Öppna för dispens från kyrkoavgiften för mindre bemedlade

En kyrkopolitisk eller teologisk fråga som jag funderat över länge är att Svenska kyrkan borde införa dispens från kyrkoavgiften för dem som är “mindre bemedlade”. Jag tycker att det är hemskt att träffa människor som uttrycker att de vill men inte har råd att vara med i Svenska kyrkan.

Visst säger någon, men om man har en låg inkomst så får man en lägre avgift. Fast nu är det ju så att privatekonomin avgörs av så mycket mer än bara en människas inkomst, till exempel hur många barn man är satt att försörja. För många människor är några få hundralappar en alldeles för stor summa.

Katolska kyrkan erbjuder dispens från kyrkoavgiften i enskilda fall. Varför finns det inte utrymme för det i Svenska kyrkan? Borde inte den öppna folkkyrkan kunna härbärgera sina egna fattigaste? Blir talet om “den välkomnande kyrkan” som “tar emot alla” verkligen trovärdigt?

Blir talet om “den välkomnande kyrkan” som “tar emot alla” verkligen trovärdigt?

—  Josef Ekesryd

Nu kanske någon säger att oavsett om du är tillhörig eller inte så kan du ändå besöka alla gudstjänster och verksamheter. Men medlemskapet eller tillhörigheten i kyrkan har väl fler dimensioner än så? Det ger mig en identitet som kristen.

Jag tycker att diakoner i varje församling eller pastorat ska ha rätt att utdela dispens från kyrkoavgiften. Den enskilde medlemmen måste alltid vara värdefullare än medlemsavgiften. Diakonen har kompetens och förmåga att navigera i enskilda fall som är både komplicerade och känsliga. Vilken kyrkopolitisk grupp driver den här frågan? Kanske skulle Posk, Frimodig kyrka och Öka göra gemensam sak?

[ Frida Park: Hur kristet är det med dyra kyrkläger bara för rika? ]