Anmärkningarna är många och tecknen för få att bemöta alla de ensidiga premisser som förutsätts och minst sagt försvagar Fredrik Malms försök till nyansering av debatten om Israel-Palestina-konflikten (Dagen 27/5). Antisemitism är ett erkänt problem, likaså den islamofobi och rasism som färgar debatten. Överlappningen och riskerna är väl belagda av många, från islamologen Jan Hjärpe till postkoloniala tänkaren Edward Saïd.
Det är viktigt att inte låta solidariska rörelser hamna i skuggan av de hatiska. Det är exakt vad som görs med den pro-palestinska rörelsen. Det kan inte förväntas att den solidariska rörelsen ska ta sin början någon annanstans än vid anledningen till att en flyktingdiaspora ens finns. Problemet är inte Israels tillkomst, utan hur Israel består genom brutna internationella lagar och ett apartheidsystem som Amnesty, Human Rights Watch och inte minst Nelson Mandela och Sydafrika tydligt satt fingret på.
[ Läs tidigare inlägg | Fredrik Malm: Balans saknas i ensidig debatt om Israel-Palestina ]
Själva behöver vi inte se längre än till våra farföräldrar från det franska Tunisien eller fördrivningen av syrianer i Mellanöstern för att känna igen lidandet palestinierna drabbas av på grund av bosättares brutalitet. Palestina och Israel existerar inte i ett historiskt vakuum.
Solidariteten tar inte avstamp i en avsky för Israel utan i sympati med de förtryckta. Utpekandet av Hamas som roten till ockupationen är en förvridning av sanningen. Orsaken till att konflikten eskalerade just denna gång var illegala bosättningar, nu i Sheikh Jarrah. Över 200 palestinier ska ha fått betala med livet under de senaste stridigheterna, nästan lika många som de 250 israeler som dödats sedan Gazakriget 2018. Däremot närmar sig antalet döda palestinier totalt 6 000 sedan dess.
630 000 bosättare i 150 olika bosättningar har etablerats på Västbanken och i östra Jerusalem sedan 1967. De liv som mists under apartheids ‘“lugn” är inte mindre värda att ta till megafonen för.
Kristna uppmanas att omvärdera teologi som används för att rättfärdiga kolonialism och förtryck.
— Leona Mätlik al-Tunisi och Zakaria Hachicho
Vi vill därför ge utrymme åt några av de solidariska röster som dränks av Malms retorik, de som tillhör Palestinas kristna. Den kristna palestinska rörelsen Kairos Palestine har i sitt dokument “A moment of truth” lyft fram förtrycket mot såväl kristna som muslimska palestinier.
De ber hela den världsvida kyrkan att – medan de sörjer varje förlorat liv – agera och tala sanning om den apartheid och etniska rensning som palestinier behöver utstå. Samt att vi kallar förtrycket vid namn och inte ger tandlösa uppmaningar om allmän fred och blundar för att det är fråga om brott mot mänskligheten.
[ Elisabeth Sandlund: Bräcklig vapenvila ger inte hållbar fred ]
Den evangelikala palestinska pastorn Jack Sara, ledare för Jerusalem Alliance Church, hänvisar till Bibeln när han beskriver hur det palestinska folket, som kontinuerligt förflyttas, behöver en “Elia” för att ställa “Ahab” till svars. Han vädjar om solidaritet från den världsvida kyrkan att stå upp mot orättvisa världen över samt att be för palestinierna.
Även Jerusalems patriarker, romersk-katolska lika väl som grekisk-ortodoxa, uttrycker sin solidaritet med de bedjande i al-Aqsa. Förflyttningarna och ockupationen av al-Aqsa, särskilt under ramadan, är ett brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter. Patriarkerna betonar Jerusalems status som helig för de abrahamitiska religionerna och fördömer diskriminering mot varje grupp.
Slutligen: Kristna studentrörelsen och den palestinska ekumeniska ungdomsrörelsen (PYEM) har i ett gemensamt ställningstagande uttryckt sin solidaritet och ber den världsvida församlingen att sluta skräda orden som förvränger maktförhållandet genom att porträttera båda sidor som jämnstarka. Kristna uppmanas att omvärdera teologi som används för att rättfärdiga kolonialism och förtryck och i stället stå upp för avkolonialisering och mänskliga rättigheter och mot brytande av internationell lag.
Detta är bara ett axplock av de solidariska röster vi försöker göra rättvisa. Vi uppmanar alla som tillhör den kristna kyrkan att inte bara läsa uttalandena från kristna palestinier utan också ge dem ett värdigt svar. Att vi använder rätt terminologi för att beskriva de brott mot mänskligheten som pågår. Att vi inte bara ber för dem, utan också vädjar till både regering och Kyrkornas världsråd att agera.
Om man står för en genuin önskan om fred och likvärdig samexistens kan man inte skygga för att påpeka hur den ena sidan lever under apartheid. Vi har en skyldighet att stå i solidaritet med den förtryckte. Det handlar inte om att vara ensidig, men att börja i rätt ände: Uppifrån och sedan ned.
