Våren är här, vi anar ljuset i pandemitunneln och vi firar med stolthet 100 år av demokrati i vårt land. Trots det finns det mycket som ger anledning till oro. Pandemin påverkar fortfarande världen och många lever med förluster. Särskilt våra barn och unga är drabbade av existentiell oro och ångest, både för pandemi och för klimatförändringar. Fiendskap, våld och krig blossar upp på olika håll med kaos och död som följd. Konspirationsteorier växer och undergräver demokratin.
Mitt i allt detta firar vi pingst i kyrkor över hela världen. Denna högtid påminner om att Gud finns hos oss och inom oss genom sin Ande. Det märks på att vi kan uppleva oss berörda av det som är heligt. Eller på att vi inte bara vill ha materiella saker utan även längtar efter andlig rikedom och djup. Guds heliga Ande kallas också “Hjälparen”, “Tröstaren” och försvarsadvokat för sanningen. Dessutom förknippas pingsten med frihet, hänryckning och gemenskap.
Den första kristna pingsten hade föregåtts av stor dramatik. Jesus hade uppstått från döden och mött sina dödsförskräckta vänner, önskat dem fred och välsignat dem. Han berättade att de aldrig skulle bli övergivna. Trots detta ville det sig ändå inte riktigt med hoppet och gemenskapen. Modet och kraften svek.
Då händer pingstundret. Eldslågor fördelar sig bland de församlade. Människor grips av helig Ande och får plötsligt ett helt annat mod. Uppfyllda av Anden vågar de tala om Guds väldiga gärningar och möta alla dem som är på plats i Jerusalem. De talar på alla världens språk och de som hade kommit till Jerusalem hör sitt språk talas och gör sig förstådda på sitt eget språk. Jerusalem är alltså under den första pingsten en plats för mission och ömsesidig förståelse.
Pingstundret skapar förutsättningar för det som vi i dag förknippar med demokrati: modet att tala och bidra med sina tankar, viljan att lyssna och förstå.
— Sveriges kristna råds presidium
Pingstberättelsen står i kontrast till den mycket äldre om Babels torn. Då hade människorna ett gemensamt språk, men de förlorade det när de fastnade i självupptagenhet och självförhärligande. Det slutade med språkförbistring och splittrad gemenskap.
Borta var förutsättningarna för att bygga ett gemensamt samhälle där det finns en god dialog mellan oliktänkande och där alla kan göra sig förstådda. Grogrunden var lagd för polarisering som leder till misstro, aggressivitet och i sin extremaste form – viljan att utplåna den andre. Dialog och ömsesidig förståelse ersätts av hatspråk, det gemensamma ersätts av det egna.
Pingsten kan lära oss något om hur vi kan hantera mångfald. Det har vi inte alltid lyckats med i kyrkorna. Det finns sådant som har förstärkt motsättningar och vi har inte alltid löst dessa respektfullt och demokratiskt. Men vår tro är att Gud fortsätter sända sin Ande och ger mindre rädsla för den andre och mer vilja att lyssna på varandra. Så att vi faktiskt kan leva tillsammans i respekt och ömsesidig förståelse, trots olikheter.
Jesus gick så långt att han sa att vi ska älska även fiender. Han bad att vi alla ska bli ett. Nationalitet, kön eller ställning ska inte vara särskiljande. Det finns bara en enda mänsklighet under samma himmel. När konflikter uppstår, finns det vägar till försoning.
Vi måste inte vara lika eller tycka lika. Det går att nå enhet även i skillnad.
— Sveriges kristna råds presidium
Det förutsätter sammanhang som vill se hela bilden, olika uppfattningar, även tillåta vrede och protest mot orättfärdighet, men i en långsam process hjälpa fram till ömsesidig respekt och försoning, även om den kan innebära att relationer avslutas. Vi måste inte vara lika eller tycka lika. Det går att nå enhet även i skillnad. Det går att nå en försonad mångfald.
Språkgränser överbryggas, alla får sin röst, alla kan lyssna så att de förstår – pingstundret skapar förutsättningar för det som vi i dag förknippar med demokrati: modet att tala och bidra med sina tankar, viljan att lyssna och förstå. Respekten för var och en. Det gemensamma.
Det är till synes enkla och självklara saker. Ändå har de blivit så sårbara. Därför behövs pingstens budskap in i vår tid, för våra församlingars skull, för samhälles skull, för vår världs skull. Gemenskapen, den ömsesidiga respekten, modet att vilja tala med den andre, är en motkraft till polarisering, rädsla och modlöshet. Hoppet om att Hjälparen, Tröstaren och försvararen är nära ger kraft och hopp. Låt oss därför vårda pingstens budskap. Tillsammans. Det är också ett sätt att värna demokratin, när vi nu firar och uppmärksammar den.
