Den senaste tiden har det i Dagen lyfts fram en del berättelser om saker som pågår i församlingsmiljöer som är viktiga att ta på allvar. Varje gång en eller flera människor blir sårade eller mår dåligt i en församlingsmiljö är det en signal om att något inte står rätt till i församlingen.
Kulturen i en församling kan attrahera och dra människor till sig, men den kan också vara en stor anledning till att människor lämnar gemenskapen. Situationen kommer inte förändras till det bättre om man inte tar tag i problemen, lyfter fram dem i ljuset och vågar samtala om dem och erkänner det som blivit fel och söker Guds väg framåt.
[ Pingstledaren om tillväxt och kritik inom Hillsong Sverige ]
En åtgärd som de flesta församlingar och församlingsledningar skulle må bra av att göra regelbundet är att studera bibeltexterna om församlingens identitet och vad den är kallad att vara och göra i den här tiden och utvärdera om det som sker och sägs i det egna sammanhanget stämmer med bibelordet.
Församlingen är Kristi kropp. Det innebär att ledarna i en församling främst är kallade att visa Guds kärlek till människor, för det gjorde Jesus. Församlingsgemenskapen är kallad att vara en kärleksfull miljö där människor får bli sedda och älskade, eftersom Jesus ser och älskar människor. Varje person i församlingen är enligt Bibeln en viktig del i Kristi kropp för att Gud satt samman sin församling. Hur märks det i församlingsgemenskapen?
Jesus jagade aldrig resultat.
— Åsa Kristensson
Många församlingsledningar attraheras av att nå resultat som räknas i siffror eller antal aktiva gudstjänstbesökare. De församlingar som drar till sig nya människor ses som attraktiva och framgångsrika och lyfts fram som förebilder för andra. Det som då riskerar att hända, och verkar ha hänt i en del församlingssammanhang, är att man blivit fartblind. I sin strävan att nå snabba resultat i fler antal nya människor har man glömt omsorgen om de människor som finns i församlingen.
När det skett är det dags att återvända till bibeltexterna och studera hur Jesus mötte människor och vad han lade sin tid och sitt fokus på. Jesus hade inte bråttom, han hade tid för varje individ. Han såg en och en och visade Guds kärlek till dem han mötte. Han behandlade inte människor som en stor massa; han var personlig och omsorgsfull, lyssnade och vägledde.
[ Equmeniakyrkan fortsätter förlora medlemmar ]
Jesus jagade aldrig resultat. Han erbjöd människor ett förvandlat liv, men lockade aldrig. Jesus gav mycket tid till sina lärjungar och vägledde dem. Det religiösa ledarskap som inte var öppet för reflektion, som inte var inlyssnande eller visade omsorg om människor var han däremot ganska utmanade mot. Vad säger det oss i dag?
När fokus i en församling går från relation och gemenskap till resultat och mål påverkar det församlingskulturen så att det uppstår låsningar. I stället för att vara kärleksfull och varm blir kulturen ytlig, kall och hård. Ledarna i en sådan miljö slutar lyssna på och visa omsorg om medlemmarna och väljer i stället att fokusera på resultat och prestation. När församlingsmedlemmar i en sådan församlingskultur försöker nå fram till ledningen och lyfter fram problem eller perspektiv som inte uppskattas tystas de ner, vilket gör att tystnadskulturen breder ut sig.
Nya testamentets texter talar inte om resultat och prestation, för det är inte det som räknas i Guds rike.
— Åsa Kristensson
När det skett är det dags att återvända till bibelordet och reflektera över sitt agerande och sin syn på församlingen utifrån vad Nya testamentet beskriver ska känneteckna en församlingsgemenskap och församlingskultur.
Kolosserbrevet i Nya testamentet beskriver vad som bör känneteckna en kristen församlingsgemenskap: “Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet. Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp.”
[ Kyrkor ska evangelisera i 100 svenska städer ]
Jag tror att de flesta människor skulle vilja leva i en sådan församlingsmiljö som beskrivs i bibelversarna ovan. De verserna och många andra av Nya testamentets texter talar inte om resultat och prestation, för det är inte det som räknas i Guds rike.
I Guds rike handlar det om människor med förvandlade hjärtan som lever ut Guds kallelse att älska varandra. Om inte Guds församling, Jesus Kristi kropp på den här jorden, kan leva ut Guds kärleksbudskap i sin egen gemenskap, vem ska då kunna visa den här världen den kärlek från Gud som blivit synlig genom Jesus Kristus?
