Vårt samhälle har stora problem. Vi ser nästan en skjutning om dagen, mängder av övergrepp, kriminella gäng som tar makt och en ökande otrygghet.
Många av problemen har sin grund i det vi kallar patriarkatet. Starka ledare, alltid män, leder nätverk där man främjar idén om mannens överlägsenhet och rätt att stå över andra, inte minst kvinnor. Man anser sig också ha rätten att tillämpa egna regler, alltså direkt sätta sig över rådande lagar.
Hur kan detta ske i Sverige? Kan det vara så att frånvaron av positiva mansbilder saknas för unga grabbar? Hur vi än vrider och vänder på statistiken så är det män som utövar våld och förtryck. Det är mycket sällsynt att kvinnor är förövare, de är nästan alltid offer. Vilka är de bakomliggande faktorerna kring att män organiserar sig och utövar kriminalitet och övergrepp?
Den feministiska teoribildningen, som jag ägnat några år åt att studera inom filmteorin, bygger på att det finns ett rådande patriarkat som förtrycker kvinnor. Män anser sig ha rätten att vara överordnade kvinnor och feminismens kärna handlar om att skapa balans i maktfördelningen, det vi ofta benämner jämställdhet.
Min ambition att disputera inom feministisk filmteori grusades då mitt politiska engagemang tog över, men tankarna tillämpar jag i min politiska gärning.
Många av de patriarkala värderingarna frodas också på nätet.
— Conny Brännberg
Hur har vi under de senaste decennierna, mer eller mindre medvetet, format vår samhällsgemenskap? Familjens grundläggande roll att förmedla normer och värderingar, att visa solidaritet och omsorg, har kraftigt ifrågasatts. Denna grundläggande institution har inte bara diskuterats, utan en medveten strategi att samhället, snarare än föräldrarna, ska fostra barnen har skapats genom politiska beslut.
Förskolans ställning har förstärkts, men få män arbetar inom förskolan och i grundskolans lägre årskurser – kanske på grund av att vi inte tillräckligt värderar manlig närvaro bland unga barn. Många unga pojkar saknar manliga förebilder.
[ Frida Park: Varför så tyst om det som verkligen knäcker gängkriminaliteten? ]
Vi har haft en generös migrationspolitik och medgett att många flyktingar släppts in över den svenska gränsen, men de har knappast släppts in i samhällsgemenskapen. I stället har vi haft en bostadspolitik som bygger på segregationstankar.
Många av flyktingarna har fått tillgång till utbildningsinsatser, men i många fall har de riktats till kvinnor och männen har förpassats inte bara till arbetslöshet utan också sysslolöshet. Många män som jag samtalat med känner ett stort utanförskap och skulle vilja vara förebilder för sina söner, men i stället har de år efter år varit beroende av bidrag.
Deras önskan är att kunna bidra och försörja sin familj. De skulle vilja vara en förebild för sina söner men orkar inte. Om tusentals barn växer upp utan att se sina föräldrar gå till ett arbete, utan erbjudanden om att komma in i det svenska samhället, blir det en tydlig bild att i Sverige är vissa förpassade till ett utanförskap.
[ Fredrik Wenell: Uppgradera familjen i kampen mot gängkriminaliteten ]
Men längtan efter gemenskap och identitet är grundläggande för människan. Man söker sig till gemenskaper. Kriminella gäng är duktiga på att ge roller och identitet till individer. Att få komma in i ett gäng, känna gemenskapen och få en uppgift är mycket starka drivkrafter. Så mäktiga att man till och med sätter sig över det gemensamma bästa och tar lagen i egna händer.
Nu ropar alla politiska partier på fler poliser, fler åklagare, mer pengar till domstolar och en kraftig utbyggnad av landets fängelser. Jag kallar mig inte feminist, men jag undrar ändå om inte feministerna har tankar som fler borde lyssna till. Det är inte genom lagar som vi åstadkommer det jämställda samhället. Det handlar om värderingar, att bryta mönster, att våga ifrågasätta rådande sociala konstruktioner och framför allt patriarkatet.
Jag tror att det är möjligt att förändra samhällets stora konflikter, men det sker inte genom lagar och hårdare straff, det sker genom en förnyad mentalitet hos individen.
— Conny Brännberg, KD
Mycket av värderingar sprids i dag i sociala medier. Många har svårt att skilja mellan fakta och “fake news”. Men många av de patriarkala värderingarna frodas också på nätet. Därför är detta en kamp om vilka normer och värderingar som ska gälla.
Anette Novak, nyligen utsedd till vd för Filminstitutet, har i sin roll på Statens medieråd propagerat för ett medieborgarmärke, ett slags folkbildande insats för att vi ska förstå mer om den påverkan vi utsätts för.
I de kristdemokratiska leden är jag en “mjukis”. Jag talar om familjens grundläggande betydelse, vikten av etiska värderingar och att lösningen på de stora samhällsutmaningarna handlar om att människovärdeprincipen måste vara det främsta riktmärket.
Som Frida Park nyligen skrev i en ledare talas det för lite om det självklara: “Att en trygg uppväxt där barnet får kärlek och därtill lära sig om rätt och fel, etik och moral, är själva grunden för att motverka att unga påbörjar sin brottsliga bana.”
Jag tror att det är möjligt att förändra samhällets stora konflikter, men det sker inte genom lagar och hårdare straff, det sker genom en förnyad mentalitet hos individen.
Den långsiktiga lösningen är att människovärdet lyfts fram, att respekten för medmänniskan och hennes egendom får en renässans och att vi bestämmer oss för att vi måste ändra färdriktning. Det är tillsammans som vi åstadkommer en samhällsgemenskap, men den börjar alltid med den enskilda människan.
