Jag kunde ana att mitt inlägg om alkohol i Dagen, “Har alkohol blivit helt rumsrent i kristna sammanhang?”, skulle leda till många kommentarer och mothugg. Några menar att jag är en moralist som fördömer andra, andra menar att Bibeln inte alls säger nej till alkohol utan snarare tvärtom genom att Jesus vill att vi ska dricka vin, och andra hänvisar till att Paulus säger att vi ska ta vin om vi har magproblem. Ansvarsfull vill man måhända vara, men avstå alkohol, ja se där går gränsen!
Men överraskande många har hört av sig till mig och sagt att det var bra att någon pekar på utvecklingen inom kyrkan när det gäller användandet av alkohol. Det ger mig ändå en liten förhoppning om möjligheten till en attitydförändring och vilja att visa ansvar i konkret handling.
Det jag skriver i min artikel är ju att vi som kristna ska vara ansvarsfulla och att ett sätt att visa det är att avstå från användandet av alkohol. Därför uppmuntrar jag till att alla kristna frivilligt ska göra just det. Visst har jag med bibelhänvisningar i artikeln, vilket dels är för att jag önskar att förhålla mig till Bibeln som rättesnöre i mitt liv, och dels för att de verser jag citerar uppmanar till att ta ett solidariskt ansvar.
Definitionen av att vara ansvarsfull, i detta sammanhang, är för mig detsamma som att inte på ett medvetet sätt leda människor ut i ett alkoholmissbruk. Att bli alkoholist handlar förstås också om människors egen oförmåga att dricka alkohol i en måttlig mängd, men som Fred Nyberg påpekar i sin artikel kan det vara genetiska anlag som gör att människor hamnar i beroende. Då behöver de helt enkelt hjälp av sina medmänniskor för att undvika att bli alkoholister. Vi bör alltså agera utifrån de konsekvenser som vårt användande av alkohol kan få för andra, svårare än så är det inte.
Det ligger något fint i att inte bara åberopa sig friheten på bekostnad av andra människors väl och ve.
— Henrik Bååth
Jag förstår att Febe Lann, som skrev repliken “Jag serverar vin till mina gäster – det gjorde Jesus också”, och många med henne blir provocerad av det jag skriver. Många kristna gör ju som Lann och försvarar rätten att få dricka sitt vin, sin öl och kanske sin julsnaps eller nyårschampagne. Om man verkligen menar att det måste vara alkoholhaltigt vin och inte alkoholfritt för att det förhöjer den kulinariska njutningen kan man ana att själva giftet alkohol spelar en viktig plats för njutningen!
Behovet av att rättfärdiggöra sitt eget drickande kan tolkas som att det finns ett dåligt samvete någonstans i bakgrunden. Jag menar att det i sin tur visar att man innerst inne vet om att inte allt är som det ska – så tolkar jag det i alla fall. Den tunna linjen mellan bruk och missbruk korsas dessvärre av väldigt många varje vecka, inte minst under helger som den som stundar för dörren precis nu.
Kanske möter en missbrukare alkoholen för första gången, eller på nytt, på ett julbord i kyrkans regi eller på en nyårsfest med kristna vänner?
Alkoholmissbruk är inte något nytt för kyrkan. I pastoralbreven kan vi läsa att det inte anstår vare sig församlingsledare eller församlingstjänare att missbruka vin, så problemet med missbruk i kyrkan har tydligen funnits där från ett tidigt skede i kyrkans historia.
[ Felicia Ferreira: Dan före dan före rädslan att mamma och pappa ska bli för fulla ]
Den enkla lösningen är att i solidaritetens och medmänsklighetens namn, och som ansvarsfull kristen, avstå från att dricka alkohol, punkt. Att begränsa det till att vi håller kyrkans lokaler alkoholfria är en bra start, men livet levs ju inte bara där utan vi är lärjungar var än vi rör oss och deltar på olika samhällsarenor.
Därför blir jag glad när Willhelm Sundman i en replik förespråkar att den offentliga förvaltningen inte ska servera alkohol vid representationsmiddagar. Det förstärker min egen spaning att alkoholservering blivit det nya normala i kyrkan på grund av att kyrkan tar efter samhället i stort. Där har vi som är kristna världens chans att reversera samhällsriktningen genom att avstå alkohol och visa att vi tar samhällsansvar. Det kan till och med påminna om Mästarens uppmaning om att hans efterföljare ska vara salt och ljus i världen!
Ibland verkar det som att frihet i kristna kretsar handlar om att få lov att göra som man vill och inte att visa ansvar för andra människor. Solidaritet är kanske ett utslitet ord, men det ligger något fint i att inte bara åberopa sig friheten på bekostnad av andra människors väl och ve. Det finns bibelord som uppmanar oss till det: “Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres” (1 Kor 10:23–24).
Med detta sätter jag punkt för debatten från min sida men vill önska er alla en vit jul som sedan får övergå till ett vitt nyår och förhoppningsvis ett vitt liv i framtiden.
[ Eleonore Gustafsson: Pastorn berättade om otrohet och missbruk - men ingen svarade ]
