samarbetspartner Läkarmissionen, Panzisjukhuset i Bukavus utkant. Sedan de första åren har jag, Dr Denis Mukwege, och övrig personal på Panzisjukhuset i Bukavu larmat om återkommande överfall med tortyr, grova sexuella övergrepp, våld, krig och intern massflykt i regionen. Den första patienten som togs emot på Panzisjukhuset hade blivit våldtagen och skjuten i underlivet. Snart började små bebisar, våldtagna av vuxna män, att skrivas in som patienter. Grymheten i våldet verkar inte ha någon gräns.
[ 16 döda i trolig islamistattack ]
Det är med frustration och förtvivlan vi gång på gång ser hur förövarna går fria. Förändringen vi talat om så länge händer inte på marken. På Panzisjukhuset tar man fortfarande varje vecka emot kvinnor och barn som fallit offer för brutalt våld. Hundratusentals kvinnor har våldtagits som en del av krigföringen, över 5 miljoner människor lever som internflyktingar och upp emot 6 miljoner människor beräknas ha dödats av våldet sedan 1998 i DR Kongo.
Våldet härjar fritt vilket gör att befolkningen lider oerhört.
— Denis Mukwege och Niclas Lindgren
Trots detta nämnde aldrig utrikesminister Ann Linde DR Kongo i sitt anförande av Sveriges utrikespolitiska deklaration den 24 februari. Inte heller valde övriga partiers företrädare i debatten att tala om våldet i DR Kongo. Men tystnaden talar också. Sverige och världen kan inte bara titta på när straffriheten i landet fortsätter.
Den 21 februari nåddes vi av nyheten om att den italienska ambassadören i DR Kongo, Luca Attanasio, dödats i provinsen Nordkivu i nordöstra DR Kongo. Tillsammans med ett större sällskap reste han med en FN-konvoj för att besöka ett skolmatsprojekt i Rutshuru. På vägen dit blev de anfallna av en beväpnad grupp och ambassadören samt två andra dödades i skottlossningen. Vem som står bakom attacken är inte klarlagt. Ännu en gång befarar vi att straffriheten kommer att vinna.
Ambassadören Luca Attanasio har vid ett flertal tillfällen besökt Panzisjukhuset i östra Kongo för att i möte med mig, Dr Mukwege, och övrig personal föra samtal om det grova våld som pågår i regionen. Han ville vara med och arbeta för fred. Det är med stor sorg som nyheten om ambassadörens död nått oss. Det faktum att beväpnade grupper i DR Kongo nu dessutom aktivt attackerar en FN-konvoj talar för en ny nivå av allvar i situationen i landet. I den del av Nordkivu där attacken på FN-konvojen ägde rum finns ingen eller väldigt begränsad kontroll. Våldet härjar fritt vilket gör att befolkningen lider oerhört. I en nysläppt rapport från Kivu Security Tracker identifieras i dag 122 olika väpnade grupper och miliser i östra DR Kongo.
[ FN återupptar skydd av Mukwege efter mordhoten ]
En bakomliggande faktor som driver på våldet är regionens rikedom på naturresurser i form av olika mineraler. Striden om kontrollen över de så kallade konfliktmineralerna skapar förödande situationer för människor som lever av och runt om gruvdriften.
Våldet kopplat till konfliktmineraler angår oss alla eftersom mineraler såsom guld, coltan och kobolt från DR Kongo exporteras för att användas i komponenter i exempelvis mobiltelefoner och elbilar över hela världen. Beslut och ageranden inom svensk handelspolitik, hos svenska företag och även hos svenska konsumenter påverkar och kopplar alltså till de konflikter och det våld som pågår i DR Kongo.
FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter rapporterade redan 2010, efter en stor utredning, inte mindre än 617 brott mot mänskligheten i DR Kongo åren 1993–2003. Men ingen av rapportens rekommendationer har ännu följts upp. Rekommendationerna handlade om att garantera offrens rätt till sanningen om det som har hänt, om att skipa rättvisa och hitta sätt för människor att läka och få upprättelse. Inte heller har listan på alla förövare som skulle kunna ställas inför rätta, på grund av krigsbrott, brott mot mänskligheten och för folkmord, publicerats. Listan hålls fortfarande hemlig av FN:s högkommissionär i Genève.
Att agera betyder att man måste säga nej till likgiltigheten och bryta tystnaden.
— Denis Mukwege och Niclas Lindgren
Det är dags för omvärlden att agera och stå upp för rättssäkerhet och fred i DR Kongo. Efter årtionden av blodsutgjutelse, krig, våldtäkter och intern massflykt väntar det kongolesiska folket på att omvärlden tar ansvar för att skydda civilbefolkningen när deras egen regering inte gör det. Omvärlden måste sätta verklig press på DR Kongos regering gällande fred. Regeringens ovillighet att ta tag i frågan om straffrihet kan inte längre tolereras.
[ Recension: De utsattas hopp vittnar om en större historia ]
Och Sverige kan göra mer. Som del av EU och FN har Sveriges regering möjlighet att påverka och sätta press på ledare och makthavare som duckar för problemen och ser mellan fingrarna när våld, sexuellt våld och dödande drabbar civilbefolkningen. Att agera betyder att man måste säga nej till likgiltigheten och bryta tystnaden. Som Martin Luther King en gång sa: “I slutändan kommer vi att komma ihåg, inte våra fienders ord, utan våra vänners tystnad.”
Det blir inte fred utan att omvärlden agerar för rättvisa. Det är nog nu. Världen kan inte titta på längre.
