Vid inget tillfälle i mänsklighetens historia har människor haft det så bra rent materiellt som i Västeuropa och Nordamerika efter andra världskrigets slut. Vi har haft det så bra så länge att hela generationer till och med kan få för sig att det vi nu upplever är normalt.
Men sanningen är att större delen av mänsklighetens historia har präglats av konflikt, våld och sjukdom. Vad är det då som tagit oss till denna unika tid i historien?
Det var grekerna som uppfann det gemensamma goda och demokratin. Romarna ärvde och förvaltade det grekiska politiska arvet med varierande resultat.
Men det var kristendomen som gav demokratin verklig kraft. Övertygelsen om en kärleksfull, personlig och offervillig Gud som skapat människan till sin avbild, gav förutsättningarna till allmänna deklarationer om människovärde och mänskliga rättigheter, visserligen efter en lång process och inte utan smärtor.
[ Kristen människosyn ledstjärnan för CDU:s nye ledare ]
Kristen människosyn och etik har inspirerat till samhällen som bygger på frihet, lag och rätt – inte den starkes rätt. Dessa kristna demokratiska församlingar och samhällen har fått stå modell för många andra, som, även om de inte delar den kristna tron, sett styrkan i principerna.
Framgången har varit så total och förhållandena har blivit så goda att människor inte längre ställer sig frågan på vilka värden och principer samhället vilar och som gör det gott. Det är en riskabel situation. För det är som att förvänta sig att ett skelett ska hålla ihop och fungera utan muskler.
En annan fråga är om de kristna musklerna kan ersättas med något annat? Försöken med nationalsocialism och kommunism förskräcker. Dessa ideologier gjorde samhällets institutioner förtryckande snarare än till tjänst för människorna.
Regeringens språk indikerar att värdegrunden är föränderlig och motsägelsefull.
— Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren
Numera lever vi i en post-kristen tid där ett slags värdegrundsideologi ska ersätta de etiska muskler som tidigare höll upp skelettet. Eller som den brittiske författaren Douglas Murray brukar uttrycka det – vi har skapat oss ett gudsformat tomrum.
Frågan är om modern värdegrundsideologi klarar uppgiften?
I den forskningsproposition som nu ligger på Riksdagens bord skriver regeringen på sidan 131: “Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns och utifrån den värdegrund som gäller.”
Regeringens språk indikerar att värdegrunden är föränderlig och motsägelsefull. Den är vad majoriteten för stunden bestämmer att den ska vara. Och den ska ändå sätta gränser för den fria forskningen och kunskapsspridningen.
[ Kristna rasar över rapparens “satanssko” ]
Det är märkligt att en värdegrund som kan ändras på relativt kort tid också är dogmatisk och oförlåtande, vilket vi sett flera exempel på.
Värdegrundsideologins farligaste egenskap är dock att den saknar en fast etisk grund, vilket gör den sårbar. Om rätt och fel avgörs av oss här och nu och utan vägledning av objektiva sanningar blir allt en fråga om makt i nuet, vilket är precis vad postmodernismen handlar om.
Rätt och fel utgår då inte från “etiska absoluter” utan avgörs av social, historisk och kulturell kontext. Den som har makten att beskriva denna kontext vinner. För enligt postmodernismen finns ingen objektiv sanning. Allt handlar om makt.
De kristna värdena kommer att finnas kvar långt efter att de sista postmodernistiska maktkamperna avklingat.
— Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren
Vi Kristdemokrater vill inte ha ett samhälle som styrs av vinnaren i ständigt pågående konflikter mellan grupper som indelats utifrån hudfärg, sexuell läggning eller liknande kriterier.
Vi vill möta samhällsförändringar med den visdom kristen tradition och västerländsk humanism gett oss under två millennier. Det handlar om nedärvd visdom och den finns där för alla oavsett om man är kristen eller ateist.
Vi vet varför kvinnors ställning måste värnas och barns rättigheter måste skyddas. Vi vet inte bara att FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter är viktiga utan också varför.
[ Frida Park: Stämmer det att KD har tappat bort sin själ? ]
När vi nu firar påsk, den mest centrala av alla kristna högtider, upprätthåller vi en två tusen år lång kristen tradition. Vare sig man tror på det förmedlade innehållet av påsken eller inte är följande en ofrånkomlig sanning: De kristna traditionerna och deras praktik har successivt förbättrat livsvillkoren för ett oräkneligt antal människor när kristna principer om människovärde och etik långsamt men envist vunnit mark.
Det är vad vi vill stå upp för! Och de kristna värdena kommer att finnas kvar långt efter att de sista postmodernistiska maktkamperna avklingat. Det är trösterikt att tänka på. Glad påsk!
