I den nyligen publicerade Frikyrkoundersökningen framgår att frikyrkorna i Sverige fortsätter att gå bakåt, både i antal medlemmar och i antal församlingar. Frikyrkorna minskar dessutom i andel av befolkningen för varje ny generation. På Barnabasbloggen har jag skrivit om att det är många faktorer som samverkar till detta och att det inte bara finns en åtgärd som kan vända utvecklingen.
I den här artikeln vill jag lyfta fram den faktor som verkar vara svårast för etablerade församlingar att ta till sig, nämligen att det planteras alldeles för få nya församlingar för att vi ska kunna vända den nedåtgående trenden. Jag vill också peka på att församlingsplantering kan vara ett sätt att engagera och nå den unga generationen.
[ Frida Park: Glastaket som hindrar unga måste krossas ]
Undersökningens siffror är dramatiska. Den visar att antalet frikyrkoförsamlingar i Sverige har minskat med 25 procent på tjugo år. Frikyrkoundersökningen använder ett utvidgat frikyrkobegrepp och räknar tre olika företeelser som frikyrkor: de klassiska frikyrkosamfunden (inklusive Trosrörelsen och Vineyard), rörelser inom den lutherska kyrkofamiljen som har ett liknande medlemsbegrepp (till exempel EFS) samt församlingar som står utanför samfunden, till exempel många migrantförsamlingar.
Utan pionjära initiativ och nya församlingar kommer vi inte att vända den nedåtgående trenden för frikyrkorna i Sverige.
Av de 2 925 församlingar som fanns år 2000 finns 38 procent inte kvar i dag. Mer än en tredjedel har lagts ned på tjugo år! Det är omskakande. Som väl är har det också planterats en del nya församlingar. Sedan år 2000 har det grundats 471 nya församlingar i Sverige och av dem finns cirka 400 kvar i dag. Det betyder att 18 procent av dagens 2 200 församlingar är planterade efter år 2000. Det är en betydande andel och det visar hur viktigt det är att plantera nya församlingar.
Notera att mer än hälften av de nya församlingarna finns utanför samfunden och att många av dem är migrantförsamlingar. Även om alla de etablerade frikyrkosamfunden numera satsar på att plantera nya församlingar har vi inte sett något genombrott. Framför allt saknas det moderförsamlingar som har tagit till sig visionen och på egen hand tar missionella initiativ i sin närhet. Detta måste få en ändring nu, innan det är för sent.
[ Så gammal är den typiska frikyrkomedlemmen ]
För tre år sedan bildade tio samfund och organisationer nätverket Vidare och satte upp ett gemensamt mål: “Vi vill hjälpa varandra så att våra församlingar senast 2025 planterar fler församlingar än vad som läggs ner”. Frikyrkoundersökningen är en viktig avstämning för detta mål.
Under de senaste fem åren har det lagts ner 243 församlingar och planterats 134 nya. Det är en bit kvar tills vi har nått målet, men vi kan glädja oss åt att skillnaden mellan antalet nedlagda och antalet planterade är mindre än tidigare. Det går trots allt åt rätt håll!
Undersökningen visar att det finns en liten, men ändå märkbar, tillväxt av antalet medlemmar i några delar av landet. Gemensamt för dessa är att det är områden där det planterats nya församlingar. En del är skeptiska till att man startar nya församlingar eftersom de tror att dessa endast tar medlemmar från andra församlingar.
Unga människor har ofta svårt att känna sig hemma i den traditionella frikyrkokulturen.
— Jonas Melin
Undersökningen visar att så inte är fallet. I områden där det planteras nya församlingar växer det totala antalet troende eftersom nya församlingar har ett utåtriktat fokus och når nya människor. Etablerade församlingar behöver inte vara rädda för att det planteras nya församlingar i deras närhet, utan bör snarare hjälpa till att göra det. Det kommer Herren att välsigna!
Undersökningen visar också att små församlingar växer mer än stora församlingar. Detta är något nytt och något man tidigare sett i internationella undersökningar, men inte i Sverige. Förut var många små församlingar i Sverige minskande och på väg att läggas ner. Nu är i stället en större andel av de små församlingarna nystartade och har fokus på evangelisation och lärjungaträning. Det gör att de växer mer än andra församlingar.
[ Ny rapport: Frikyrkorna växer i sekulariserade län ]
Även när det gäller att nå den unga generationen tror jag att församlingsplantering är en del av lösningen. Unga människor har ofta svårt att känna sig hemma i den traditionella frikyrkokulturen. Nya församlingar har lättare att forma en ny kultur som passar nya generationer och därför kan församlingsplantering bidra positivt till frikyrkornas problematiska åldersstruktur.
Frikyrkoundersökningen visar att det finns behov av många nya församlingar i Sverige. Detta borde bli en väckarklocka för oss som är ledare i samfund och församlingar. Jag vill på allvar uppmana pastorer, styrelser och församlingsledare i etablerade församlingar att göra församlingsplantering till sin egen angelägenhet.
Nu är det dags för många församlingar att i bön söka Andens ledning för att ta missionella initiativ och sända ut arbetare som kan nå nya människor på nya platser och i nya sammanhang. Utan pionjära initiativ och nya församlingar kommer vi inte att vända den nedåtgående trenden för frikyrkorna i Sverige.
