Ebba Busch, Per Landgren och Tuve Skånberg skriver i en debattartikel i Dagen 31/3 om den kristna värdegrund som västerländsk demokrati och samhällsbygge vilar på. En välskriven och bra artikel som visar på hur viktiga dessa värderingar varit för den demokratiska utvecklingen och för uppkomsten av till exempel FN:s deklarationer för mänskliga rättigheter. Så långt är allt väl. Men som kristna, tidigare KD-väljare och aktiva i arbetet för en generös och human flyktingpolitik samt försvarare av mänskliga rättigheter, är det något som skaver. Dissonansen mellan texten och Kristdemokraternas nuvarande politik och strategiska vägval väcker inte bara frågor utan underminerar också trovärdigheten i budskapet.
Busch, Landgren och Skånberg skriver bland annat: “Framgången har varit så total och förhållandena har blivit så goda att människor inte längre ställer sig frågan på vilka värden och principer samhället vilar och som gör det gott. Det är en riskabel situation. För det är som att förvänta sig att ett skelett ska hålla ihop och fungera utan muskler.”
[ Läs tidigare inlägg | KD: Kristen etik bevarar samhället från värderingsmässigt gungfly ]
Vi undrar då om Kristdemokraterna själva inte drabbats av denna blindhet? Att partiet i kraftfulla ordalag driver en politik som vill se en kraftigt begränsad flyktinginvandring är välbekant. Lägg till det förslag som vill begränsa religionsfriheten (läs: slöjförbud och förbud mot böneutrop). Då har vi en politik som rimmar illa med både grundläggande kristen etik och mänskliga rättigheter.
Kristdemokraterna har inte på något sätt protesterat mot att nuvarande tillfälliga lagstiftning eller förslag på kommande lagstiftning gällande migrationen strider mot asylrätten och placerar Sverige på bottennivån i EU då det till exempel gäller längden på tillfälliga uppehållstillstånd. Inte heller har Kristdemokraterna visat någon som helst vilja att stoppa utvisningar till Afghanistan. Inte heller vill man visa nåd mot den grupp av ensamkommande barn, barnfamiljer och vuxna som drabbats av den tillfälliga begränsningslagens retroaktiva konsekvenser.
Skillnaden mellan ord och handling i Kristdemokraternas politik är avgrundsdjup.
— Joel Larsson och Anders Silfverdal
När Ebba Busch väljer att använda det i högerpopulistiska kretsar vanligt förekommande uttrycket “vuxna män utan asylskäl” om ensamkommande ungdomar och när Hans Eklind, partiets migrationspolitiska talesperson, med emfas säger att ett nej är ett nej, utan att för ett ögonblick lyssna in den problematik som finns kring Migrationsverkets hantering av asylprocessen för tusentals människor, inte bara konvertiter, då faller argument om kristen etik platt till marken.
När skribenterna också lyfter nationalsocialismen som en farlig ideologi så upplever vi att skillnaden mellan ord och handling i Kristdemokraternas politik är avgrundsdjup. Det duger inte att skriva välformulerade debattartiklar om kristen etik och värnandet av demokratin och samtidigt vilja bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna, ett parti vars rötter finns i den nationalsocialistiska myllan och med utspel på senare tid som visar att ränderna knappast gått ur. Här bör varje läsare av KD-trions debattartikel stanna upp och fundera på vart KD är på väg och inte låta sig fångas av skribenternas förmåga att lägga ut texten.
[ Eli Göndör: Vad är judisk-kristen etik? ]
Att den kristna etiken bland annat grundar sig på den gyllene regeln och Jesu ord om vad vi gör mot hans minsta är svårt att undgå, så om Busch, Landgren och Skånberg genom sin debattartikel i Sveriges största kristna tidning gör ett försök att återvinna förtroende hos de kristna kärnväljarna så skulle vi påstå att det försöket är föga verksamt. Om det ska tas på allvar måste det åtföljas av en kraftig tillbakasvängning i praktisk politik. Om inte så drivs åtminstone vi allt längre bort från partiet.
