Heartbeat International är en amerikansk prolife-organisation med samarbeten runt om i världen. Under de senaste två åren har de varit i regelbunden kontakt med Människovärdes jourlinje Livlinan. Enligt dem kontaktas de årligen av uppemot hundra kvinnor från Sverige som antingen är desperata för att de ångrar sig efter att ha tagit ett första abortpiller, eller för att de är i behov av annan krishjälp på grund av en oförutsedd graviditet.
Livlinan har också kontaktats av svenska kvinnor som sökt hjälp för att de avvisats av vården när de ångrat en påbörjad abort. Beskedet de fått av vården är att ingen tvingar dem att ta det andra abortpillret, men att någon annan hjälp inte finns att få.
Vi anser att detta är inhumant. Dessa kvinnor bör också omfattas av de reproduktiva rättigheterna. För inte har väl dessa rättigheter blivit synonymt med abort? För personalen på Heartbeat International är det ofattbart att en diskussion kring detta inte förekommer i Sverige. De menar nämligen att hjälp för dessa kvinnor finns att få.
[ Texas inför abortförbud efter vecka sex ]
Abortpillret Mifeprex, som är det första preparat som ges vid en kemisk abort, har till uppgift att blockera tillförseln av hormonet progesteron. Detta leder till att närings- och syretillförseln stryps och barnet dör. För att övertrumfa abortpillret behöver därför progesteronet så snabbt som möjligt fyllas på, helst inom ett dygn efter det första abortpillret tagits. Dock har det enligt Heartbeat Internationals jourlinje “Abortion Pill Reversal” (APR) tillförsel av progesteron i vissa fall lyckats avbryta en abort trots att hormonet tagits så sent som tre dygn efter första abortpillret.
Enligt läkare som är kopplade till APR har progesteron i årtionden använts inom mödravården, främst för att hjälpa kvinnor som tidigare haft återkommande missfall och för att förhindra för tidiga födslar, och anses inte vara ett riskfyllt preparat. Också i Sverige används progesteron, till exempel vid IVF-behandling och klimakteriebesvär.
APR uppger att de i 64–68 procent av fallen lyckas återkalla en påbörjad abort, vilket hittills handlar om över 2 000 räddade graviditeter. Ingen ökning av fosterskador har konstaterats.
Möjligheten att ångra en ofrivillig abort behöver upp på tapeten även i Sverige.
— Johanna Byman, Cecilia K Björfjell och Brita Storlund
En abortläkare gjorde 2019 en studie för att bevisa att det var ineffektivt och farligt att stoppa en påbörjad abort med progesteron. Studien, i vilken enbart tolv kvinnor deltog, avbröts eftersom vissa kvinnor behövde blodtransfusioner och operationer på grund av kraftiga blödningar.
Dock var det kvinnorna i kontrollgruppen, vilka hade fått Mifeprex plus ett placebo, som drabbades av dessa komplikationer. Ingen av kvinnorna som fått Mifeprex plus progesteron behövde sjukhusvård eller operation på grund av kraftiga blödningar. Majoriteten av kvinnorna som fick progesteron hade levande barn vid utvärdering av studien (i länken vid 31–39 min).
[ Frida Park: Hoppingivande om abort: fallande siffror och ny ton i debatten ]
Borde inte progesteron också i Sverige kunna erbjudas till kvinnor som i ett tidigt skede ångrar en påbörjad kemisk abort? Om progesteron kan återkalla verkningarna av det första abortpillret borde även svenska kvinnor erbjudas den möjligheten i de fall de ångrar sig. Det är inte humant att en kvinna ska tvingas genomgå en abort som hon ångrar och således kan komma att ångra resten av sitt liv. Det handlar om hennes välmående, men också om respekten för det ofödda barnets liv.
Rätten att välja och att kvinnor inte ska behöva genomgå en ofrivillig graviditet, är slogans som används flitigt av abortförespråkare. Men gäller det motsatta också, eller fungerar valfriheten bara åt ena hållet? Möjligheten att ångra en ofrivillig abort behöver upp på tapeten även i Sverige. Det är dags att måna om alla kvinnor och inte bara om aborterna.
[ Thomas Idergard: Också de svagaste kvinnorna har rätt till sina kroppar ]
