John Stott (1921–2011) skrev i Korset att “syndens essens är att människan placerar sig i Guds ställe, medan frälsningens essens är att Gud placerar sig i människans.”
Citatet är från hans briljanta försvar av Jesu ställföreträdande strafflidande och fokus ligger därför på den andra satsen. Men i den första satsen sätter Stott fingret på en grundläggande sanning om synden, nämligen att all synd i grunden är avguderi: Att av-guda Gud för att avguda någonting annat. Ormen frestade Eva med orden “Gud vet att den dag ni äter av [frukten …] blir [ni] som Gud …” (1 Mos 3:5).
[ Dokument: Kristna talar mindre om synd ]
Men medan avguderi utgör all synds essens, utgör det inte all synds rot. En annan synd föregår alltid avguderi och är roten till i princip all annan synd.
Vad är ormens första ord till Eva? “Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Även om vi bortser från förvrängningen av Guds ord (Gud förbjöd frukten från ett träd, inte alla), återstår hans uppenbara intention att så tvivel hos Eva.
Ormens försök att få Gud att framstå som sträng och ogenerös har framgång, vilket inte minst märks när “kvinnan svarade ormen: ‘Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö’”.
Eva lyssnar till ormen som i subtil slughet övertygar henne om att hennes Skapare vill och söker undanhålla någonting gott från henne.
— Nima Motallebzadeh
Notera att Gud inte hade förbjudit människan från att “röra vid den”. Detta är Evas tillägg. Redan här hade ormens gift påverkat Evas inställning till sin Skapare och vi ser att en kylig missnöjdhet har smugit sig in i hennes tonläge. Ormen sa anklagande “men Gud vet …” och Eva föll för det.
Nu eskalerar det fort. Eva ser att trädet är gott att äta av, en fröjd för ögat, och blir lockad då trädet erbjuder förstånd. Hon ser, tar, äter och ger till Adam som också han äter.
Så, vad är roten till Evas olydnad? Vad föregår begär, avguderi och högmod? Otro. Eva lyssnar till ormen som i subtil slughet övertygar henne om att hennes Skapare vill och söker undanhålla någonting gott från henne.
Hon köper ormens misstänkliggörande av Guds karaktär och misströstar så på Guds faderliga omsorg och vishet. Hon låter sig luras att tro “här finns någonting gott som Gud förbjuder mig från att ta del av. Gud måste inte bry sig om min lycka.” I stället för att lita på Gud litar hon på ormen och resten är (vår) historia.
[ Giertz tal om synden kan hjälpa de samvetsömma ]
Det här är inte en för urmodern unik erfarenhet. Jag gör dagligen samma sak. Varje gång jag kapitulerar inför en frestelse, oavsett om den är från Satan, världen eller min kvardröjande korruption, föregås min synd av en annan, underliggande rotsynd: min otro.
Gud lovar mig den djupaste tillfredsställelsen – sig själv! Bibeln säger: “Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt” (Ps 16:11). Intimitet med Gud innebär en ljuvlig glädje som är lika med inte bara mättnad, utan evig mättnad!
Likväl köper vi lögnen att om vi lyssnar in jobbskvallret får vi erfara olidlig spänning. Om vi söker efter nakna tjejer på nätet kommer det att kännas jättebra. Om vi ger utlopp för vår ilska på grannen kommer vi att få ro.
Frestelser till synd är med få undantag frestelser till njutning. Problemet är dock trefaldigt:
- Njutningen är artificiell – den levererar inte det den lovar och det ligger i dess natur att aldrig kunna mätta på riktigt
- Den kortvariga njutning som ges lämnar efter sig skam och skuldkänslor
- Den döljer alltid sin prislapp: “När begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död” (Jak 1:15)
Ändå följer vi så ofta samma gamla röst: “Gör det bara! Det är härligt! Tro mig!”
Vad ska vi då göra? Döda era syndiga begär (se till exempel Kol 3:5; Rom 8:13). Hur då? Genom att i frestelsens stund rikta in hjärtat på ett alternativt löfte om en alternativ njutning.
Thomas Chambers (1780–1847) kallade detta för “den utdrivande kraften i ett nytt begär”. Han menade att det mest effektiva sättet att överkomma syndiga begär är att utveckla nya och starkare begär – efter sann tillfredsställelse.
Den njutning Gud erbjuder oss i Kristus överträffar varje syndig njutning i kosmos.
— Nima Motallebzadeh
Så besegras exempelvis lögnen om syndig sexuell njutning mest naturligt med löftet i Matt 5:8: “Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud.” Gud lovar de renhjärtade att de ska få se det mest attraktiva som finns att se! En syn som vida överträffar nakna skådespelare.
C S Lewis skrev: “Vi är halvhjärtade varelser som leker runt med dryck, [förbjudet] sex och ambition, medan gränslös glädje erbjuds oss. Liksom ett okunnigt barn som vill fortsätta göra lerpajer i slummen för att han inte kan föreställa sig vad erbjudandet att semestra vid havet innebär. Vi nöjer oss alldeles för lätt.”
[ Magnus Malm: Ta synden och nåden på allvar ]
Han hade rätt. Den njutning Gud erbjuder oss i Kristus överträffar varje syndig njutning i kosmos. Memorera hans löften, ta i frestelsens stund upp trons sköld och kör sedan ned Andens svärd genom Satans strupe, som C H Spurgeon sa. Detta är bibliskt.
Lyssna inte på rösten som viskar att Gud vill undanhålla det goda från dig – det är en lögn från avgrunden! Faktum är att ingen fullkomlig och långvarig njutning finns utanför Jesus Kristus.
