Om kriget kommer – viskas min bön från hemmets trygga vrå eller står jag förtröstansfull vid linjen och ropar till min Gud med Jesu ord i minnet: “Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner” (Joh 15:13)?
I sin artikel “Pacifism enda möjliga hållningen för en Jesuslärjunge” (15/9) framhåller pingstpastorn Pascal Andréasson pacifism som en essentiell ståndpunkt för kristna. Pacifism innebär att man helt tar avstånd från krig och våld.
Rekryt Jakobsson befinner sig för tillfället uppe i Boden på Artilleriregementet och genomför värnplikten, en verksamhet som enligt Andréassons uppfattning utbildar i “hur man mördar medmänniskor”. För mig handlar Försvarsmakten om något helt annat och jag tror att tjänandet av kronan kan gå hand i hand med att tjäna Herren.
[ Markus Uvell: Svårsmält moraliskt att inte ingripa när oskyldiga slaktas ]
Den svenska militären finns till för att försvara vårt land och våra grundvärderingar: rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och människors lika värde. Det är värderingar som är fundamentala för oss kristna. “Försvarsmakten bär sitt namn av en anledning” skriver Edel Irén Lappin i sin artikel “Ibland är krig ett nödvändigt ont” (24/9) och trycker på myndighetens “fredsbevarande syfte”.
Försvarsmakten hjälper de svaga och försvarar våra medmänniskor. Att förvrida myndighetens verksamhet på det sätt som Andréasson gör är att förminska de personer som under hjälpinsatser på det internationella planet offrat sina liv i försvarandet av andra och deras rättigheter. Som kristna bör vi stå upp för sanningen och det som är rätt och hjälpa våra medmänniskor – precis det som Försvarsmakten gör.
Jag kan inte med gott samvete låta min vän gå i krig för familj, vänner och andra, om jag själv inte är beredd att stå vid dennes sida.
— Esther Jakobsson
Det finns många exempel att hämta från historien där människor valt att gå i krig mot det onda. Var hade vi varit i dag om ingen stått upp mot Nazityskland? Ibland tvingar det onda oss att försvara det goda och då måste vi vara villiga att offra för det som är rätt.
Min personliga övertygelse är att Gud ser till hjärtat bakom våra handlingar och detsamma tror jag gäller för dem som arbetar inom militären. När officeren med den lame tjänaren möter Jesus kritiseras han inte för sitt ämbete utan hyllas för sin tro (Matt 8).
[ Joel Halldorf: Pacifism i terrorns tid ]
Det är viktigt att förstå att våld ses som den absolut sista åtgärden. Dessförinnan har man försökt lösa situationen med alla andra tänkbara medel. Jag håller med Lotta Sjöström Becker om att icke-våldsmetoder är bra och kan bidra till fred (“Konflikter är nödvändiga – men inte kriget”, 21/10), men det handlar om när dessa metoder inte räcker till. Försvarsmakten vill inte bruka våld, den vill lösa konflikter och bibehålla rättvis fred.
Med den inställningen som det svenska försvaret har till krig känner jag mig därför trygg i att jag är en del av en verksamhet som har ett gott hjärta.
Vackra ord tycks ofta falla oss kristna i smaken, men att gömma sig bakom bibelord som “vända andra kinden till” för att rättfärdiga en pacifistisk ståndpunkt anser jag vara att missbruka Guds ord. Med att vända andra kinden till syftar Jesus på den hämndkultur som fanns bland folket, det är inte ett påbud om att inte ta till försvar.
För mig är det svårt att som kristen stödja en pacifistisk hållning. Jag kan inte med gott samvete låta min vän gå i krig för familj, vänner och andra, om jag själv inte är beredd att stå vid dennes sida. Jag fortsätter att fråga mig själv: Var är jag om kriget kommer?
Det som framför allt gör att jag känner mig trygg som kristen inom försvaret är den fantastiskt kärleksfulla ideologi som genomsyrar hela verksamheten. Från första dagen trycker man på hur viktigt det är att hjälpa sina kamrater: “Ingen är i mål förrän alla är i mål”. Vi frågar inte varandra om vi kan hjälpa till med något, vi frågar vad vi kan hjälpa till med.
Sveriges försvarsmakt är jag som kristen stolt över att få vara en del av.
— Esther Jakobsson
Det finns ingen acceptans för olämpligt och respektlöst beteende och bemötandet av andra människor är något vi ständigt arbetar med. Vi lär oss om krigets lagar och om hur vi är skyldiga att hjälpa en skadad fiende som om den vore en av våra egna. Vi lär oss att varje individ måste ta ansvar för sina egna handlingar och inte bara tänka rätt, utan också handla rätt.
Den oerhörda vikt man lägger vid att ta hand om sina medmänniskor inom försvaret är på en helt annan nivå än vad jag någonsin stött på tidigare. Vi frågar varandra om hur vi mår, hjälper varandra och ser till att alla tar sig över mållinjen – om vi så behöver ta till bår för att klara det. Det här är ett område där kyrkan kanske till viss del bör lära sig av försvaret.
[ Niklas Piensoho: Afghanistan visar att det inte går att bomba fram mänskliga rättigheter ]
Om kriget kommer vill jag stå beredd att försvara mina medmänniskor. Jag eftersträvar inte konflikter men jag är beredd att ta de strider som behövs för att bevara det som är gott. Jag stöttar, respekterar och ser upp till de militärer som ger sig ut i världen för att hjälpa andra i nöd och bekämpa dem som förstör samhällen och förtär familjer. Det finns människor där ute som behöver vårt stöd och beskydd.
Jag tror att Jesus ser på dem som är beredda att offra sina liv för andra med värme i hjärtat. Sveriges försvarsmakt står för kristna värderingar. Sveriges försvarsmakt hjälper och försvarar våra medmänniskor. Sveriges försvarsmakt är jag som kristen stolt över att få vara en del av.
