Hur uppstår överdoser av narkotika? Svaret är inte självklart för alla. Men ett är säkert: Den som dör i en överdos av narkotika har använt någon narkotikaklassad drog – antingen en olaglig form av narkotika eller en medicin som endast får skrivas ut av läkare.
En ny användare som är ovan kan dö av en för stark dos. Men detta är sällsynt eftersom introduktionen nästan alltid sker genom att en erfaren användare lär upp en nybörjare i konsten att ta rätt dos vid starten. Utan den erfarnes kunskap om drogen kan nybörjaren inte själv starta det som ganska snart blir ett missbruk av drogen och senare ett drogberoende, som numera klassificeras som en sjukdom.
Den erfarne drogmissbrukaren är alltså en nyckelfigur för ett blivande narkotikamissbruk hos en nybörjare och dennes senare sjukdomstillstånd. Denna unika insats för fortsatt narkotikamissbruk och ett kommande sjukdomstillstånd har länge försummats i den svenska narkotikapolitiska debatten.
Men inte bara försummats utan också negligerats. När debattörer hävdar att det är fel att straffa människor för narkotikakonsumtion är det just denna avgörande länk för missbrukets utveckling och spridning som accepteras och fredas. Om användning av narkotika skulle legaliseras öppnar man för ett ökat narkotikamissbruk och en fortsatt spridning till nya individer.
Det man glömmer – eller missar – är att nybörjaren vanligtvis också har en eller flera kompisar som av nyfikenhet eller spänningssökande i tillvaron är beredda att börja använda narkotika. Så blir nybörjarna de nya spridarna av missbruket.
Denna grundläggande effekt har lett till att ledande beroendeläkare i Sverige blivit rädda för att ordinera drogfri vård till personer med narkotikaberoende.
— Rolf Bromme och Gibbe Woldu
Därför är det preventiva arbetet helt avgörande för hur många som kommer att bli narkotikamissbrukare och därefter drabbas av beroendesjukdomen. Utan en socialmedicinsk förståelse för detta skeende faller samhällets möjligheter att begränsa och på sikt stoppa denna negativa sociala och medicinska utveckling.
Det är framför allt den grupp av narkotikaklassade droger som har en bedövande, smärtstillande eller sövande effekt, det vill säga opioider, som leder till dödsfall av överdoser. Men detta sker sällan i det kontinuerliga missbruket.
European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, som är EU:s organ för narkotika och narkotikaberoende, beskrev 2017 det så här: “I vissa situationer, till exempel avgiftning eller avbruten drogfri vård, är toleransen hos narkomaner för opioider kraftigt reducerad och som resultat av detta har de en synnerligen hög risk för överdosering, om de återupptar narkotikakonsumtionen.”
[ Elisabeth Sandlund: Legal narkotika är inte vägen framåt ]
Det är inte bara vid medicinsk avgiftning eller avbruten drogfri vård detta sker. Det är också mycket vanligt att narkotikamissbrukaren själv gör ett kortare eller längre uppehåll i sin drogkonsumtion. Missbrukarens kropp börjar då anpassa sig till en situation utan droger vilket innebär en reducerad tolerans för opioider.
När drogkonsumtionen påbörjas igen tål missbrukaren inte samma dos som intogs före uppehållet och en lägre dos kan därmed överraskande bli en överdos som leder till andningsförlamning och dödsfall på grund av syrebrist. Att människor dör av överdoser på grund av reducerad tolerans går alltså inte att lagstifta bort, utan beror enbart på hur opioider fungerar för den enskilde missbrukaren.
Denna grundläggande effekt har lett till att ledande beroendeläkare i Sverige blivit rädda för att ordinera drogfri vård till personer med narkotikaberoende, eftersom de inte litar på att patienten kommer upphöra med sina droger utan börja igen och då avlida i en överdos. Det vill säga, de vågar inte bota patientens sjukdom. I stället får patienten ett narkotikaklassat läkemedel som gör dem till slavar under drogberoendet, och bibehåller sjukdomen för resten av livet.
[ Överfulla fängelser riskerar tränga ut andlig vård ]
Utbildning och kampanjer räcker inte för att minska risken att människor dör i överdoser av narkotika. Det krävs insatser som dels förhindrar att nya narkotikamissbrukare rekryteras, dels att de som nyss börjat kan fås att sluta och dels att de som redan är beroende kan botas från sjukdomen.
Glädjande nog har brittiska läkare visat att det finns vetenskaplig evidens för att Tolvstegsprogrammet kan bota drogberoende, något som också dokumenterats av SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering).
Det avgörande för att få ned dödligheten i överdoser vid narkotikamissbruk är alltså ett brett program på tre olika nivåer:
- Primär prevention genom att förhindra att missbruket sprider sig till nya individer, där polis och tull har en avgörande uppgift.
- Sekundär prevention genom att socialtjänsten ingriper tidigt i ett begynnande missbruk så att detta kan upphöra innan det blir kroniskt
- Tertiär prevention genom att beroendesjukvården påbörjar en verksamhet som kan bota narkomanens sjukdom – beroendet – genom ett kraftigt utbyggt program med Tolvstegsprogrammet.
För att det sistnämnda ska ske måste Kriminalvården återuppta sitt nyligen nedlagda program med Tolvstegsprogrammet, gärna i nära samarbete med frivilligorganisationer som till exempel Kris, Kriminellas revansch i samhället.
