Debatt

S och SD vill helt olika kyrkor

Svenska kyrkan kan vara en viktig kraft mot växande polarisering, populism och klimatutmaningar och för ökat globalt ansvarstagande, jämlikhet och tolerans, men då kan inte SD få ett större inflytande, skriver Peter Weiderud, S.

I dagarna inleds förtidsröstningen för kyrkovalet 2021. Alla över 16 år som tillhör Svenska kyrkan – och det är en betydande majoritet av alla i Sverige – kan välja företrädare till sin församling, sitt stift och det nationella Kyrkomötet.

Det är ett viktigt val som rör många människor. Svenska kyrkan är den överlägset största organisationen i det svenska civilsamhället med drygt 5,7 miljoner medlemmar. En vanlig vecka, utan påverkan av Coronarestriktioner, går det fler människor på gudstjänst än till samtliga landets sportarrangemang. Kyrkan är viktig för människor i livets brytningsskeden; vid födsel, inträde i vuxenlivet, familjebildning och i livets slut. För samhällets mest utsatta, är kyrkan någon som alltid är beredd att gå bredvid.

Trots sin stora bredd och tunga historiska arv är Svenska kyrkan en progressiv samhällskraft, i synnerhet vid en internationell jämförelse. Det har att göra med Svenska kyrkans unika uppbyggnad med den dubbla ansvarslinjen, som den en gång kallades av kyrkominister Alva Myrdal. Biskopar och präster företräder ämbetslinjen, med huvudansvar för teologi och lära, medan de demokratiskt valda har huvudansvar för förvaltning och att demokratin upprätthålls.

I dag talar vi hellre om den gemensamma ansvarslinjen, men båda delarna behövs. En kyrka som bara styrs av folkvalda riskerar att ryckas med av den tillfälliga tidsandan, medan en kyrka som bara styrs av ämbetsbärarna riskerar att bli fången av sina traditioner och inbyggda maktrelationer.

I båda dessa beslut var socialdemokrater drivande, och besluten hade fördröjts många år eller inte skett alls utan vårt demokratiska engagemang

—  Peter Weiderud, S

Två frågor där Svenska kyrkan står ut, i en internationell jämförelse, är kyrkomötets beslut om kvinnliga präster 1958 och om samkönade äktenskap 2009. I båda dessa beslut var socialdemokrater drivande, och besluten hade fördröjts många år eller inte skett alls utan vårt demokratiska engagemang.

På samma sätt vill vi socialdemokrater fortsätta att utveckla Svenska kyrkan som en demokratisk folkkyrka. En kyrka med låga trösklar, som välkomnar alla, men samtidigt är en progressiv kraft, som finns på de utsattas sida, lokalt i församlingar, i Sverige och internationellt. Ingen ska utestängas från kyrkan på grund av kön, ålder, etniskt ursprung, funktionshinder eller sexuell läggning.

Vår tydligaste motståndare i årets valrörelse är Sverigedemokraterna, som vill göra Svenska kyrkan till en religiös och kulturell ram för sin rasistiska och exkluderande politik. När vi socialdemokrater vill utveckla Svenska kyrkans internationella och ekumeniska engagemang, dess engagemang för flyktingar och dialog med andra trosriktningar, vill Sverigedemokraterna släcka ner desamma.

SD vill hindra kyrkans anställda att gömma flyktingar men värna homofoba präster att neka vigsel av samkönade par. De målar i sitt kyrkopolitiska program en kyrka i kris och vill möta krisen med att gå bakåt, prioritera det snävt egna och resa murar, framför allt mot invandrare, homosexuella och muslimer.

Men kyrkan är inte i kris. Däremot kan kyrkan vara en viktig kraft för att möta den kris vårt samhälle har med växande polarisering, populism och klimatutmaningar. Kyrkan är en viktig kraft för ökat globalt ansvarstagande, jämlikhet och tolerans, men då kan inte Sverigedemokraterna få ett större inflytande. Annars finns risken att religionen blir mer av den destruktiva, intoleranta och polariserande samhällskraft vi ser i till exempel Polen, Ungern och delar av USA.

De grundvärderingar som format de politiska partierna har självklart bäring också på frågor som avhandlas i Svenska kyrkan.

—  Peter Weiderud, S

En ofta återkommande diskussion i kyrkoval är huruvida de politiska partierna borde ersättas av “opolitiska” grupperingar från de medlemmar som är mest engagerade i kyrkan. Det är korrekt att kyrkans frågor skiljer sig från de som avhandlas i kommuner, regioner och riksdag. Men de grundvärderingar som format de politiska partierna har självklart bäring också på frågor som avhandlas i Svenska kyrkan, och det finns skillnad på höger och vänster också i Svenska kyrkan. Liknande politiska skiljelinjer finns också mellan de nomineringsgrupper som betecknar sig “opolitiska”.

Men den viktiga skillnaden mellan dessa nomineringsgrupper och de bredare, som vuxit fram ur de politiska partierna, är viljan att företräda de mest aktiva. En sådan självpåtagen elitism är, som vi ser det, främmande för Svenska kyrkans karaktär som öppen folkkyrka. Kyrkan måste vara öppen för alla och de folkvalda behöver representera både de som är aktiva i dag, och de som kan bli det i framtiden.

Gränsdragningar mellan människor bör undvikas. Eller som aposteln Paulus uttryckte det i sitt brev till galaterna: “Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Rösta i kyrkovalet. Rösta på ett parti som vill värna och utveckla Svenska kyrkan som en öppen folkkyrka. Rösta gärna på Socialdemokraterna.

Fler artiklar för dig