Apologetik är, precis som André Casselbrant skriver (Dagen 24/6), i dag ett efterfrågat ämne i många kristna församlingar. Därmed blir det också allt viktigare att ställa frågor om apologetikens innehåll och syften.
I Nya testamentet är bilden klar. Petrus har gett oss grundordet om apologetik: “Var alltid beredda att svara [apologia] var och en som kräver besked om ert hopp” (1 Pet 3:15). Då har han redan på två andra ställen i brevet talat om detta “hopp” och vad det handlar om. Det är ett hopp byggt på “Jesu uppståndelse från de döda” (1:3) och ett hopp om nåd när “Jesus uppenbaras”, det vill säga när Jesus återkommer i härlighet (1:13). Apologetikens centrala fokus är alltså kopplat till hoppet vi har i Jesus. Det handlar om hans uppståndelse och hans återkomst.
På liknande sätt är det för Paulus. När han i Kol 4:6 säger “ni måste veta hur ni skall svara var och en” så är sammanhanget hans längtan efter att “predika hemligheten med Kristus” (vers 3). Den längtan måste också vara apologetikens sammanhang.
Utvecklingen i USA, där allt för många församlingar blandar samman kristen tro med partipolitiska ställningstaganden, är avskräckande.
— Stefan Gustavsson
Vi i Apologia ser på apologetik i det ljuset. Det handlar om att röja vägen för evangeliet om Jesus, genom att besvara invändningar, förklara missförstånd och visa på argument som pekar i riktning mot kristen tro.
Därmed har vi stor förståelse för André Casselbrants invändningar med anledning av vår “Apologia-live-föreläsning” med filosofen J P Moreland. Föreläsningens tema var den västerländska kristenhetens kris och den följdes av en frågestund.
I stora drag visste vi förstås vad Moreland ansåg om kvällens ämne – annars hade vi ju inte bjudit in honom. Men vi blev också tagna på sängen av vissa av hans svar under frågestunden. Som inbjudande organisation ansåg vi det ändå inte lämpligt att påbörja en kritisk diskussion med Moreland där och då.
[ Världskänd filosof till svenskar: Därför behövde Jesus dö ]
Vi tog för givet – kanske naivt från vår sida – att alla var införstådda med att Moreland endast representerade sig själv, inte minst under frågestunden då han kommenterade ämnen vi inte bett honom tala om.
Utvecklingen i USA, där allt för många församlingar blandar samman kristen tro med partipolitiska ställningstaganden, är avskräckande och vi måste göra allt vi kan för att undvika en liknande utveckling i Sverige. Detta är självklart för oss i Apologia.
Samtidigt finns det förstås ofta beröringspunkter mellan kristen tro och aktuella diskussioner i vår kultur, något Casselbrant också är inne på. Det väcker flera intressanta frågor för oss apologeter:
Bör apologetik enbart handla om att försvara den kristna trons centrala påståenden, eller kan apologetiken även handla om teologiska frågor som inte är helt centrala men ändå viktiga? Ska apologetik aldrig beröra politiskt och ideologiskt kontroversiella frågor eller finns det sådana frågor – som en del av kyrkans profetiska uppdrag – som kan ingå i det apologetiska uppdraget?
[ Joel Halldorf: Kulturvänstern drar sin sista suck ]
Vi tror inte att det existerar några enkla principer som på ett självklart sätt besvarar sådana frågor. I stället får vi apologeter ta ställning från fall till fall, lyssna noga och lära av kristna bröder och systrar och följa våra samveten.
I Apologia är vår hållning denna: Apologetiken bör i första hand fokusera på de mest centrala lärosatserna i kristen tro, just det som C S Lewis kallade Mere Christianity. I situationer när mindre centrala frågeställningar dominerar samtalet i kulturen eller bland oss kristna är det inget som hindrar en apologet från att ge sitt bidrag också till det samtalet. Men det krävs stor vishet: Mindre viktiga frågor blir ofta stickspår som för oss bort från de verkligt avgörande frågorna.
Det finns områden där en apologet inte bör böja sig för vad kulturen påstår – även om frågan också har politiska dimensioner.
— Stefan Gustavsson
På en del områden uppstår det oundvikligen spänningar och krockar mellan en sekulär ideologi och kristen tro. Det gäller inte minst på etikens område. Vi menar att det finns områden där en apologet inte bör böja sig för vad kulturen påstår – även om frågan också har politiska dimensioner.
Här kan kristna förstås vara oense och dra gränser på lite olika sätt i olika frågor. Därför behöver vi en god dialog, präglad av ärlighet och ödmjukhet, mellan oss kristna i frågor där det bränner till i relation till kulturen.
I Apologia gör vi inga partipolitiska ställningstaganden och vi står minst av allt för någon form av identitetspolitik. Däremot har vi tagit ställning i två aktuella kontroverser där vi menar att den kristna kyrkan bör stå för ett bibliskt svar. Det gäller människovärdet för de allra mest utsatta vars liv avslutas redan i moderlivet, samt synen på sexualitet och äktenskap. När det gäller dessa två frågor visste vi också vad Moreland står för.
[ Läs tidigare inlägg | André Casselbrant: Är Apologia ett identitetspolitiskt högerprojekt? ]
När det gäller övriga politiska åsikter som Moreland gav uttryck för vid det aktuella tillfället vill vi understryka att han endast gav uttryck för sin egen uppfattning, inte för vad vi i Apologia står för.
I åter-evangeliseringen av Sverige kommer apologetiken att spela en viktig roll. Låt oss därför hjälpa varandra att behålla rätt fokus och inte lättvindigt spela bort våra kort i denna viktiga tid.
