Vårdguiden 1177 har uppdaterat sina språkliga riktlinjer. Från och med nu kommer de att undvika orden kvinna, man, pojke och flicka. Syftet med detta är att vara mer inkluderande för personer som inte identifierar sig med sitt biologiska kön. Som kristna ställs vi inför en mängd frågor om hur vi ska förhålla oss till detta. Ska vi omfamna eller motarbeta dessa språkliga förändringar? Det är lika grundläggande för den kristna människosynen att Gud skapade människan till man och kvinna som det är att Gud värnar om den svaga och utsatta. Går det att hålla fast vid båda dessa bibliska sanningar eller måste vi förkasta den ena till förmån för den andra?
[ Frida Park: Vilka är transhatarna, Svenska kyrkan? ]
Språket är grundläggande för vår förståelse av verkligheten. Utan ord kan vi inte tänka eller uttrycka oss. Utan gemensamma definitioner av ord kan vi inte förstå varandra. Ett av de mest kraftfulla sätten att förändra ett samhälle är att förändra dess språk. När språket förändras så förändras också människors tankar. Därför är det både effektivt och riskabelt att medvetet förändra definitioner av ord. Det som till en början ser harmlöst ut kan med tiden få katastrofala konsekvenser.
Ordet kvinna har genom historien varit laddat med en mängd betydelser. Ett av feminismens mål har varit att ta bort alla stereotypa fördomar om kvinnors egenskaper, fallenhet och kompetens. En hel del av detta arbete har varit gott och verkligen gett kvinnor större frihet. Men någonstans gick man över gränsen, från att förkasta kulturella stereotyper till att också förkasta vetenskapligt belagda könsskillnader mellan män och kvinnor. Lager på lager skalades så innebörden av begreppet kvinna bort. Till slut fanns det bara en beståndsdel kvar av ordet: den biologiska. För bara några år sedan var det en accepterad definition att en kvinna är en person med en livmoder och två X-kromosomer i sitt DNA. Men nu har vi kommit fram till slutstationen av projektet: den biologiska definitionen måste också skalas bort, och plötsligt finns ingenting längre kvar av innebörden i ordet kvinna.
Ett ord som ingen kan definiera är ett meningslöst ord. Och meningslösa ord försvinner snabbt ut språket. Därmed har feminismen ätit upp sig själv.
— Hanna Cajdert
Så vem har nu rätten att definiera vad en kvinna är? Varken biologerna eller beteendevetarna eller lingvisterna får göra det. Ingen har rätt att definiera ordet, eftersom det nu ska vara upp till varje individ att själv finna sin betydelse. Problemet med detta är att ett ord som ingen kan definiera är ett meningslöst ord. Och meningslösa ord försvinner snabbt ut från språket. Därmed har feminismen ätit upp sig själv, för vem kan tala om kvinnors rättigheter när själva ordet kvinna har raderats ur ordboken? Det är inte svårt att tänka sig att nästa generation kommer ha ett könlöst språk om utvecklingen fortsätter så här. Om kön verkligen vore en illusion så vore ett könlöst språk välkommet. Men om sanningen är att kön faktiskt är en påtaglig oföränderlig verklighet - då kommer den här ordleken inte leda till ökad frihet utan till ökad förvirring. Utan språk berövas unga människor möjligheten att kunna förstå och reflektera över kön och könsidentitet.
Men är det inte kärlekslöst av mig att hävda detta? För att kunna svara på det så måste vi först definiera innebörden i ordet kärlek. Hillary Morgan Ferrer är en amerikansk apologet som myntat uttrycket “Linguistic Theft” (på svenska “språkstöld”). Hon menar att de senaste åren har en mängd värdeord av ideologiska skäl omdefinierats till nya betydelser. Språkstölden går i tre steg:
1. Identifiera ett kärnvärde som alla är överens om är bra respektive dåligt (exempelvis kärlek och hat).
2. Argumentera för att din agenda representerar det goda värdeordet (“vår hållning är den kärleksfulla”).
3. Hävda att alla som är emot din agenda representerar det dåliga värdeordet (“den som inte håller med oss är hatisk”).
Konsekvensen blir att meningsskiljaktigheter inte längre handlar om olika åsikter, utan att den som har en avvikande åsikt anklagas för att vara ond.
[ Fredrik Wenell: Covid visar att det är skillnad på män och kvinnor ]
Jag tror att det är detta som ligger bakom den stora förvirring som råder bland kristna idag ifråga om vad som är ett kärleksfullt bemötande. Själva ordet kärlek har fått en helt ny definition. Kärlek betyder inte längre att se till en persons bästa, utan att låta personen göra vad hon vill utan att ifrågasätta. Så om den kristna kallelsen är att älska sin nästa – betyder det att en kristen aldrig får ifrågasätta sin nästa? I så fall är Jesus själv kärlekslös när han uppmanar människor att omvända sig. Men Jesus visar sin kärlek genom att söka upp den som gått vilse och leda henne in på den rätta vägen. Om vi verkligen vill följa Jesus så kan vi därför inte blint gå med på denna nya definition av kärlek. Det mest kärleksfulla kan faktiskt vara att säga till sin nästa: “jag tror att du går på fel väg, men låt mig hjälpa dig rätt”. Att som kristen stå fast vid en biblisk definition av man och kvinna är inte diskriminerande. Vi kan älska människor och tala sanning om verkligheten på samma gång.
