Vi behöver utveckla nya sätt att vara församling på

Emil Gillsberg skrev i Dagen 7/1 en viktig artikel om plantering av nya församlingar. Jag vill instämma i det angelägna i denna utmaning.

Sedan fem år tillbaka är jag föreståndare för Korskyrkan i Umeå. Att flytta från södra Sverige till norra var på ett vis ett enkelt steg, på ett annat ett svårare. Enkelt för att Guds kallelse var tydlig. Svårare för att Umeå, ja hela Norrland, var okänd mark för oss. Bara att upptäcka att vägskyltarna som tidigare alltid visat att vägen som går till Sundsvall inte länger pekar norrut utan nu plötsligt pekar söderut, har lärt mig att tänka i andra banor.

Under många år har Norrland varit en landsdel som man flyttat ifrån. I dag håller den trenden på att vända. Norrland är attraktivt. De allra flesta som bor här vill bo kvar. Och i takt med att distansarbete blir vanligare och längtan bort från de stora städerna växer, ökar antalet personer som väljer att flytta norrut.

Byggandet av Europas största batterifabrik i Skellefteå tillsammans med ett stort och starkt universitet i Umeå med cirka 30 000 inskrivna studenter bidrar till att göra Norrland attraktivt. Här finns ett universitetssjukhus som driver sjukvård och forskning framåt, och i Umeå tillverkar Volvo cirka 75 000 lastbilshytter per år. För att nämna några saker. Några andra viktiga städer i Norrland är Luleå, Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvall.

I Norrland finns också mycket av den produktion av el, via vattenkraftverken, som hela landet är så beroende av. Norrland är viktigt och kommer framöver bli ännu viktigare för vårt land. Allt pekar på att arbetsmarknaden framöver kommer att växa och efterfrågan av välutbildad personal öka.

Som kyrkor och församlingar i Norrland behöver vi på nytt anta utmaningen att nå vår landsdel med evangeliet om Jesus Kristus.

Jag tror inte att det kommer att förändras om inte vi, i Norrland, själva beslutar oss för att ändra på det.

—  Erik Bryskhe

Här bor 1,2 miljoner människor varav 500 000 bor i inlandet. Detta på en yta som motsvarar omkring 60 procent av Sverige. Alltså cirka tre personer per kvadratkilometer. Detta skapar andra typer av utmaningar än vad församlingsutveckling och församlingsplantering gör i södra Sverige.

Under många år har inlandsförsamlingarna varit med och sänt, frivilligt eller ofrivilligt, människor till Norrlandskustens städer och församlingar. Utmed kusten finns i dag ett antal starka församlingar. Tillsammans behöver vi be och samtala om hur vi kan ta ansvar för hela vår landsdel. Alltså även inlandet.

Vi kan göra det inom våra befintliga samfundsstrukturer, men vi skulle även behöva mötas över samfundsgränserna för att nå längre. En väg är att plantera nya församlingar, som Gillsberg mycket riktigt är inne på. En annan är att stärka det som redan finns.

[ Elisabeth Sandlund: Församlingsplanteringar behövs för Kyrkans framtid ]

Genom att erbjuda regionala och lokala ledarutbildningar, konferenser, bön för Norrland, missionskonferenser och fördjupningsdagar i förkunnelse kan vi stärka både troende och hela församlingar. Vi behöver anta utmaningen att göra detta i vårt eget närområde.

Alltför ofta läggs nämligen intressanta och utmanande utbildningar och konferenser enbart i södra Sverige. Jag tror inte att det kommer att förändras om inte vi, i Norrland, själva beslutar oss för att ändra på det. Vi som finns i de lite större församlingarna behöver ta ansvar för att detta ska ske. Vi behöver även samverka med församlingarna i inlandet. Våra resurser behöver bli deras resurser.

Vi behöver tänka nytt när det gäller vad en församling är och gör i glest bebyggda områden.

—  Erik Bryskhe

Därför har vi inom mitt eget sammanhang, EFK:s region i Mittnorrland, bestämt oss för att vi vill mer. Hösten 2021 inbjöd vi till ledardagar för vår region. Cirka 80 ledare deltog. Sedan många år driver vi en tonårsbibelskola som samlar cirka 50 deltagare under två veckor på Norrmjölegården. Till sommaren 2022 kommer vi att arrangera en ungdomskonferens helgen före midsommar.

Vi har precis påbörjat arbetet med att knyta kontakter med våra baptistvänner i Österbotten i Finland. Vi ser också ett behov av att knyta starkare relationsband med våra trossyskon i hela Norrbotten, längs kusterna såväl som i inlandet.

[ Dokument: ”Jag får sådan nöd i hjärtat när jag ser kyrkor tyna bort” ]

Vi behöver vara med och plantera nya församlingar, ja. Men vi behöver även bidra till att stärka de redan befintliga församlingarna som i många fall är små och numerärt tynande. På platser där det inte bor så många och de geografiska avstånden är stora behöver vi utveckla nya sätt att vara församling på. Vi behöver tänka nytt när det gäller vad en församling är och gör i glest bebyggda områden. Som större församlingar behöver vi bidra in i de mindre sammanhangen.

Jag är övertygad om att framtiden är god för våra församlingar. Låt oss därför tillsammans arbeta för en positiv utveckling för församlingarna i vår region. Och inte bara i vår – jag är övertygad om att liknande initiativ både behövs och skulle bidra till mycket gott över hela vårt land. Låt oss stå tillsammans för att vinna Sverige för Kristus.

1985 skrev Per-Erik Hallin en sång kallad Morgonluft – en profetisk hälsning till vårt land. Nu är tiden för inne för att dess förverkligande.

“Mitt i byn ser du ett gammalt torn som alltid sträckt sig emot skyn. Men där har varit torrt och tomt i många år. Men nu har nånting hänt ja det är visst redan vår.”

[ Läs tidigare inlägg | Emil Gillsberg: Gamla väckelsebygder töms på frikyrkor - vi måste plantera nytt! ]