Christian Kastö har helt rätt i att eviga värderingar, grundade på den judisk-kristna etiken, som också byggt västerlandet, står sig även om tiderna förändras. Vår poäng i vår artikel 29/7 var inte att vi ska ändra ideologi och låta oss föras med av tidens kastvindar utan att de kristdemokratiska idéerna håller över tid. Vi är övertygade om att det aldrig kommer att råda något tvivel om KD:s djupa engagemang för de äldre, för familjerna, för utsatta och otrygga människor, för vården och skolan, och för ett samhälle byggt på sunda värderingar som ansvar, solidaritet, trygghet, värdighet och förvaltarskap.
[ Christian Kastö: KD borde stå fast ideologiskt även i de snålaste opinionsvindar ]
Tittar man på partiets snart 60-åriga historia inser man dock att partiet i allra högsta grad anpassat sig till olika tider, och fångat frågor som varit viktiga för svenskarna. Kristdemokratin ger utrymme för ganska olika ståndpunkter i olika sakpolitiska frågor.
När KDS grundades var det inte ett borgerligt parti. Lewi Pethrus själv hade tidigare i livet stått socialdemokratin nära – men med den förste partiledaren Birger Ekstedt gjorde partiet en tydlig högersväng redan från starten, med tanke på Ekstedts bakgrund i Högerpartiet (numera Moderaterna). Därefter kantrade partiet under 1970- och 1980-talen till vänster (påverkat av tidsandan), för att till slut av Alf Svensson deklareras vara ett icke-socialistiskt parti och från 1991 i regeringsställning en tydlig del av det borgerliga blocket.
När Lewi Pethrus grundade partiet fanns inte den ideologiska kopplingen till europeisk kristdemokrati. Det var först på 1980-talet som partiet antog den kristdemokratiska ideologin och därmed också bytte namn till Kristdemokraterna. Den katolska socialläran, som är grunden för kristdemokratin, utformades i stor utsträckning som en reaktion mot totalitära och våldsbejakande strömningar som nazism och kommunism – den skarpa gränsdragningen för demokrati och för människans värdighet står självklart i centrum för oss kristdemokrater ännu i dag.
[ Segersam och Cassel: KD är ett parti i tiden ]
Att KD i dag är ett tydligt borgerligt parti har varit avgörande för vårt och många andra personers engagemang i partiet. Det är inte aktuellt för oss att stödja en socialdemokratisk regering, vars politik bygger på en kollektivistisk syn, som både är familje- och kristendomsfientlig (om man inte, som “68-kyrkan”, ser kristendomen som ett uttryck för en politisk vänsterideologi).
I dagens politiska landskap har vi en dikotomi mellan å ena sidan fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav, stött av V och MP, och numera även Centerpartiet. Å andra sidan finns ett tydligt alternativ i form av en borgerlig regering med moderater och kristdemokrater, som troligen också stöds av liberaler och sverigedemokrater.
När vi talar om svenska värderingar i vår artikel är det inte för att de är just svenska, utan för att det är kristna värderingar som under sekler byggt vårt land.
— Jonas Segersam och Denise Cassel
Socialdemokraternas strategi fram till valet är att koppla KD till SD, och skrämma med fascism och främlingsfientlighet. Det är helt rätt att KD:s och SD:s ideologier har många skillnader. När vi talar om svenska värderingar i vår artikel är det inte för att de är just svenska, utan för att det är kristna värderingar som under sekler byggt vårt land. Värden som gjorde att redan under medeltiden avskaffades slaveriet och stadfästes kvinnofriden, att pressfriheten infördes under frihetstiden och att vi under 1900-talet fick allmän rösträtt.
[ Sune Olofsson: KD passar inte i den högerbur som formast i svensk politik ]
Men, bara för att vårt parti inte bygger på nationalism kan det inte betyda att samtal och samarbete med SD är uteslutet. Liberala partier med sin individualism och svaga folkrörelseförankring har vi också kunnat samarbeta med trots att många delar av liberalismen skiljer sig från kristdemokratin.
Vi uppskattar kyrkornas insatser och engagemang för människor i utsatta situationer – där har civilsamhället en otroligt viktig uppgift. Politiken måste emellertid ta andra hänsyn, och erbjuda helhetslösningar. Ofta används populism som en anklagelse, men det är ju vad demokrati handlar om – att folket (“populas”) ska styra. Om inte politiker lyssnar på människors oro och farhågor kommer de i längden inte att kunna fortsätta styra.
[ Joel Halldor: KD borde prova att blir kristdemokrater ]
Att anpassa invandringen i Sverige till våra nordiska grannländer, införa asylansökningsområden i utlandet eller att ställa större krav på anpassning till vårt språk och våra värderingar betyder inte att vi är människofientliga eller har lämnat vår ideologi. Vi kommer alltid ha en begränsad invandring och frågan är hur begränsningen i praktiken ska utformas. Hjälper vi människor bäst genom att ge asyl åt dem som är så rika så de kan betala flyktingsmugglare för att ta sig till vårt avlägsna land, i stället för dem som är så fattiga så att de måste stanna i belamrade flyktingläger i konfliktområdenas närhet?
Kristdemokrati innebär inte att ge allt gott till alla – det är vänsterns politik. Kristdemokrati handlar om att ta ansvar, om att vara lyhörd för de problem som breder ut sig i samhället och om att föra en ansvarsfull politik på alla områden, även när det gäller migrationen. Därför är det så viktigt att Sverige får en ny regering!
[ Frida Park: Stämmer det att KD har tappat bort sin själ? ]
