Att vara kristen är att vara ansvarsfull. Detta påstående kan nog alla kristna hålla med om. För mig i min evangeliska tradition betyder det först och främst att jag väljer att ta ansvar för mitt eget liv genom att svara ja på Guds kallelse om att följa honom. Men det betyder också att jag som en konsekvens av mitt val låter mitt liv präglas av Guds ord.
Av det följer som logisk konsekvens att jag bör låta direkta och indirekta uppmaningar i Bibeln styra mina livsval. Så långt tror jag att de flesta kristna håller med mig.
[ Livsstil: Familjer där allt ser bra ut kan dölja mörka hemligheter ]
Om man ser tillbaka på de kristnas gemensamma historia förstår vi att kristna har försökt visa vad som är rätt och riktig livsföring, vad som är påbud och vad som är förbud, ända sedan det första apostlamötet som vi läser om i Apostlagärningarna kapitel 15. Genom att göra så har man satt upp gränser för vad som kan räknas för ett ansvarsfullt leverne.
Dessa gränser har flyttats allteftersom tiden har gått. Kyrkan har ny- och omtolkat innebörden av orden, eller sagt med andra ord: Kyrkan har ändrat sin tillämpning av bibelordet. De så kallade syndakatalogerna har ändrats och våra liv har förändrats i takt med det. I dag kan vi gå på bio eller spela fotboll en söndag utan att det brukar räknas som syndfullt.
Tänk vilket exempel för våra medmänniskor vi skulle vara om vi avstod alkohol.
— Henrik Bååth
För ganska exakt 30 år sedan flyttade jag från Sverige, och för åtta år sedan flyttade jag tillbaka igen. Under de 22 år som jag var borta var det självklart många saker som förändrades, också inom vår kyrkliga kultur. Det allra mesta skulle jag säga har förändrats till det bättre, men något tycker jag har blivit sämre.
Efter att jag återvände hem har jag varit i flera ekumeniska sammanhang där det med största självklarhet serverats alkohol. Det har för det mesta varit i festliga middagssammanhang där ibland hela kyrkofamiljen varit inbjuden, några gånger enbart frikyrkofamiljen. Också i det sammanhang där jag studerat kyrkovetenskap har man etablerat kutymen att avsluta seminarierna med att servera alkoholhaltigt vin till osten och kexen.
Jag frågar mig: Varför har det blivit så?
[ “Naivt att tro att inte kristna dricker mer under pandemin” ]
Jag finner inget annat svar än det enkla att kyrkan har anpassat sig efter den här världen, som Paulus skriver att församlingen i Rom inte skulle göra (Rom 12:2). Personligen gillar jag inte den utvecklingen. Alkoholkulturen breder ut sig och det finns väldigt få, om ens några, alkoholfria zoner kvar i samhället – inte heller i kyrkan.
Att vara helnykterist vill jag påstå är ett sätt att i praktiken visa vad det betyder att som kristen vara ansvarsfull, men i denna fråga upplever jag att bara ett fåtal kristna håller med mig.
Ändå skulle jag vilja uppmana alla mina kristna bröder och systrar att fatta ett viljebeslut om att inte dricka alkohol. Tänk vilket exempel för våra medmänniskor vi skulle vara om vi avstod alkohol och på det sättet undviker att fresta andra människor att dricka sig berusade av alkohol. För vi vet ju att det kan leda till ett destruktivt och utsvävande liv, som Paulus uppmärksammar församlingen i Efesos på (EF 5:18).
Vi bör därför följa Guds ords uppmaning om att vara solidariska med andra och låta vår gemenskap i kyrkan vara en alkoholfri zon.
— Henrik Bååth
Ett beslut om att avstå alkohol bör självklart baseras på vars och ens självständiga fria vilja och inte på tvång. Som kristna är vi kallade till frihet. Men om vår frihet blir en ursäkt för att handla själviskt – som att dricka alkohol – tror jag att det sviker vårt gemensamma vittnesbörd som kyrka. I stället kan vi välja en osjälvisk frihet och genom att avstå alkohol visa varandra kärlek, särskilt den som faktiskt har alkoholproblem.
Vi bör därför följa Guds ords uppmaning om att vara solidariska med andra och låta vår gemenskap i kyrkan vara en alkoholfri zon. Det betyder självklart inte att vi måste välja bort att umgås med vänner som inte delar vår tro eller våra värderingar. Jag har själv följt med mina icke-kristna vänner på både vin- och whiskyprovning utan att själv dricka alkohol, men jag har gjort det för att i alla fall visa att man kan göra ett helnyktert livsval och ändå hänga med sina vänner.
Dig som är troende vill jag till och med uppmana att vara tillsammans med dina icke-kristna vänner utanför kyrkans trygga väggar, på fester, barer, klubbar etcetera. Men låt glaset vara fyllt med annat än alkohol. Var där som en helnykter kristen och ett vittne, fylld av Anden (EF 5:18).
[ Alkohol i frikyrkan fortfarande förknippat med skuld och skam ]
Det känns onödigt att påpeka det helvete som alkoholen för med sig, både för den enskilda människan som dricker och för de människor som finns runt den som missbrukar, men jag gör det ändå. Stort psykiskt lidande, våld och trasiga familjerelationer är bara några exempel.
Alkoholen är också orsak till enorma ekonomiska utgifter för samhället i stort. Så om inte uppmaningarna från Guds ord överbevisar dig om att välja bort alkoholen kanske de samhällsnyttiga grunderna kan beveka dig till att ta ett ansvarsfullt livsval: Att bli helnykterist.
