I höst är det kyrkoval. Återigen börjar nu de politiska partierna, främst S, C och SD, mobilisera sig för att göra kyrkan till en projektionsyta för det politiska spelet. Ett spel där frågan om Svenska kyrkans framtid bara är en jämförelsevis oviktig bricka i upptakten mot det verkligt viktiga valet nästa år.
SD försökte i sitt kyrkovalsmanifest 2017 påtala en vänstervridning av Svenska kyrkan och uppmanade därför sina väljare att rösta på dem som något slags motgift. S och C däremot ser just SD:s (och numera även AfS:s) intåg i kyrkomötet som en välkommen intäkt för behovet av deras egen närvaro i kyrkan som en “demokratisk motkraft” mot den tacksamma hotbilden “SD och de konservativa”.
[ Här är kyrkoherden som vill slippa kyrkovalen ]
Som ett led i denna strategi valde nyligen Göran Greider i Dagens ETC att varna för Posk och Frimodig kyrka som exempel på “konservativa strömningar” och beklagade sig dessutom i tidningen Dagen över att nomineringsgruppen Frimodig kyrka nämner Jesus på sin hemsida.
Varken den som är rädd för Svenska kyrkans potentiella vänster- eller högervridning tjänar på det system som nu gäller.
— Peter Westermark
Lösningen på kyrkans tilltagande politiska polarisering är dock rimligen inte mer partipolitik. I slutändan är detta politiska rävspel någonting alla parter förlorar på. Varken den som är rädd för Svenska kyrkans potentiella vänster- eller högervridning tjänar på det system som nu gäller.
Faktum är att vi inte hade suttit i dagens situation om vi inte hade haft ett system som tillät de politiska partierna att härja fritt i kyrkan. När kyrkan tillåts vara sig själv fullt ut är hon nämligen varken helt och hållet vänster eller höger. Hon är i stället kallad att gå en svår medelväg på egna villkor, med evangeliet snarare än någons partibok som grund. Som ärkebiskopen sa i en intervju med Dagen i våras, apropå kyrkans skiljande från staten: “Det mest konsekventa vore att inte ha nomineringsgrupper med partipolitiska kopplingar.”
[ Göran Greider önskar mer politik i kyrkan ]
Inom de partipolitiska nomineringsgrupperna finns det oerhört många kompetenta, dedikerade och ofta djupt troende människor som älskar vår kyrka. Mitt debattinlägg vänder sig inte mot någon av dem som individer. Men jag menar att deras engagemang på sikt hade gjort sig allra bäst i ett annat system.
Rösta på något av de icke-politiska alternativen!
— Peter Westermark
Därför uppmanar jag dig att i höst lägga en röst för att befria kyrkan från partipolitiken och så på riktigt låta stat och kyrka skiljas åt. Rösta på något av de icke-politiska alternativen! På den lokala nivån varierar alternativen stort – från att det enbart finns partipolitiska alternativ till att det nästan enbart finns icke-partibundna grupper. På kyrkomötesnivå finns det dock tre tydliga obundna alternativ: ÖKA, FK eller Posk – Öppen kyrka, Frimodig kyrka eller Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.
[ Frida Park: Greider sätter omedvetet fingret på kyrkans problem ]
Dessa tre grupper representerar inom sig hela den teologiska bredd som finns inom vår kyrka. Ingen av grupperna är perfekta, men hos dessa tre kan nog de allra flesta av kyrkans medlemmar finna representanter som värnar om just de frågor de anser vara viktigast – utan behovet att kategorisera dessa enligt en partipolitisk logik.
Jag vädjar därför till dig, sexton år fyllda medlem i Svenska kyrkan: Låt 2021 bli året då staten till slut skiljs från kyrkan!
