Snart två år av pandemi har gått och en hel del har hänt. Vi har ett bättre läge än när Corona för första gången svepte in över oss. Allt färre blir allvarligt sjuka och medicinforskningen går framåt. Det betyder däremot inte att faran är avblåst.
Efter så här lång tid infinner sig tröttheten desto mer och längre. Misstron mot myndigheter och politiker tenderar att öka ju längre tiden går. Jag märker att antalet konspirationsteorier och desinformation sprids intensivare.
Låt mig reda ut några saker: Desinformation innebär att människor medvetet sprider felaktig information i syfte att lura. Missinformation betyder att människor omedvetet sprider information som är falsk. Detta sista är nog det vanligaste av välmenande människor. Båda begreppen lämpar sig ypperligt för att spridas via konspirationsteorier.
Skillnaden mellan des- och missinformation och konspiration är att det senare omvandlar des-/missinformation från “torr” information till en berättelse, ett narrativ, och ger den existentiell mening. Ett exempel: Des-/missinformation: Pfizers vd har inte tagit covid-vaccin. Konspirationsteori: Pfizers vd vet förmodligen något som inte allmänheten vet; att vaccinet är skadligt och del av en komplott att skada mänskligheten. Informationen är en detalj som förstärker och “bevisar” något man redan tror sig ha befarat.
Men vem är då en konspirationsteoretiker? Det är någon som tror att det som händer sker utifrån ett givet mönster, att det finns en plan, och inte på grund av tillfälligheter.
— Daniel Holmgren
Hur bemöter man det här? För det första måste vi ha en sak klar för oss: Vi vinner inget genom att smeta etiketten “konspirationsteoretiker” på allt och alla. Det finns många ärligt sökande som har fått höra det, men viss osäkerhet kan vara förståelig. Många minns massvaccinationen mot svininfluensan och de oönskade biverkningar som drabbade en del.
Men vem är då en konspirationsteoretiker? Det är någon som tror att det som händer sker utifrån ett givet mönster, att det finns en plan, och inte på grund av tillfälligheter. Det följer en proportionalitetsförväntan: Ju större konsekvenser desto större orsak bakom. Ju större katastrof desto större medveten ondska och illvilja ligger bakom. Den yttersta sanningen är en dold hemlig sammansvärjning där själva syftet och motivet är att skada och förslava.
Konspirationsteorier innehåller en berättelse om tillvaron som ger mening och skapar en vikänsla för dem som hittar varandra i denna teori. Teorin ger förenklade och svartvita svar på en komplicerad situation. Faran är att teorin bygger på spekulation och en del felaktigheter och skapar ett onödigt vi- och dem-perspektiv. Känslor och erfarenheter får samma dignitet som beprövad vetenskap och expertis eller till och med högre.
[ Elisabeth Sandlund: Dumt av regeringen att utmana tillitsskapandet ]
För det andra finns ett stort problem att polariserande samtal hindrar oss från att debattera nyanser. Eftersom jag personligen inte tror att det finns ett högre mål med den här pandemin eller att någon skulle ha iscensatt den för att leda oss mot en global diktatur, märker jag att jag i en diskussion om detta ofta tvingas in i det andra diket: Jag måste försvara allt som händer och alla beslut som myndigheter tar.
Jag menar att det måste kunna vara möjligt att diskutera sakfrågor utan att hamna i skyttegravar. Jag måste kunna säga att jag är positiv till vaccineringen och dess fördelar och samtidigt kunna erkänna och samtala om risker och bedöma åtgärder från fall till fall.
Den här pandemin har ställt mycket på ända och ingen av oss kunde förutse att den skulle komma. Kommer framtiden att utvisa vad vi gjorde rätt eller fel, bra eller dåligt? Helt säkert ja. Konspirationsteorier leder oss dock att tänka i svartvitt, att allt är antingen rätt eller fel. Medan jag tror att sanningen är mer differentierad än så, har många bottnar och där saker och ting sker och händer utifrån den begränsade kunskap man har för tillfället och där motiv kan vara blandade och konsekvenser ibland oförutsedda.
[ Stefan Gustavsson: “Kristna är vana att hantera konspirationsteorier” ]
Självklart behövs debatten, men det är stor skillnad på att misstänkliggöra läkare, myndigheter, hälsovård och beprövad expertis för att vilja oss illa, och att tro att de faktiskt gör vad de kan, även med begränsad kunskap, för att det ska bli så bra som möjligt.
Vi lever i en tid där vi behöver varandra, inte minst vi kristna. Vi behöver visa att vi äger ett hopp som den här världen behöver. Psalm 46:7 säger: “Folken larmar, riken vacklar”. Det räcker. I den kristna gemenskapen behöver vi möta ett helt annat budskap och en annan tro, en tro på framtiden, de glada nyheternas framtid, att det finns en Gud som har makten, även när vi inte har det.
