Det har skrivits mycket om konspirationsteorier i mer eller mindre alla tidningar på sistone. Nästan alla slutsatser är “akta er” eller “detta är villoläror”, nu senast Elisabeth Sandlunds ledartext den 1/9 som uppmanar kristna att tillämpa källkritik genom att följa strömmen. Jag skulle vilja tillföra ett par nyanser i diskussionen, vilka jag tror kan intressera den som tycker om att reflektera över fenomenet.
Låt mig börja med att analysera ordet “konspirationsteori”. Som ordet själv berättar är det alltså en “teori om en konspiration”. Ordet “teori” säger oss att konspirationen kan vara sann, men inte nödvändigtvis. I allmänt tal har dock ordet konspirationsteori fått en annan betydelse – nämligen som en definition på något som aldrig är sant.
[ Elisabeth Sandlund: Kristna måste bemöta konspirationsteorierna om coronavaccinet ]
Själva ordet har alltså blivit en etikett. Och etiketter är förenklingar. Människor tenderar att se etiketter och säga: “Jaså, då vet jag ju och behöver inte veta mer.” Men etiketter kan även sättas på sanningar, till exempel för att dölja sanningen om någonting.
En av de värsta konspirationsteorierna kan man tänka sig florerade i Tyskland under andra världskriget. Det spreds rykten om att judar samlades ihop och gasades ihjäl. Det ville förstås ingen tro, både för att det skulle kräva ansvar och agerande, och för att tanken ansågs orimlig. Förklaringen, att det bara var lösa rykten, fungerade därför utmärkt på de flesta. Man fick ju all information man behövde för att slippa koppla in samvetet och agera.
Konspirationsteorier är också av olika slag när det kommer till sanningshalt. Några är helt påhittade. Några, kanske de flesta, blandar sanning och fantasi. Men de skulle alltså också kunna vara varningssignaler om en riktig konspiration.
Är det inte snarare rimligt att vi prövar alla rykten ungefär som vi prövar en profetia?
— Daniel Eiserman
Uppmaningar om att inte lyssna på människor som presenterar åsikter som inte stämmer med dem man själv redan omfamnar är väl ett debatt- och samtalsfenomen som vi är helt utleda på vid det här laget. Är det något vi kristna borde vara bra på så är det snarare att lyssna och med Guds hjälp skilja ut det som är sanning från det som är lögn (1 Kor 12:10). Då är det heller inte farligt att läsa på, försöka förstå och pröva.
Vi borde dagligen be om Guds beskydd över våra sinnen, av flera skäl. Det jag vänder mig emot är rädslan för att man plötsligt ska börja tro på något som man inte vill tro på (jag har till exempel träffat människor som inte vill läsa Bibeln för att de inte vill riskera att bli kristna).
[ Teologer: Kristna är mer mottagliga för konspirationsteorier ]
Är det inte snarare rimligt att vi prövar alla rykten ungefär som vi prövar en profetia? En profetia tar jag inte heller för sann när den uttalas. Däremot tar jag den till mig och lägger den på minnet inför framtida eventualiteter. Vaksamhet är bra, men Gud har också gett oss förmågan att skilja på sant och falskt utan att vi behöver vara rädda.
Det är förmodligen värre om vi går miste om en varnande sanning på grund av en etikett, för “sanningen ska göra er fria” (Joh 8:32). Och angående tidens tecken säger Jesus själv: “Varför kan ni inte tyda den här tiden? Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” (Luk 12:56). Jesus sa knappast: “Du ska inte lyssna på sådant som andra säger är falskt.”
[ Magnus Malm: Vad ligger bakom konspirationsteorierna? ]
Lärjungarna frågar Jesus vad tecknet inför hans återkomst är (Matt 24:3f). Innan Jesus ens svarar på frågan säger han “Se till att ingen bedrar er”. Läser man vidare förstår man att den tiden kommer att kantas av enorma världshändelser som förmodligen kommer vara svåra att tro på. Falska profeter kommer att göra stora tecken, allt i syfte att förföra människor.
Vilken sida kommer då världens makthavare inom politik, medier och underhållning stå på? Den ondes, för att förföra oss, eller Guds, för att rädda oss?
Så vad för slags information är det vi måste “akta” oss för? Verkligen ingen.
— Daniel Eiserman
Om Psaltaren 1 är profetisk har vi all anledning att ta rykten på allvar: “Furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans smorde”. Om vi väljer att bortse från information för att den försetts med etiketten “konspirationsteori”, riskerar vi att missa tidens tecken och Jesu uppmaning om att förbli vaksamma (Matt 24:42).
Så vad för slags information är det vi måste “akta” oss för? Verkligen ingen. Vi kan lägga fruktan åt sidan och utforska allt som ter sig intressant. Det är alltid det bästa sättet för att komma fram till vad som är sant. Gud och hans folk står över alla “farliga” konspirationsteorier, för vi tillber Gud i ande och sanning (Joh 4:23).
Så pröva allt. Läs på, var nyfiken, var uppdaterad, gör inget ogenomtänkt, lagra i bakhuvudet, sätt saker i relation till allt annat, läs Bibeln, sök Guds vishet i bön och förtrösta på Gud. “Herren ska bevara dig från allt ont.” (Ps 121:7)
[ Fem kristna ledare och sjukvårdspersonal: Kristna, akta er för konspirationsteorier! ]
Dagens Elisabeth Sandlund svarar: Daniel Eiserman har missuppfattat poängen i min ledare. Att idka källkritik är inte detsamma som att i alla lägen följa strömmen. Min poäng var däremot att i frågor där jag själv saknar ingående sakkunskap och möjlighet att verifiera eller falsifiera forskningens slutsatser är det extra viktigt att vara just källkritisk mot dem som hävdar att den etablerade vetenskapen har fel. Elisabeth Sandlund, Ledarskribent, Dagen
