På många punkter är jag och Fredrik Wenell nog inte så oeniga som det kan verka när man läser hans ledare publicerad i Dagen den 16/5. Vi anser båda att “kyrkan borde fira de kristna högtiderna ännu mer” och vi har båda synpunkter på att “de flesta kristna i landet inte ägnar Kristi himmelsfärd någon större uppmärksamhet”. Vi anser båda att muslimer behöver “lära sig vad det innebär att vara troende i minoritet”.
Men det som fick mig att skriva min Kristi himmelsfärdshälsning till Ann Linde är att hon representerar en regering som konsekvent ignorerar kristendomens särskilda betydelse för det svenska samhället (förslaget att stänga kristna friskolor för att slippa beskyllas för islamofobi när man vill komma åt islamistiska friskolor utgör ett belysande exempel) och blundar inför den globala förföljelsen av kristna. Detta samtidigt som man drar på sig slöja av respekt för islamisk extremism i Iran och öser mångmiljonbelopp till segregationistiska islamiska organisationer såsom Ibn Rushd.
Att Linde väljer att uppmärksamma en islamisk högtid, förtigandes en kristen högtid, måste därför ses i ett sammanhang.
Ann Linde [...] representerar en regering som konsekvent ignorerar kristendomens särskilda betydelse för det svenska samhället.
— Charlie Weimers
Fredrik Wenells kritik mot att vi i Sverigedemokraterna “approprierar kristna högtider för att befästa kristendomen som ett kulturellt kitt i sin nationalistiska ideologi” känns både förvirrad och konstruerad. Mest känns det som om han söker en anledning att publikt markera att han ogillar mig och mitt parti (likt den skriftlärd som ber i ett gathörn så alla kan se hans dygd). Detta är förvisso tråkigt, men kanske inte oväntat.
[ Fredrik Wenell: Gå inte på SD:s fint om Kristi himmelsfärd ]
Oväntat är dock att Wenell anlitar “appropriations”-begreppet för sin kritik. Detta begrepp används av dem som är ‘woke’ för att kritisera personer som de anser tagit någon annan grupps kulturella uttryck. Jag är något förundrad och har svårt att ta till mig av klander som går ut på att Kristi himmelsfärdshelgen inte skulle vara en del av min eller vår kultur. Alldeles särskilt eftersom jag både förstår dess teologiska betydelse och firar högtiden i kyrkan med min familj.
Än mer förundrad blir jag av att Wenell söker kombinera denna appropriationskritik med klander mot viljan och strävan att befästa kristendomen som ett kulturellt kitt i vårt samhälle. En kritik som kan kontrasteras mot den insikt som den franske författaren och politikern André Malraux uttryckt: “En civilisations karaktär är det som aggregeras kring en religion”.
Wenell är svaret skyldig: Vad anser han bör ersätta kristendomen som Sveriges och den västerländska civilisationens viktigaste sammanhållande kitt?
[ Svar direkt | Fredrik Wenell: Gemensam kultur är sällan ett lämpligt kitt ]
