På gräsmattan utanför mitt fönster ser jag just nu elva björktrastar och en koltrast. Tysta hoppar de omkring och pickar i sig av mask och annat gott de hittar där bland spirande gräs (och ogräs!) och det är en fröjd att titta på dem. På nätterna, däremot, har de vid den här tiden på året inte mina sympatier. De väcker mig nämligen med allt sitt kvitter.
Varje vår ondgör jag mig över dem ett par nätter innan jag kommer på att lösningen heter öronproppar. Sedan kan jag lugnt sova vidare ända tills jag själv bedömer natten vara över. Ändå inser jag förstås att fåglar måste få morgonkvittra; det är en del av deras parningslek och därmed viktigt för deras överlevnad. Men min reaktion uteblir inte den heller.
[ Eva Skog: Våga sticka fram huvudet från inunder täcket ]
Också vi människor behöver få sjunga ut ibland. När våra hjärtan rörs är det svårt att vara tyst. Då spelar det liksom ingen roll om någon blir störd; vi höjer våra röster just för att vi vill väcka andra. En sådan drivkraft är nedlagd i oss: Det hjärtat är fullt av talar munnen. Det är så vi kan väcka dem som sover, hjälpa andra att se det vi själva sett och tända fler eldar.
Stör, väck eller gläd någon!
— Eva Skog
Om det brinner en eld i ditt hjärta hoppas jag att du sjunger ut och delar dina tankar. Några kommer “trycka in öronproppar” och vägra höra, men andra kommer att lyssna. Några kommer att reagera, säga emot, vända och vrida på dina argument och peka på kompletterande nyanser. Åsikter stärks och faller. Allt det är något gott! Genom samtalet kan vi hitta redskap att bygga vårt samhälle bättre.
På Dagens debattsidor pågår detta samtal hela tiden. Frågorna varierar, men engagemanget är stort. Häromdagen lyfte Gunnar Hyltén-Cavallius risken för att partipolitiskt engagemang i Svenska kyrkan gagnar partierna, men inte kyrkan. I höst är det kyrkoval och frågan är högst aktuell.
En mycket välläst debatt om kärnfamilj och frivillig barnlöshet initierades av Anna Sophia Bonde efter Dagens intervju med Sarah Grenholm, där hon berättade om sitt och makens val att leva utan barn. Efter tre spännande och viktiga texter av Bonde, Emma Audas och Grenholm avslutade Bonde förra onsdagen debatten (för den här gången!) med en läsvärd slutreplik. Missa inte den!
[ Anna Sophia Bonde: Kärnfamiljsnormen är ingen norm att längta bort ifrån ]
Sedan finns den ständigt aktuella frågan om integration. Kyrkan är bevisligen en fantastisk plats för integration, men kan ändå tyckas nå alldeles för få. Hur gör vi mer och bättre? Kyrkors och enskilda kristnas engagemang för flyktingar är och har varit stort – men hur möter vi på bästa sätt de utmaningar som följt med den stora invandringen? Är ett slöjförbud, som två KD-politiker debatterade för i förra veckan, ett steg i rätt riktning eller riskerar det tvärtom att försvåra integration och hota religionsfrihet?
[ Vad betyder assimilering och integration? ]
Vad tycker du? Har du erfarenheter vi kan lära av, åsikter eller frågor du tycker måste lyftas fram i ljuset? Gör som våra befjädrade vänner: Sjung ut! Stör, väck eller gläd någon! Och gör det gärna på Dagens debatt- och åsiktssidor.
