Vår bild av Svenska kyrkan i dag, till skillnad mot vad den har varit, är att det finns en ökad tolerans för och kunskap om det judiska, judendom och staten Israel. Det känns viktigt att lyfta fram. De kraftiga reaktionerna på beslutet rörande Israel som fattades under kyrkomötet visar på det.
Flera - och vi återkommer till dem - har skrivit debattartiklar och gjort uttalanden som starkt tar avstånd från beslutet att lyfta frågan om apartheid i Israel–Palestinakonflikten.
Men två av undertecknarna bakom den ursprungliga motionen, Anna Karin Hammar och Daniel Tisell, har också skrivit en debattartikel som försvarar beslutet. I den finns flera aspekter som är värda att uppmärksamma. Det framstår som naivt att Hammar och Tisell beskriver sig själva som “ledsna” och missuppfattade. Vi tror nämligen inte att de är oförmögna varken att läsa historia, förstå kontext eller dra slutledningar.
I vilka andra sammanhang, och mot vilka stater, har Hammar och Tisell lagt fram förslag om granskning av folkrätt och apartheid?
— Mats Fält och Martin Blecher, Vänskapsförbundet Sverige–Israel
Menar Hammar och Tisell att judiska organisationer ska frikoppla detta initiativ från det faktum att det kommer just från kyrkan? Just från en luthersk folkkyrka där Martin Luthers grova antisemitism har spelat en betydande roll både för kyrkans utveckling och dess relation till det judiska folket?
Menar Hammar och Tisell att judiska organisationer ska frikoppla detta initiativ från det faktum att det kommer just från kyrkan som också stödde den kontroversiella så kallade HOPP-kampanjen under före detta ärkebiskop KG Hammar?
När kristna i Mellanöstern massakreras, förföljs och dödas för sin tro i dussintals stater utan att kyrkan tar något initiativ liknande det man föreslår nu, hur kan judiska organisationer inte uppfatta det som en kampanj med antisemitiska drag mot staten Israel?
Läsaren behöver nog inte upplysas om att varken Hammar eller Tisell har skrivit någon motion om några av de 50 stater där förföljelsen av kristna är som värst.
[ Centern tar avstånd från egna ledamöternas agerande i kyrkomötet ]
Hammar och Tisell har till sitt försvar åberopat dokumentet “Guds vägar” i Ekumenikutskottets betänkande 2001:1 som stöd för att det är en folkrättslig, inte en teologisk, fråga. I texten står att: “dokumentet inte ger någon grund för en annorlunda moralisk bedömning av staten Israels agerande i jämförelse med andra staters.”
Då blir naturligtvis frågan hos nyfikna betraktare: I vilka andra sammanhang, och mot vilka stater, har Hammar och Tisell lagt fram förslag om granskning av folkrätt och apartheid?
Vi ser fortsatt fram emot fördjupat samarbete med dem som tror på, och vill främja, dialog framför demagogi.
— Mats Fält och Martin Blecher, Vänskapsförbundet Sverige–Israel
Vänskapsförbundet Sverige–Israel är en organisation som arbetar för att öka kunskapen om, och främja, de svensk-israeliska förbindelserna. Säkerligen en majoritet av våra medlemmar är kristna och många är medlemmar i Svenska kyrkan. Svensk kristenhet, likt övrig kristenhet, har inte en bestämd åsikt om Israel och det judiska folket. Det finns en mångfald av åsikter som ger sig stolt till känna.
Därför vill vi rikta ett tack. Tack till Patrik Pettersson vars insiktsfulla text i Dagen 27/11 låter Svenska kyrkan förstå att ett beslut om att specifikt, och endast, utreda Israel för brott mot apartheid får konsekvenser för den judeo-kristna dialogen.
Tack till Åke Bonnier och Sören Dalevi som i en debattartikel i Kyrkans tidning förklarar hur beslutet kan uppfattas i ett historiskt sammanhang. Bonnier och Dalevi lyckas också på ett förtjänstfullt sätt redogöra för att landet Israel är mer än en geografisk plats; det är en del av den judiska identiteten.
[ De röstade ja - och nej i apartheidfrågan ]
Tack till Berth Löndahl för dennes informativa debattartikel i Dagen 30/11. Löndahls text, obligatorisk läsning för alla oss som kanske inte förstår varenda steg i beslutsprocessen inom Svenska kyrkan, är skriven med klarsynt pedagogik. Läsaren får veta att beslutet om att granska Israel tillkommit utan att vare sig biskopsmötet eller läronämnden yttrat sig.
Tack också till biskop Andreas Holmgren och alla präster som stigit fram och försvarat Israel. Efter att ha samtalat med många har vi fått uppfattningen att motståndet mot kyrkomötets beslut har brett stöd bland landets biskopar.
[ Alla 14 biskopar tar avstånd från kyrkomötets beslut ]
Vi inom Vänskapsförbundet Sverige–Israel är väldigt glada över de 103 ledamöter som motsatte sig yrkandet vid kyrkomötet. Dessa 103 ser vi som bevis för att stödet för Israel, och för frågorna där man har mer gemensamt än skiljelinjer, är fast förankrat inom Svenska kyrkan.
Övertygelsen om att stödet i Svenska kyrkan för judar och Israel, och den judeo-kristna dialogen, är stort delas av många av våra medlemmar som är präster och/eller medlemmar i Svenska kyrkan. Flera av dem har kontaktat oss privat de senaste dagarna.
Vårt förbund arbetar med att främja relationer. Relationer är inte spikraka. Likt en planta behöver relationer konstant omvårdnad. Vi ser fortsatt fram emot fördjupat samarbete med dem som tror på, och vill främja, dialog framför demagogi.
