Det händer att ordet “moralist” kastas runt i den offentliga debatten. Moralisten kan vara någon som är emot droger. Eller en motståndare till legalisering av prostitution, eller någon som har invändningar mot att underåriga har tillgång till pornografi. Man kan höra ordet användas om motståndare till abort, och när filmen Cuties släpptes för ett år sedan, så utmärkte sig moralisterna för ett annat ställningstagande: De var då kritiska mot att en av världens största digitala plattformar streamade vad de ansåg vara barnpornografi.
Moralister är individer med en mer konservativ syn på moral, rent generellt eller i ett visst specifikt avseende. Vi moralister – ja, jag räknar mig själv till dem – nöjer oss inte med att själva avstå från det vi tycker är skadligt, vi vill också att andra ska avstå från det. Vi nöjer oss till exempel inte med att själva avstå från droger, vi vill inte att våra bröder och systrar ska konsumera dem heller. Om det vore upp till oss skulle vi förneka dem den friheten.
[ Felicia Ferreira: Dags att få ut moralism 2.0 på banan ]
Men varför gör vi det? Varför kan vi inte bara låta människor vara? Varför vill vi inskränka andras valfrihet? Skälen kan säkert variera, men jag vill ödmjukt hävda att nedanstående argument har med saken att göra.
Vi gör det för att vi bryr oss mer om välmående än frihet. Vilken frihet talar jag om? Friheten att få prata fritt med sina grannar, eller friheten att få injicera heroin? Det här är nästan en truism, men vi tycker att frihet är bra när den får människor att må bra, och dålig när den får människor att må sämre. Det är inte mer komplicerat än så. Om det är dåligt för barn att exponeras för pornografi, vill vi gärna se till att sådant inte händer. Om droger förstör familjer, vill vi att droger ska vara förbjudna. Varför skulle frihet, i den ena vågskålen, väga tyngre än saker som välmående och kärnfamiljen i den andra? Tyngre än dygd? Tyngre än godhet? Tyngre än Gud? Frihet är en faktor, inte faktorn. Vi anser inte att frihet och godhet alltid är sammanfallande, och vi prioriterar den senare.
Vi gör det för att vi över huvud taget inte accepterar den gängse definitionen av “frihet”. “Friheten” att vara beroende av alkohol? “Friheten” att vara en slav under sin lust? Inte är det så att narkomanen är fri, bara för att samhället sanktionerar hans missbruk. Tvärtom. Han är en slav, eftersom samhället inte har hjärta nog att befria honom. En narkoman som skiljs från narkotika blir inte förtryckt, han blir befriad.
“Varför vill de, moralisterna, lägga sig i andra människors liv?” Helt enkelt för att vi älskar dem.
— Felix Schavon
Människor blir inte sällan slavar under sina egna begär, och ibland krävs det en samhällelig insats för att stoppa slaveriet. Att falla för sina lägsta och mest destruktiva impulser utan att stoppas av sina medmänniskor är inte att vara fri. Saker som lust och glupskhet kan vara minst lika grymma tyranner som kejsare och kommunistpartier. Sann frihet är däremot att kunna gå till jobbet oantastad, att få ha en åsikt, att få vara med sin familj, att få utöva sin religion, att inte bli rånad eller få sin bil sprängd, att slippa oroa sig för huruvida ens barn ska dö av en överdos. Sann frihet är att leva ett tryggt, hederligt och kärleksfullt liv.
[ Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut! ]
Vi gör det för att vi ser människor som mer än djur eller lerklumpar. Vi är inte filosofiska materialister. Människor har själar och kan inte reduceras till materiella ting. Därför bör vi heller inte betrakta dem som sådana. Vi är inte bara materiella medel till materiella ändamål. En människa får inte sitt värde genom att vara andra människor till nytta, i ett slags massivt system av quid pro quo (tjänster och gentjänster), och hennes värde minskar inte när hon inte är nyttig. Människan har ett värde i sig, som Guds barn och Guds avbild. Människans värdighet har ett värde i sig. Människans välmående är i sig önskvärd. Därav följer att vi inte vill se andra människor förnedras eller utnyttjas eller kastas bort. Därav följer att vi vägrar se kvinnor som sexobjekt, eller barn som misstag.
Häri ligger svaret på det som för många verkar vara en stor gåta. “Varför vill de, moralisterna, lägga sig i andra människors liv?” Helt enkelt för att vi älskar dem.
