“Jag kan inte bli familjehem, för jag skulle inte klara av att skiljas från barnet.” Det är ett argument som jag har hört många gånger.
När vi utreddes för att bli familjehem blev jag konfronterad med den tanken. Jag fick frågan hur jag skulle hantera det faktum att ett barn kunde flytta ifrån oss. Jag svarade att alla relationer kan ta slut och alla våra kära kommer att gå bort någon gång. Men det hindrar inte mig från att älska. Det finns ingen garanti om tid tillsammans med någon enda människa, så därför är jag tacksam för den tid som är och försöker ta vara på den.
Lillkillen klev in i mitt hjärta redan första dagen han var hos oss, även fast han inte är “min”. När han såg in i mina ögon och lade sin mjuka lilla hand på min kind var jag fast. Det väcktes moderskänslor och jag kunde knyta an direkt. Så länge han är hos oss ska jag älska honom, oavsett om det blir en kort eller lång tid.
Överallt i Sverige behövs fler trygga familjer som kan öppna sina hem.
— Malin Wennerhult
Men det är klart att det gör ont när den vi älskar försvinner. Jag har förlorat båda mina föräldrar (en gradvis genom svår sjukdom och en genom plötslig och totalt oväntad död), så jag vet. För om du älskar djupt kommer du att bli förkrossad, men det kommer ändå att vara värt det.
Överallt i Sverige behövs fler trygga familjer som kan öppna sina hem. Kanske är det du och din familj som ska ta steget och kontakta socialtjänsten eller ett externt företag för att ge ett barn eller tonåring trygghet och kärlek. I år kanske det är dags.
[ Fredrik Wenell: Familjehem älskar visst sina barn lika mycket som andra föräldrar ]
