Under julen firar vi det stora miraklet: Jesu Kristi ankomst till världen. Att Gud blev kött och bodde bland oss i Kristus, avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria.
Alla kristna världen över, med ytterst få undantag, följer den fornkristna nicenska trosbekännelsen. Och centralt i den här sammanfattningen av vår tro är just att Jesus Kristus föddes av en jungfru – alltså av en kvinna som inte hade haft sexuell kontakt med en man.
Det här innebär att Jesus inte hade någon biologisk mänsklig far. Jesus är enligt kristendomen gudamänniskan. Han är enligt kristendomen den faktiska, kroppsliga föreningen av Gud och människa, fullt mänsklig och fullt gudomlig. Jesus blir till hos en mänsklig mor genom ett direkt ingripande av Gud så att hans nya slags mänsklighet ska kunna vara fri från den synd som präglar skapelsen.
Maria blev i kristen tradition alltså gravid genom Guds aktiva ingripande, för att vi alla på ett väldigt konkret sätt skulle kunna förenas med Gud och bli räddade.
Men varför är då just jungfrufödseln så viktig? Kunde inte Gud ha inkarnerats hos vilken mänsklig mor som helst? Är inte jungfrufödseln egentligen bara en omodern myt som grundar sig i patriarkala föreställningar kring kvinnlig sexuell renhet, och som skapar ett ouppnåeligt ideal för kvinnor?
[ Svenskarnas julfirande är mest sekulärt i Norden ]
Till att börja med betonar jungfrufödseln att ingen man var inblandad. Att det är Gud själv som bär initiativet och i en helt ny skapelse nu låter människan förenas med sig själv. Om Jesus bara varit frukten av två mänskliga föräldrar är det svårt att se hur detta går ihop.
Kunde Gud ha kommit till oss på ett annat sätt? Naturligtvis, Gud är allsmäktig. Men budskapet hade varit långt mindre tydligt för oss. I jungfrufödseln sammanstrålar profetiorna och inkarnationens teologiska sanning så att vi på bästa sätt ska kunna förstå.
Om Gud verkligen lät sig födas av en jungfru för att människan skulle kunna få del i Honom, så är det en hyllning till alla kvinnor för alltid.
— Johan Eddebo och Phillip Calington
Men den viktigaste frågan är vad som verkligen hände. Vi kan inte som kristna förneka det som traditionen förmedlar och börja välja bort vissa bitar. Vi kan inte tona ner Bibelns anspråk och signalera att den bokstavliga tolkningen av evangelierna är felaktig. Om vi skiljer på den historiska och teologiska sanningen och säger att evangeliets författare menade något annat än vad de klart och tydligt uttrycker, rycker vi helt bort grunden för den kristna tron.
Frågan är om jungfrufödseln verkligen ägde rum eller inte. Vi ska inte ägna oss åt ett missriktat fokus på sexuell renhet, men ideologiska hänsynstaganden måste komma i andra hand. Och om vi förnekar att den ägde rum blir det plötsligt väldigt svårt att försvara att Jesus var någonting mer än en helt vanlig människa. Även om vi kan ge goda skäl för den dogmen har vi nu ändå tagit ställning för att evangelierna innehåller felaktigheter i sina allra viktigaste anspråk. Vad är det då som hindrar att andra centrala trossatser är falska?
[ Häpnadsväckande kapellet lockar 70 000 varje år ]
Om Jesus verkligen inte var gudomlig så är kristendomen en lögn, och vi gjorde bäst i att slå igen våra kyrkor. Evangelierna kan inte ge oss någonting alls ifall de inte är sanna.
Men om Gud verkligen lät sig födas av en jungfru för att människan skulle kunna få del i Honom, så är det en hyllning till alla kvinnor för alltid. Tvärtemot det moderna perspektivet blir det då just Marias celibat som gör det möjligt för oss att faktiskt betrakta sexualiteten som ren och obefläckad. Den har nämligen nu blivit verktyget genom vilket Gud i Kristus skapar sina återlösta söner och döttrar, och Marias celibat är en del i hur Gud förkunnar detta för oss.
I själva verket inbjuder det här oss till den största vördnad inför vår kroppslighet i alla dess förunderliga aspekter. Att Gud blev människa genom Maria är någonting som mer än allt annat upphöjer vår mänskliga natur, och som låter vår sexualitet på ett helt nytt sätt bära fram Guds avbild.
