I både skrift och tal säger jag ofta att Jesus är grejen. Det är ett uttryck som väcker reaktioner. En del uppfattar det som barnsligt eller klyschigt. Andra tycker det låter för frikyrkligt och menar att vi i Svenska kyrkan hellre ska tala om “Kristus”. I andra kristna sammanhang är “Jesus” däremot så utslitet, ja söndertuggat, att det är en befrielse att i stället få säga “Kristus” eller “Gud”. Det har jag all respekt för. Så här på julafton vill jag i all enkelhet dela varför jag väljer att uttrycka det som att Jesus är grejen.
Djupast bottnar det i att jag själv under de senaste åren gjort en resa närmare Jesus, in mot Kristus. Jag har alltid gillat och beundrat Jesus, men med åren har relationen blivit mer personlig, intimare. I min tjänst som biskop skulle jag inte klara mig en dag utan honom. Det allra viktigaste för mig, och alla andra som fått förtroendet att leda i kyrkan, är att själv låta sig ledas av Jesus Kristus. Det är grunden för andligt ledarskap, så jag försöker ta rygg och hålla mig nära honom.
Ett annat skäl att säga Jesus är grejen är den försagdhet att berätta och tala om honom som jag uppfattar finns. Åtminstone ser jag den tvekan i de delar av svensk kristenhet där jag rör mig. I en samling med ett trettiotal diakoner och präster reste sig en präst upp och sa “i min församling talar vi mycket om Gud, men nästan aldrig om Jesus”. Har det blivit så att vi har lättare för att berätta om Gud än om Jesus, hellre predikar om Gud som Kärleken och Livet än om Guds son, mannen från Nasaret?
Det behöver inte vara fel. Gud har många namn och precis som en fotboll många framsidor. Guds vägar att nå oss är både olika och otaliga. Jag menar inte heller att vi måste infoga ett Jesus eller Kristus i varje mening. Men hur påverkas vår tro och lära om vi undviker att berätta om Jesus?
Vi kommer inte förbi Jesus och de historiska och radikala anspråken i kristen tro.
— Biskop Andreas Holmberg
Ytterst har det med Guds människoblivande att göra. Det vi just nu firar: att Gud genom Maria låter sig födas och bli människa. Gud blir kött, in carne, inkarnation. Det finns en tendens att vilja frikoppla Gud från människan Jesus, mannen från Nasaret. Som om vi inte riktigt vill befatta oss med den där snickaren som svettades och grät, skrattade och blev hungrig, var sårbar och beroende av andra. Det blir liksom för mänskligt, för provinsiellt och antikt. Så vi talar hellre om Gud.
Men julens omskakande och radikala nyhet är ju att Gud väljer att kliva in i sin skapelse som människa. Guds inkarnation – liksom Jesus ord och handlingar – visar att Gud tycker att våra kroppar och vanliga saker som vatten, mat och relationer är fundamentalt viktiga saker.
[ Livsstil | Jan Emanuel Johansson: Jag är stolt över att tro på Jesus Kristus ]
Tappar vi inkarnationen blir vår tro bara en fritt hängande idé, en tankefigur utan koppling till vår materiella verklighet. Jesus är grejen, för utan honom blir kristen tro irrelevant och trivial. Vi kommer inte förbi Jesus och de historiska och radikala anspråken i kristen tro. Den inkarnatoriska märgen i vår tro är både underbar och besvärande. Lät Gud sig verkligen födas av en tonårstjej? Kan en snickare från landet verkligen vara Guds son? Ja, Jesus är både stötesten och hörnsten.
Till sist är Jesus grejen därför att han ville göra världen och människors liv bättre, utbreda Guds rike. Han satte sig inte i en synagoga och väntade på att människor skulle söka upp honom, utan var ständigt i rörelse för att möta människor där de var. Samma rörelse ut till världen ska finnas hos oss. Som kyrka är vi till för världen och måste därför också vara i rörelse för att möta människor där de är fysiskt, mentalt och andligt. Det finns en världsförbättrande iver i kyrkans dna. Det har vi från Jesus. Han är grejen.
[ Livsstil: “Något hände de där dagarna - efteråt har jag förstått att det var Gud” ]
Mitt valspråk som biskop är Jesus uppmaning “bli kvar i min kärlek” (Joh 15:9). För mig är det en uppmaning till tre saker.
För det första: “Kom ihåg vem du är!” Du är Guds älskade. Oavsett hur våra liv ser ut så är Guds kärlek i Jesus Kristus det urberg som vi lever våra liv på.
För det andra: “Räkna med mig!” Jesus är med oss alla dagar. På riktigt. Så låt oss leva i bön, dricka ur Bibeln, möta Kristus i den heliga nattvarden.
För det tredje: “Älska!” Låt oss i ord och handling älska våra medmänniskor, våra medvarelser och hela Guds skapelse. Det är så vi blir kvar i Jesus kärlek.
Jesus är grejen, och nu firar vi hans födelsedag. Hurra, hurra, hurra!
