Vi lever i ett höghastighetssamhälle. Vi susar fram i snabbtåg. Fyller våra kalendrar med aktiviteter. Matas ständigt med erbjudanden som utlovar omedelbar belöning. Som kristen är det lätt att sugas in i aktivitetsmaskinen och luras att tro livet med Jesus handlar om att springa så fort som möjligt.
Men det är inte vad mästaren själv lär. Målet med det kristna livet är inte att springa fort utan att bevara elden. Vad hjälper det att vi får mycket gjort om vi inte håller Jesuskärlekens låga brinnande i våra hjärtan och kan föra den vidare till andra? Ska vi vara världens ljus behöver vi först och främst hålla oss nära honom som är ljusets källa (Joh 8:12).
[ Evangelistfonden lägger ner verksamheten ]
I förra veckan deltog jag i två oförglömliga dagar i Uppsala. Två dagar med fokus på evangelistens tjänst och evangeliets spridning i Sverige. Inbjudare var Evangelistfonden, som jag representerar, ihop med Heart of Evangelism och församlingen Livets ord. Det härliga gäng evangelister som samlades var från olika generationer och olika samfund, men hade en sak gemensamt: De var brinnande i anden.
Vem kunde sitta still i kyrksalen när 77-årige Birger Skoglund, efter att ha förärats Evangelistfondens hedersstipendium, drog i gång det tunga artilleriet framme på Livets ords stora scen? Det som sköt in i åhörarna var inte ord av mänsklig vishet utan pilar av Andens kraft. Om någon befarat att den borne evangelistens eld mattats med åren, kan jag intyga att så inte är fallet: Den brinner starkare och klarare än någonsin.
Sverige behöver evangeliet. Inte en teoretisk huvudprodukt utan en brinnande och livgivande kraft som kan förvandla hjärtan.
— Andréas Andersson
Det sista som hände under dessa dagar inför Guds ansikte var, passande nog, ett utdelande av facklor. Sedan Evangelistfonden grundades 2007 har vårt uppdrag varit att inspirera, uppmuntra och sammanföra evangelister och organisationer som verkar för evangeliets spridning.
I takt med att intäkterna har dalat – vilket är fullt naturligt då ingen på senare år har haft möjlighet att resa och samla in pengar för fondens räkning som tidigare – har vi bett över vad som är Guds vilja och strategi. Ska vi söka nya intäktskällor för att kunna fortsätta arbetet långsiktigt? Eller är det snarare tid att överlämna stafettpinnen till andra som löper samma lopp?
[ Livsstil: “Ha Jesus med dig när du träffar vänner” ]
Bönerna och samtalen har lett oss fram till den gemensamma övertygelsen att vår stiftelse har fullbordat sitt lopp. Evangelistfonden har sprungit i mål med sin sträcka. Det betyder inte att uppdraget att stödja evangelister och evangeliets spridning i vårt land är över – tvärtom är det mer angeläget än någonsin. Men det betyder att det finns andra organisationer som har tagit vid och som nu fortsätter att löpa sin sträcka.
Därför var det en stor glädje att få avsluta dagarna på Livets ord med att uppmärksamma och välsigna två fantastiska organisationer som förkroppsligar det uppdrag och den vision som Evangelistfonden har brunnit för alltsedan starten: EV-fonden och Heart of Evangelism. De fick var sin brinnande fackla som en symbol för stafettväxlingen. Därmed kommer de att få dela på de pengar som finns kvar på vårt konto när året är slut – en betydande slant som vi vet att de kommer att förvalta på bästa sätt.
[ Josefine Arenius: Lätt för pastorn att prata Gud - inte för alla andra ]
Båda dessa organisationer når långt ut och deras arbete bär god frukt, men de är trots allt bara två. För att nå varje hjärta behöver varenda församling och samfund i landet sträcka sig ut till sin omgivning, uppmuntra evangelistens tjänst och axla uppdraget att nå människorna i Sverige – gamla som unga, rika som fattiga, boende i utsatta områden såväl som i tryggare – med budskapet om Jesus.
För Sverige behöver evangeliet. Inte en teoretisk huvudprodukt utan en brinnande och livgivande kraft som kan förvandla hjärtan.
De evangelister som jag just har haft förmånen att tillbringa två underbara dagar med vittnar om att de upplever öppenheten i vårt land större än på länge. Väckelsen har redan börjat spira på fängelser, bland nyandliga sökare och på våra gator och torg. Denna öppenhet behöver vi, alla troende i detta land, ta vara på. Det är hög tid för Kristi kropp i Sverige att stå upp och vara ljus!
