De senaste tre veckorna har fem kvinnor i Sverige mördats av män som de varit i en relation med. Eskaleringen är ingen tillfällighet. Mäns våld mot kvinnor ökar i hela Sverige och Europa. European Union Agency for Fundamental Rights uppskattar att en tredjedel av alla kvinnor i EU, 62 miljoner, utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld av män. Och Sverige hamnar på en europeisk tredjeplats i antal incidenter av mäns våld mot kvinnor.
Detta är ett gigantiskt samhällsproblem som vi pratar alldeles för lite om – även, och kanske inte minst, i kyrkan. För även om jag både hoppas och tror att statistiken ser bättre ut i kristna relationer och äktenskap finns det här problemet i allra högsta grad hos oss också. Och mörkertalet är enormt.
Våld är naturligtvis lika vidrigt oavsett vilket trossystem den som slår har (eller säger sig ha). Smärtan är lika stor, förnedringen lika djup och kränkningen lika grov. Ändå tillkommer ytterligare en tragisk dimension när övergreppet sker i en kristen kontext.
Det kristna äktenskapet var tänkt att ge en återspegling av relationen, kärleken och tryggheten mellan Jesus och hans älskade brud, hans församling, dig och mig.
Och när Jesus kommer till oss är det inte som den dominerande härskare man möter i många andra religioner. Tvärtom väljer han medvetet att aldrig utnyttja sitt övertag och sin allmakt för sina egna syften, utan visar sin kärlek genom ödmjukhet och tjänande (Fil 2:6–8).
Att bruka våld mot sin hustru är därför något av det minst Kristuslika som en man kan göra.
— Joakim Lundqvist
I Getsemane konstaterar Jesus att han kan kalla på tiotusentals änglar till sitt försvar, men väljer att inte göra det. Varför? På grund av kärleken till sin brud, som han är på väg att offra sig för. Hans kärlek är aldrig dominant och söker aldrig sitt eget, utan är osjälvisk och självutlämnande till sitt väsen.
När sedan Gud genom Jesus visat oss denna modellbild av kärlek vänder han sig till äkta män i äktenskap och befaller dem: “Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den” (Ef 5:25). Notera “älska … så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den”. Med andra ord: Älska henne med Jesu attityd av självuppoffring, respekt, saktmod och självkontroll som förebild.
[ Frida Park: Även i kyrkan måste vi vara redo för svaret: Han slår mig ]
Att använda sitt fysiska övertag till att bruka våld mot sin hustru är därför något av det minst Kristuslika som en man kan göra. Jesus slår nämligen inte sin brud. Punkt. Och kristna män som slår kvinnor har inte förstått essensen i sin egen tro.
En kristen mans våld mot en kvinna kan inte heller ursäktas av hans bakgrund, oavsett om den har med upplevelser, nationalitet eller kultur att göra. Bekänner vi oss som troende på Jesus är vi medborgare i hans rike, ska lyda under hans lagar och formas efter hans exempel.
Jag säger inte att beteendet är bortom förlåtelse. Men för att nåd och upprättelse ska nå oss behöver vi först inse att det vi gör är fel och dessutom något som inte bara skadar ens egen eviga själ utan också i högsta grad en annan människa, en hel familj, på ett sätt som aldrig någonsin kan ursäktas eller bagatelliseras.
Du som är kristen man och som slår: Det du gör är fel, synd, kränkande, oförsvarligt. Men det finns hjälp att få. Du kan och måste snabbt bryta det här beteendet, men du kommer inte att klara det själv. Kontakta någon och be om hjälp. Skjut inte upp detta, gör det nu! Hur mycket skam, stolthet eller självförakt du än må bära i relation till detta är Gud redo att ta din hand i dag och leda fram mot frihet och sann Kristuslikhet.
Du som är kvinna och blir slagen: Det du blir utsatt för är ett övergrepp och en kränkning. Det är inte ditt fel.
— Joakim Lundqvist
Du som är kvinna och blir slagen: Det du blir utsatt för är ett övergrepp och en kränkning. Det är inte ditt fel. Det är inte normalt. Det är inget som du förtjänar. Din man behöver hjälp men du är inte rätt person att kunna ge honom den hjälpen. Däremot behöver du få hjälp själv. Bryt dödläget och skammen. Prata med någon som du har förtroende för och berätta ärligt. Även om din situation verkar låst finns det inget som är så långt gånget att inte Gud kan vända, nyskapa och upprätta.
Du som är förälder: Måla bilden tydlig i dina söner att en man inte definieras av råstyrka eller kontroll utan av respekt, kärlek, trygghet, stabilitet, generositet och osjälviskhet. Lär dina döttrar att ingen någonsin har rätt att bruka våld mot dem, och att om de – Gud förbjude – skulle bli utsatta för våld i en relation, söker hjälp och inte stannar i den.
[ Nio pastorer och företrädare för kristna organisationer: Ilskan över det onda är nödvändig ]
Du som är pastor och andlig ledare: Låt oss tala öppet och klart om detta. Inget blir bättre av att vi som ledare i kristenheten låtsas som att samhällsproblem inte existerar, bara för att vi känner ett instinktivt obehag för att adressera dem. Låt oss vara tydliga med problemets extrema allvar och konkreta kring vilka möjligheter till hjälp och stöd som finns att få.
Låt oss börja med att städa i våra egna kyrkor och vår gemensamma kristenhet på det här området, inte bara förfasa oss på sociala medier över de nationella problemen. Och låt oss inte minst be och tro Gud om en varm våg av upprättelse, förlåtelse, läkedom och alla inre och yttre mirakler som behövs, för att varenda människa som gått igenom detta trauma ska kunna gå vidare in i ett nytt liv och en ny framtid.
* En längre version av den här texten har tidigare publicerats på Facebook.
