Är det något mystiskt som pågår på Bjärka-Säby? Eller är det där man möts av mystik i ordets bästa och bibliska mening?
Jag ställer frågan eftersom just distinktionen mellan “mystisk” och “mystik” har slagit mig när jag reflekterat över vad jag upplevt under mina många besök hos gemenskapen i Bjärka-Säby. Det vi kallar “mystiskt” uppfattar vi som något underligt och främmande. Mystiken däremot vetter mot en djup erfarenhet av det outsägliga, det möte med den outgrundlige Guden som öppnar sig för oss genom vad Paulus kallar “hemligheten med Kristus”. Därför var det naturligt för Lewi Pethrus att använda just detta ord när han talade om bönen i anden, även om en del kanske reagerade. “Tungotalet tillhör den kristna mystikens innersta område”, skriver han i sina memoarer.
Från 2008, då Ekumeniska kommuniteten bildades, kom jag under flera år att regelbundet besöka gemenskapen på Bjärka-Säby som en av kommunitetens visitatorer tillsammans med biskop Biörn Fjärstedt. Med många års erfarenhet bakom mig som pastor i pingströrelsen, kände jag stor tacksamhet över det sätt på vilket pingstförsamlingen i Linköping gav utrymme för den vision en av deras egna pastorer bar på. Det som växte fram kom att bli en gåva till hela den nordiska kristenheten.
[ Joel Halldorf: Hoppfull att kommuniteten kan stanna på Bjärka-Säby ]
Jag minns särskilt en pingsthelg då jag som föreståndare för Pingst FFS under en och samma helg först deltog i saliga pingstmöten bland Närkes pingstvänner och en pingstkonferens på Hampetorpsgården. Därefter reste jag till Smyrnakyrkan i Göteborg och deltog i en intensiv bönenatt tillsammans med deltagare från stadens alla kyrkor. Den resan avslutades med att jag deltog i onsdagskvällens nattvardsgudstjänst på Bjärka-Säby.
När mångfalden får blomma växer Guds rike, medan enfalden gör oss försnävade och ängsliga.
— Sten-Gunnar Hedin
Eukaristin i Övre salen var en stark upplevelse! Den för mig rätt okända traditionen, kombinerad med överraskande stor öppenhet för enskild och gemensam bön, liksom tungotal med åtföljande personlig hälsning till någon enskild person. Och här blev skillnaden mellan “mystisk” och “mystik” så tydlig för mig. För många med mig har mötet med Bjärka-Säby fått bli en ögonöppnare som gjort att Gud får bli den han är.
På vägen hem efter den onsdagen minns jag att jag tänkte på Frank Bartleman, nära vän och medarbetare till William Seymour på Azusa Street, där pingstväckelsen föddes 1906. Alla “pentekostala” upplevelser kanske inte kan hänföras till mystikens sfär, men när Bartleman beskriver hur det gick till i Övre salen på Azusa Street, känner jag igen det jag mötte på Bjärka-Säby. I det rum han kallar för ett “Tears- and prayerroom” fanns ett anslag på väggen som löd: “Endast tillåtet att viska.”
Atmosfären beskriver Bartleman så här: “Där sökte människor stillhet från den egna, alltför aktiva själens rörelser, man avskilde sig från världen för att vara ensam med Gud. Det rådde där ingen bullrande, vild upphetsad stämning. … Det var ett slags tillflyktsort från allt sådant, en vilans hamn, där Gud kunde göra sig hörd och tala till deras själar.”
Jag vill uppmana till förbön för en klok och för alla god lösning.
— Sten-Gunnar Hedin
Men det som framför allt dröjer kvar när jag tänker på alla de gudstjänster jag fått delta i på Bjärka-Säby, vare sig det varit söndagar eller onsdagar, är det starka fokus på Ordet, bönen och tacksägelsen som präglar dessa. Jag hade själv förmånen att åtskilliga gånger predika i dessa gudstjänster, eller få lyssna till namnkunniga biskopar och förkunnare. Men ingen av oss som varit talare har stått i centrum – jag tror knappt vi blivit presenterade! Vi var bara en del av den gudstjänstfirande församlingen. För mig är det ett uttryck för det allra bästa i den gemensamma kristna traditionen.
[ Pingst Linköping: Inte rättvist att föregå process om Bjärka-Säby ]
Det är nu min djupa förhoppning att pingstförsamlingen och kommuniteten tillsammans ska finna vägar i en fortsatt samverkan så att kontinuiteten får bevaras och ett brott undvikas. När mångfalden får blomma växer Guds rike, medan enfalden gör oss försnävade och ängsliga.
Till alla oss som på avstånd betraktar samtalen mellan Pingstförsamlingen och Kommuniteten, och därmed inte sitter inne med hela “bilden”, vill jag uppmana till förbön för en klok och för alla god lösning. Det är visa och ansvarsfulla personer som redan, i det som offentliggjorts, klargjort att man vill det bästa för Guds verk på Bjärka-Säby.
