Det var på Segevång som jag växte upp. Ett lugnt, men föga märkvärdigt litet område i norra Malmö, som länge var relativt obekant även för stadens egna invånare. Det vill säga, fram till den dag för fyra år sedan då gängvåldet nådde även oss och namnet på min barndomsidyll blev rikskänt över en natt.
En av de män som sköts var en gammal skolkamrat till mig och inte långt innan hade jag hejat på honom i trapphuset när han gick sitt vanliga ärende med knark till min granne. Gömt bakom en yta av dyra märkeskläder och skrytsamma sneakers färgades hans blick alltid av en mild och skör innerlighet då man mötte den.
Ändock var han fast i en värld av status, makt och pengar, i vilken han ständigt satsade livet för att behålla den ställning han erövrat. Men i sitt sökande efter status kan han åtminstone tillskrivas den imponerande bedriften att ha satt Segevång på kartan.
[ Generös tisdag i stället för ”Black Friday”? ]
Jag tänker på honom ibland. På den där blicken. Särskilt nu under Black Friday då affischer, tidningsannonser och digitala reklamskyltar skriker åt oss att göra som honom: Att gömma oss bakom en fasad. Ja, att likt Eva och Adam skyla vår nakenhet, sårbarhet och brist på egen härlighet med fikonlöv. I detta fall: Bakom den nya telefonen, lyxigare kaffeapparaten och de mer stilfulla kläderna.
Med materialismens ständiga löfte om tillfredsställelse förrädiskt klingande i bakgrunden driver vår statusjakt på en fåfäng och omättlig konsumtion. Då tänker jag på min skjutna skolkamrat och på den där ärliga, sårbara blicken bortom den hårt putsade ytan.
Även i år tar jag vara på denna enastående möjlighet att tacka nej.
— Julia Schönning Landin
Black Friday är en möjlighet. Det är ett tillfälle att peka mot något bättre. Bort från en värld som ropar: status! och mot en korsfäst som ropar: Kom ni svaga! Det finns en vila från den ständiga jakten på ett eget värde. “Vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den” (1 Joh 4:16).
Människan behöver inte en fördelaktig, finputsad fasad för att förtjäna att älskas. Vi känner en annan väg, där otillräcklighet och ärlighet inte är ett hinder utan en utväg, en öppning mot den prestationslösa kärleken. Så även i år tar jag vara på denna enastående möjlighet att tacka nej. För vad hjälper det en människa om hon så vinner hela världen …
