Under pandemin har porranvändandet ökat dramatiskt. Hemarbete, ensamhet och ångest kan ha bidragit till att allt fler har fastnat i ett beroende. Oftast när porrkonsumtion diskuteras är det mäns problem som uppmärksammas och en majoritet av dem som brottas med porrberoende är män. Däremot ser vi nu att flickors och kvinnors konsumtion av porr ökar, och den senaste tiden har en stor grupp kvinnor sökt hjälp genom Frälsningsarméns sajt Starta Om där personer som har ett porrberoende kan få hjälp till förändring.
När jag ber en ung tjej dela med sig av sin berättelse skriver hon följande: “Jag är en människa, en kvinna, en dotter, en vän, som också fastnat i porrens värld.” Ja, kvinnor som brottas med pornografi finns också där ute. Och deras kamp behöver lyftas fram i ljuset. En undersökning år 2014 visade att 54 procent av alla 16-åriga tjejer hade tittat på pornografi och det finns dessvärre inget som talar för att problemet är mindre utbrett i dag, snarare tvärtom. Att söka hjälp för detta kan vara en stor utmaning.
[ Livsstil: Pastor: "Jag och mina killkompisar hjälpte varandra att sluta titta på porr” ]
Men det finns hopp för varje man och kvinna som söker hjälp. Vi ser det, gång på gång, bland dem som vänder sig till oss för hjälp. Det händer nämligen något med oss när vi vågar berätta om saker så som de verkligen är och inte som vi vill att det ska vara. När vi vågar vara sårbara och öppna våra hjärtan för någon annan är vi ofta rädda att vi ska bli bemötta med dom och förakt, men de vi möter vittnar snarare om motsatsen. De upplever att sanningen befriar och att de, när de möts av en nådefull blick, kan fortsätta leva ett liv där inga masker får finnas.
Det enda sättet att bearbeta skammen är att lyfta på locket och prata om problemet.
— Christian Edlund
När jag läser vidare i den unga tjejens berättelse inser jag att hennes kamp har mycket gemensamt med den kamp män som brottas med pornografi brukar beskriva. Hon skriver: “Nästan varje gång som jag kollat på porr har jag känt mig äcklig, skamfylld och som en hemsk människa. För jag ser att människorna i porren inte mår bra. Men ändå blir jag sexuellt upphetsad av det jag ser.”
Dessa ord påminner mycket om det vi läser om i Romarbrevet 7:15: “Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.” Dessa ord tror jag många känner igen sig i, oavsett om de kämpar med pornografi eller något annat.
Varför är det så?
[ Så säger tjejerna i kyrkan om porr ]
Under 15 år brottades jag själv med porrmissbruk. Jag kunde känna precis samma känsla av äckel och skam som denna tjej beskriver att hon känner. Och inte bara jag – många män som jag samtalar med berättar om just detta. Men det enda sättet att bearbeta skammen är att lyfta på locket och prata om problemet. Därför är det så viktigt att vi inom kyrkan inte blundar för att problemet finns, både bland kvinnor och män och även bland kristna.
Ett steg kan vara att göra som denna unga modiga tjej själv gjorde i sin kamp. Hon berättade för sina två bästa vänner om sitt beroende. Hon grät av skam, men också av lättnad över att äntligen berätta för någon. Hon beskriver det som om den första av bojorna som höll henne fast i porrberoendet, skammen, bröts i den stunden.
När vi vågar leva i ljuset, är transparenta och äkta med vår smärta, då har vi gemenskap på riktigt.
— Christian Edlund
Tyvärr verkar det som om det är ännu svårare för kvinnor att berätta om denna typ av problem. Kanske finns det killar som läser detta och tänker att “jag har faktiskt pratat med mina vänner och min pastor”. Och kanske finns det tjejer, också de kristna, som är osäkra på om de kommer att mötas av nåd eller av skuld och skam. Oavsett kön: Som människor är vi skapade att leva i Guds ljus i sann gemenskap. När vi vågar leva i ljuset, är transparenta och äkta med vår smärta, då har vi gemenskap på riktigt.
Tänk vilket hopp vi som kyrka har i Jesus Kristus! Hur vi genom att bekänna våra svagheter kan bli befriade, upprättade och försonade med Gud. I Guds ljus kan vi bli befriade från den skam som är kopplad till pornografi och andra beroenden eller sår. Det som satte mig fri var när jag hittade min identitet i Kristus. När jag fick veta på riktigt att jag är älskad och accepterad.
[ De vill få fler kyrkor att prata porr ]
En terapeut sa till mig att ett annat ord för skam är självförakt. För mig var det verkligen en viktig milstolpe när jag förstod detta. Jag fick tag på roten till mitt problem. Jag tror vi behöver sluta fokusera på symptomet pornografi och börja söka efter det som ligger bakom. Vi behöver prata om längtan efter det sexuella och närhet över lag och se att det är något vackert. Det är när denna längtan tar sig osunda uttryck som den förvandlas till självförakt och skam.
Låt oss som kyrka verka för ett öppet samtalsklimat och betona förlåtelsen genom Jesu kors. Vi behöver leva i ljuset och låta skammens lögner drivas bort. Låt oss göra som Jesus och möta varandra med nåd och sanning.
