Sverige som sekulärt land är bräckligt. Vi har kommit en god bit på vägen att kunna kalla den svenska staten sekulär, men det kvarstår en del att göra. På senare tid har allt fler börjat debattera eventuella förbud och inskränkningar av religiösa. Moderaterna och Kristdemokraterna har börjat anamma den franska sekularitetsmodellen där man försöker begränsa religiösa individers rätt att uttrycka sin religion genom till exempel slöjan eller böneutrop. Detta tycker vi i Liberala ungdomsförbundet, Luf, bryter mot hur en liberal sekulär stat bör fungera.
I dag presenterar vi i Luf rapporten “Alla(h) ska med: tre sekulära principer för ett mångkulturellt samhälle”. Rapporten presenterar en konkret och liberaldemokratisk riktlinje för hur ett sekulärt statsskick bör se ut. Målet med det sekulära statsskicket är att kunna säkra att så många som möjligt i så hög utsträckning som möjligt fritt ska få uttrycka sin religiösa övertygelse. Men sekularismen börjar och slutar inte enbart vid individuella rättigheter.
[ Thomas Idergard: Kristendomen gav sekulär demokrati och vetenskap ]
En sekulär stat måste ha ett särskilt förhållningssätt till samfunden. Trots att den svenska staten på pappret är skild från kyrkan finns det många problematiska kopplingar och förhållningssätt till specifika samfund som inte tagits itu med.
Ett annat stort problem vi ser med dagens debatt om religionsfrihet och sekularism är hur den förs. Begreppen religionsfrihet och sekularism används slentrianmässigt utan någon vidare reflektion kring vad de faktiskt syftar på.
Därför har vi valt att formulera tre principer som det sekulära statsskicket bör grunda sig på: Frihetsprincipen, Jämlikhetsprincipen och Neutralitetsprincipen.
Staten kan enbart inskränka i friheten till religiös utövning om utövningen skulle bevisas vara farligare om den inte förhindrades av staten.
— Jakob Norrhall, Luf
Frihetsprincipens fokus är religionsfriheten. Kortfattat menar principen att staten har en skyldighet att upprätthålla en garant mot tvång, och tillgång till frihet, i frågor som berör enskildas eller samfunds rätt till och från religion. Detta innebär att staten enbart kan inskränka i friheten till religiös utövning om utövningen skulle bevisas vara farligare om den inte förhindrades av staten.
Förbud eller inskränkningar av individers eller samfunds religiösa uttryck är inte motiverade enbart på grund av att staten inte håller med om vad som uttrycks. Du utsätts inte för tvång av någon enskild eller samfund om de uttrycker sin religiösa övertygelse, även om syftet med uttrycket skulle vara att övertyga dig att tillhöra eller hålla med dem. Vi anser att slöjan inte bör förbjudas eller böneutrop begränsas då de enbart är uttryck för religionsfriheten.
[ Joel Halldorf: Samfundsbidrag betyder inget om kyrkans passion går förlorad ]
Den andra principen, jämlikhetsprincipen, är ett motstånd mot statligt etablerade religioner eller rörelser med företrädande inflytande över lagstiftning. En stat där en viss religion eller religiös grupp antingen får förmånlig behandling eller är särskilt hotad är inte en sekulär stat.
Alla ska behandlas på samma lagstiftande vis. En officiell eller företrädande religion inom en stat är ett brott mot det sekulära statsskicket då en sådan konstruktion kräver företrädande behandling gentemot resterande samfund inom en stat. Vi anser därför att lagen om Svenska kyrkan bör tas bort. Om man förutsätter att alla samfund ska lyda under samma lagar och få lika behandling kan staten inte reglera ett specifikt samfund i lag.
Enligt neutralitetsprincipen är staten och dess representanter skyldiga att föra sig neutralt i frågor gällande religion, teologi och samfund. Staten bör inte föredra eller förtrycka enskilda samfund till förmån för den ena eller den andra. Den bör inte heller påpeka eller resonera hur samfunds teologiska syn bör appliceras. Det finns inga legitima skäl för politiker att motivera förbud med teologiska resonemang eller förfaranden. Inte heller kan en politiker motivera ett försvar av ett samfund med teologiska resonemang. Den ska, som principens namn antyder, vara neutral.
Vi anser därmed att man bör inkorporera principerna in i grundlagen.
— Jakob Norrhall, Luf
Vi anser därmed att samfundsbidraget bör avskaffas. Staten, genom bidraget, kontrollerar och med byråkratiska medel styr hur samfunden agerar, hur deras organisation bör struktureras och vilka åsikter de bör ha.
Bidraget orsakar problem för de samfund som inte kan uppfylla kravlistan, då de troligen får ekonomiska svårigheter i jämförelse med de samfund som kan uppfylla kravlistan. Bidraget skapar även problem för de samfund som fått bidraget, då de tvingas förhålla sig till vad staten anser att deras samfund bör göra i stället för vad de själva vill göra. Detta är brott mot neutralitetsprincipen och jämlikhetsprincipen, alltså bör bidraget avskaffas.
Dessa förslag, och många fler i rapporten, är goda steg mot en liberal sekulär stat. Men det räcker inte att bara försöka lösa dagens sakpolitiska problem när framtida frågor kring det sekulära statsskicket kan uppstå längre fram. Vi anser därmed att man bör inkorporera principerna in i grundlagen. Det sekulära statsskicket behöver vara tolerant och frihetligt. Sekularismen ska inte användas som ett vapen buret av den förtryckande majoriteten, utan snarare vara ett verktyg som bygger broar mellan alla kulturer, identiteter och bakgrunder.
[ Efter slöjförbudet i Skurups skolor: 400 procent fler bär slöja ]
